Heldagsutflykt över berget

En heldagsutflykt över berget till grannviken och det lilla samhället Hatiheu.
Promenaden gick längs en gammal väg/stig med brant stigning genom en skog av grönska bestående av palmer, bananplantor och ett utbud av de finaste krukväxterna. Det bor ca tio familjer i viken där vi ankrar varav några har sitt jobb i byn vi var på väg till. Eftersom det fattas vägar är det häst som gäller, och alla tycks ha en. Vi mötte några ryttare som var på väg upp för berget, ganska stora ryttare på vad jag anser var en ganska liten häst. Vilken styrka att springa uppför en brant knagglig stig med en tung ryttare på ryggen.

Väl uppe på krönet fick vi en formidabel utsikt över kusten och vår ankringsplats.
Nu var det nice med nedförsbacke och efter ytterligare en halvtimme närmade vi oss kusten igen. Nere i byn, som har vägkontakt med huvudorten 55 km över bergen, möttes vi av några hus samt både restaurang, liten matbutik och en lokalinfo. Givetvis en kyrka men också stenkonstruktioner som finns kvar från perioden 1200 – 1800-talet. Stenskulpturer och ”offerplatser/altare”. Efter en matbit vandrade vi vidare upp för berget igen, fast en annan sträckning, för att leta efter fornlämningar. Vi hittade dem och fascinerades över vilka enorma konstruktioner tidigare kulturer lyckats uppföra utan maskinell hjälp. Det hela påminde om scener ur en Indiana Jones-film där naturen gör allt för att återta platsen trots att man gör stora insatser för att frilägga området. Även här känner jag igen former och lämningar som får tanken att vandra hemåt och inte minst på Gotland. Stolphus, svärdslipskåror, runda urgröpningar i sten, brunnar, bildtecken (petroglyfer) på stenar som får tanken att gå till runstenar mm. Stenskulpturer nästan lika höga som jag är lång.

Solen gassade och vi kämpade oss åter upp till bergskrönet på vår stig hemåt. Bra träningspass för en kropp som mest gungat fram på havet. Väl på krönet ser vi att det anlänt ytterligare en segelbåt. Masten ser konstigt kort ut och ganska snart ser vi att båten har en nödrigg. På väg ut till Nerthus med jollen, som vi haft uppdragen långt upp på stranden, passerar vi båten med nödrigg. Vi hälsar dem välkomna till viken och får höra att de mastat av halvvägs över Stilla Havet. Det visar sig vara en norsk båt med tre gubbar och två ungdomar. Norska flaggan hade gått förlorad tillsammans med masten. Nu hade de rest en spinnakerbom som mast och nödrigg. Den 20 juli måste de vara på Tahiti och det är ju en bit dit. På frågan om det varit dåligt väder fick vi veta att det inte hade blåst mycket och att dom inte visste riktigt vad som orsakar raset. Enormt tråkigt.

Vi är tre båtar nu och den tredje är en fransk amerikan som pluggat på KTH i Stockholm under en termin för några år sedan. Killen är ca 30 år och seglar ensam från San Francisco i en Albin Vega som han målat knallgul. Han har arbetat i Silicon Valley med att utveckla solpaneler men tröttnat på kemijobbet och söker sig nu ut i naturen för att stilla nyfikenheten. Vi bjöd över honom på fläskpannkaka, som Maxine och Simon lagat, och vi fick en trevlig kväll. Han har legat här i en månad och lärt känna många i land. Tillsammans med några locals hade han seglat till en intilliggande öde ö och jagat vilda får. Med sig till oss hade han supergott rökt lam, rökt över öppen eld vilken verkligen märktes på smaken. Vi åt lammet i små tärningar. Super snack till ölen. Undrar om slikt redan finns på Gotland, om inte, ett hett tips. Vi kommer säkert att se honom igen på olika platser fram till NZ dit han också är på väg.

Eftersom fisken är giftig här, bara bläckfisken är ätbar, blir det snorkling med GoPro istället för harpun. Gänget var iväg på en tur i morse medan jag var kvar ombord. Axel fick sex minuter med en två meter stor Manta Ray! Här finns ett av få korallrev i Marquesas och mängden korallfisk är stor. Det var ett påtagligt nöjt gäng som kom tillbaka efter att ha sett även sköldpaddor och hajar. I går då Axel kollade ankaret inför vår utflykt omringades han av flera stora Barracudor som nyfikna kom väldigt nära Axel. Spännande värre. Ankaret låg djupt o fint i sanden och vi hade fyra ggr djupet ute med kätting. Tryggt o fint.
I morgon den 6/7, purrning 06.00, går vi tillbaka till Taiohae för den sista bunkringen innan vi lämnar för tre dagars segling till Raroia i Tuamotus. Franska nationaldagen den 14 juli planerar vi fira just på Raroia. Hoppas på lokal sång och dans.

Per-Erling