På väg mot Tahiti

Fakarava bjöd på stora upplevelser, som ni kan läsa i tidigare inlägg här på bloggen.

Den 28:e hade vi bestämt oss för att lämna atollen via det södra passet. Efter noga spaning på vattnets rörelser och eget liv runt passet hade vi bestämt oss för att gå ut kl 11.30. För att hinna med ytterligare en spännande plats, Pink Sand beach, lämnade vi vår mooring kl 07.30 för att gå till andra sidan passet där sanden skulle finnas. Francoise är sandsamlare och den här sanden kunde vi inte bara låta gå samlingen förbi. Det hade börjat blåsa igen efter några dagars lugnt väder. Bra för seglingen till Tahiti.

Vi sicksackade oss fram mellan korallhuvudena och ankrade på jolleavstånd till sandstranden. En timma stod till förfogande för att vi inte skulle missa passet! Väl i tid började vi ta upp ankaret, som nu visade sig vara väl inslott bland korallen. I med Axel igen som fick guida oss från sin position i vattnet. Allt gick till slut bra men vi fick ta en liten genväg till farleden som leder ut genom passet.

Carl på bogsprötet och solen med bra vinkel för att se korallen kom vi tryggt fram till passet och en lätt medström ut. Vi gjorde 6,5 knop över grund och 4 knop genom vattnet då vi perfekt gled igenom det turkosblå landskapet. Fem meter djupt men så klart vatten att det kändes som vi svävade ut…

De 250 Nm till södra Tahiti har gått fint och vi kommer att komma fram till sena kvällen den 29:e, vilket medför att vi saktar in den sista biten för att gå genom revpassagen i dagsljus i morgon bitti. Här kommer tidvattnet att vara bara ngn dm men vi tar det säkra före det osäkra o väntar.

Enligt uppgift från vågsurfare ska södra delarna av Tahiti, dit vi är på väg, vara ett av världen barsta locations för just vågsurfing. Ska bli spännande att se hur det kan te sig.

Per-Erling