Tillstånd för Galapagos.

Ok. Det är inte gratis att besöka Galapagos. Det ska tydligt sägas. Flera hundra dollar per skalle kostar det att få licensen att kuska runt bland öarna i egen båt. Man ansöker och får tillstånd om man har tur. Idag på morgonen i sittbrunnen fick vi vår licens och Nerthus får besöka tre av öarna i arkipelagen under Max 30 dagar.

En skojig detalj är att jag, i spåren av den konstanta språkförbistringen, i de officiella Equdorianska rullorna blev utnämnd till skeppets kapten. Helt oförtjänt måste jag medge ?

Vi sticker om ett par timmar vidare mot ön Santa Cruz som ligger ca 40 distans eller en dags resa rakt västerut. Det är det stora avståndet mellan vulkanöarna i ögruppen som gör att finkarna har olika näbbar och de stora sköldpaddorna har olika sköldar och som bidrog till att Darwin drog sina sköna slutsatser om arternas uppkomst och därmed till att vi slipper leva  våra liv som oupplysta kreationistmuppar.

Vi har som sagt redan betat av en massa bra möten med ögruppens urinnevånare.

Vi har badat med sköldpaddor, dykt efter hammarhajar( som givetvis lyste med sin frånvaro). Vi har gjort utflykter med pickuptaxi till ett jättestort klätterträd med ett hus i. Det är Per Erling i vitt som står vid foten.

Vi har ätit gott på lokal lysrörsrestaurang och har även ätit upp mittpartiet av en lokalt fångad tonfisk som vi inhandlade för sju dollar och tillagade i det gastronomiska centret i Nerthus ruff.

Nu är det dags för nya upptäckter på nästa ö. Tyvärr  blir vi där av med Peter Kruse som måste åka hem och ta hand om vekligheten. Då finns inte heller någon som kan lyssna på Calles och mina snarkningar i förpiken men det får vi försöka leva med ?