Bora Bora

Sista havsseglatsen innan byte besättning gick mellan Tahaa och BB igår. Åtföljda av mängder av delfiner gick vi ut till havs genom revporten i god vind. Slör med spirad genua i god fart och hög sjö jobbade sig Nerthus fram i sol som sedan blev intensivt varmt regn inför angöring revporten BB. Ett jätterev kring en ganska hårt exploaterad ögrupp redan sedan sextiotalet.

Maxine lyckades i hög sjö få till en god pasta pesto till lunch. Resan tog ca 4 timmar över. Vi ankrade vid huvudön på ganska djupt vatten med 75 meter kätting ute. Oerhört kraftiga vindar kommer in i viken och alla båtar viker ner sig och pendlar. Idag hård arbetsdag inför överlämnandet till ny besättning. Kölsvinet tvättat och putsat, loggen urtagen och servad, Hugo och Axel skrubbat botten i nästan tre timmar, hela sittbrunnen och överbyggnad skrubbad, bordet i sittbrunnen polerat, sortering i lådor, skotten skrubbade och putsade under däck, dynor soffor iordningsställda, köket skrubbas i minsta detalj av Francoise, toaletten servas, ja det tar aldrig slut.

PE för också en jämn kamp med rosten som alltid finns på en stålbåt där järn exponeras. Tvåkomponent härdfärg samt målning. Diesel och gas toppas upp av pågående besättning inför avresa. Francoise, Maxine och Simon har idag oxå lyckats hinna med att hyra moppar och åkt runt ön idag. Under eftermiddagen ska vi förflytta oss till en bättre ankring som också ligger närmre flygplatsen som ligger på ett rev nord huvudön och att vi kan jolla emellan.

Dagarna har rusat iväg! Om några dagar är vi hemma igen och med fantastiska minnen. PE har idag lyckats få tag på utmärkt wi-fi och lyckats med sina kommunikationer och är på strålande humör i kölsvinet som han rensar. Under dagen ett försök att ta oss ut på norra revet men fick vända pga kulingvindar och lade oss i lä om en mindre ö. Trots kuling ingen sjö att tala om innanför revet.

Nu flyter vi i ett turkost landskap inför natten i vår infinitypool på djup ca 5 meter. Märkligt nog upplever man alla öar vi kommer till på helt olika sätt med alla sina egna unika karaktärer och minnen. Efter ankring brukar alltid Hugo vara först i plurret men PE lyckades finta honom ikväll genom att ankra om till ett ny plats på samma rev och först i.

Imorgon nytt försök att gå till norra revet intill flygplatsen då vinden väntas mojna. Starkaste minnet från Polynesien är ändå kvinnorna här!! De är så vackra och stolta, alltid med vackert långt mörkt hår och en blomma bakom ena örat eller en krans. Tyvärr blir de med åren överlag så tjocka vilket är djupt tragiskt. Bäst av allt är att de finns på varje ölburk av märket Hinano i loggan. Mycket god öl dessutom ska tilläggas!

// Carl