Sál

OBS, gammalt inlägg: Första dagen på Sal och jag är full av nya intryck. Jag hade förväntat mig något liknande med Kanarieöarna men det är inte det minsta likt. Vi tog jollen in i morse för en heldag på ön efter att Tomas och Per-Erling hade kämpat med visum i flera timmar(de jobbar nämligen när det passar dom här borta). Så fort man tog ett steg på kajen kände man sig som en utomböling. Vi var de enda vita i hela staden. Om inte det var nog såg man direkt att vi inte var därifrån på hur snabbt vi gick. Alla lunkar fram här och hänger runt på gatorna, ingen verkar jobba. Vi gick runt lite och tittade på byn och jag fick intrycket av att det var väldigt fattigt. Små envåningshus i olika färger, breda vägar och allting var jätteslitet. Inte en soptunna så långt ögat kunde nå vilket förklarade allt skräp som ligger överallt vilket är lite trist. Väldigt mycket av bebyggelsen var halvklar. Det stod husstommar i betong överallt där byggandet hade avbrutits när pengarna tog slut.

Nästa upplevelse var bussresan. Vi skulle ta en buss för att komma till Santa Maria, som är den lite mer turistiga orten på ön med en fantastisk sandstrand. Men bussystemet funkar inte direkt som hemma. Det åker runt en massa minibussar i byn hela tiden som letar efter passagerare, en sådan vinkar man till sig och berättar vart man ska. Sedan kör bussen runt och tutar på folk och plockar upp fler passagerare tills bussen är full. Först då åker man mot destinationen. Skön musik på hög nivå och en jävla fart åker man i. Man säger till när man ska av bara så stannar bussen vid vägkanten. Riktigt härligt system tycker jag! 5 kronor kostade det också.
Väl i Santa Maria var stranden jättefin. Vit sand och kristallklart, turkost vatten. Själva staden var väldigt turistisk och man blev på prackad massor med grejer och indragen i affärer. Så vi behövde stå på oss och tyvärr vara lite otrevliga ibland. Annars är alla ändå väldigt trevliga och hjälpsamma, men det mesta av vänligheten är för att de ska få pengar. Vi träffade en kille som berättade att det finns få jobb och mycket droger på ön så man förstår att befolkningen måste göra vad de kan för att överleva.

Update: Vi åkte till Santa Maria varje dag och hängde på stranden, gick runt i stan och hade det bra. Ön var verkligen en öken ö utom stora hotell komplex som man åkte förbi ibland. Folket här är så skönt och härligt och alla känner alla. Det kändes som att det var fattigt men att de var väldigt lyckliga ändå. Kap Verde är även självständigt nu och det märktes på befolkningen att de var stolta. Nästan alla hade kap verde tishor och kepsar och många gick runt med flaggor. De må vara fattiga men det är ändå deras land. Jag älskade verkligen ön men som vanligt blev det dags att dra sig vidare till nästa, nämligen Sao Nicolau.