Vilket äventyr!

Efter drygt 2 månader ombord Nerthus och 3440 st bilder senare är jag nu tillbaka i Sverige; dags att bryta min ”blogg-tystnad” och berätta min historia !
Jag mönstrade på med stor spänning blandad med oro över att vara en belastning ombord eftersom jag är den enda landkrabba i besättningen. Till skillnad från resten är jag ingen van seglare, har tidigare inte uppskattat varken när det gungar för mycket eller när det är mörkt.

Varför hoppa på ett sånt projekt kan ni undra? Jo, det är lätt att säga: en sådan möjlighet låter jag inte passera! Nyfikenhet är en stor drivkraft och upptäcka världen på ett sånt underbart sätt är oerhört frestande.
Så där stod jag helt plötsligt på kajen utanför Porto den 17 oktober med min väska och välkomnas av Maria, Per-Erling och Tomas.

Den första tiden har varit en anpassningsperiod till Nerthus rutiner där jag nått några delsegrar som bl.a. att kunna vistas under däck under seglingarna (tack vare plåsterna) och att älska nattseglingarna i månskenet under vintergatan.
Sakta men säkert började jag känna mig mer bekväm ombord.

Sedan kom den natten då vi seglade från La Gomera till Hierro. Där står jag på min nattvakt med Amanda och styr Nerthus i total mörker, hög sjö och med vinden som tilltar. Allt skramlar i båten, vågornas skum syns enbart i sista sekunden och jag kan definitivt inte parera dem, utan försöker enbart hålla kursen.

Jag nås av uppenbarelsen att där står jag vid rodret av en 25 ton segelbåt och är inte ett dugg rädd! Vem hade kunnat ana det för bara 2 månader sedan? Jag är den första att bli förvånad och samtidigt så otroligt glad och stolt, vilken känsla!

Min tid som lärling ombord har varit händelserik och jag fick den äran att uppgraderas från ”petit mousse” till ”grand mousse”. För er som inte är bekanta med det franska språket så betyder ”petit mousse” lilla skum och är den lägsta grad av sjömanskap på franska (och inte lilla puddingen som nämndes först! 🙂 Synd, det lät väldigt trevligt!).

Nerthus sjömansspråk har också berikats under min tid ombord med några nya termer som bl.a. ”taklampa” i stället för ”topplanterna” och ”slottsstek” i stället för ”skotstek”. Några spår finns också i skafferiet där ”confit de canard” (konfiterade anklår) har ersatt corned-beef burkarna 🙂

Själv har jag fått uppleva underbara stunder både till sjöss och på land som när vi äntligen fick vår efterlängtade dorado, när jag badade efter båten i det stora blå, att följa delfinerna leka bredvid oss, nattseglingarna i månskenet, valarnas majästiska gång, marelden som såg ut som vintergatan och den underbara blå färgen på havet. På land blev alla möten med människorna en tät ström av intryck både i form av sinnrika bilder och av kulturkrockar.

Och alla dessa minnen toppas av den fantastiska stämningen som fanns ombord, så många skratt och fina stunder vi har delat. Tack Per-Erling för din aldrig sinande glada humör och tålamod, Maria för din omtanke och känsla för fina detaljer ombord, Tomas för våra fina vandringar tillsammans och Amanda & Adde för er smittsamma glada energi. Och Maxine, jag är så glad att vi har fått uppleva detta tillsammans!

Men det största tack går till min älskade man Carl utan vem inget av detta hade varit möjligt. Carl som varit med från början av Nerthus sagan och som har så oerhört fina vänner, vilka med underbar värme har välkomnat mig i Nerthus familjen.

Nu önskar jag er en fantastisk seglats över Atlanten. Jag tittar upp på månen och känner att jag är med er.
Tack för denna tid, vi ses på andra sidan!

Kram
Fransan