Mot Martinique

I dag seglade vi in port Elisabeth på Bequia, en av Karibiens mest populära ankringar. Här flödar livet i den lilla byn med många barer och caféer. Av någon anledning har det blivet ett riktigt svensktillhåll. Tre restauranger ägs av svenskar och redan vid ankringen såg jag fyra båtar med svensk flagg.
Senast jag skrev på bloggen hade Karol just anslutit i Charlotteville på Tobago. Så fort Karol hade fått ett dygns tillvänjning seglade vi till Trinidad och Chaguaramas för att byta roderlager. Jag hade beställt tid för upptagning på Peake yacht service den 22 feb kl 08.00 på morgonen. vi lämnade Tobago vid 17 tiden för att segla de 80 nm under natten och vara framme på förmiddagen. Trots att Trinidad och Tobago är samma land måste vi klarera in igen. Klareringen var enkel eftersom vi bara behövde visa upp pappren från Tobago och fylla i ett formulär hos Customs. Efter formalian gick vi med Nerthus till varvet för att invänta upptagningen dagen därpå.
Vi blev mötta av Wraga, Peakes dockmaster, som hälsade oss välkomna med ett stort leende. Wraga är vit och kommer från St Vincent och har sitt renoveringsprojekt, en Amel, på land hos Peake. Wraga hade rastalockar och talade en gungande engelska påverkad av creole. Var det något vi ville ha hjälp med kunde bara kontakta honom. Han tipsade om det cruisers net som hölls varje dag på VHF kanal 68 varje dag. Där informerade yachties varandra om allt möjligt som hade med båtlivet att göra samt sociala aktiviteter, cricket och BBQ på söndagseftermiddagen. Jag ställde frågan om någon hade en ihopfällbar cykel att ”trejda”, det är förbjudet enligt lag på Trinidad att köpa eller sälja via radion men att byta saker med varandra går bra. En dansk båt svarade att de hade en cykel för mycket ombord. Perfekt, nu har jag en riktigt bra cykel till slut.
Upptagningen i travel liften gick bra. Det är alltid lika spännande att se hur bottenfärgen klarat sig. Till min stora glädje noterade jag att det inte syntes beväxning/snäckor alls utan allt såg bra ut. På några ställen kunde man se att den dykare som rengjorde Nerthus i Sydafrika hade missat några små områden där det vuxit lite snäckor. Nu fick vi återbäring på alla de extra lager självpolerande bottenfärg vi la på i NZ. Alla som såg oss komma upp blev förvånade då jag berättade att vi inte målat eller lyft Nerthus sedan NZ, lite mer än 20 000 nm bort. Hempel har verkligen levererat!! Vi hade en slatt bottenfärg kvar som vi bättrade de utsatta områden som slipats ner av vattnet samt i framdelen av kölen som valen träffade för en tid sedan. Inget annat visade att vi hade den olyckliga kollisionen med en Pilotval under seglingen mellan Cape Town och Tobago.
Arbetet med lagret gick bra men tog lång tid. Vi kom upp torsdag morgon och på sena eftermiddagen togs rodret loss och under fredagen inspekterades rodret och lagren av olika gubbar; svetsaren, mekanikern som som skulle tillverka delarna och Mark och hans gäng. Mark var ledaren och en mycket erfaren tekniker. Han var född på Martinique, uppvuxen på St Maartens och gick boarding-school i England. Mark talade creole, engelska, franska samt holländska. Han gjorde vad han kunde för att tiden skulle utnyttjas bäst medan vi var på land. Förmodligen inte så lätt för varannan dag hände inget. Det är nog lite så det är i den här delen av Caribbean.
Efter en vecka explodera aktivisterna och alla gjorde sin del och vi kunde sjösätta på torsdagen kl 13.00, en vecka efter att vi gick upp.
En uppsida av att det tog tid var att mycket annat blev gjort, inte minst tackvara att Karol bidrog till att vi tillsammans kunde bocka av en diger ”attgöralista”. Att ligga på varv innebär ett klättrande upp och ner för stegar. Är man på backen kan man ge sig den på att ett verktyg finns uppe i båten, eller tvärt om. Lägg därtill att solen steker och det är 30 gr i skuggen. Tack Karol för att ville lägga din tid på arbete!
Sjösättningen gick fint och på tid. Vi fick ligga kvar vid varvets gästbrygga till dagen därpå för att hinna tanka och klarera ut. Utklareringen visade bli en hemsk upplevelse. Trinidads Immigration är vida känt för att vara krångliga och otrevliga. Vi gick dit för att med gott mod göra vårt bästa. På ett bord fanns flera olika formulär som skulle fyllas i och vilka var ihophäftade för att visa att det krävs 4-5 kopior. Jag satte igång att fylla i och när jag var klar kom en kvinna kom fram och började skälla ut mig för att jag inte lyssnat på henne och letat fram begagnade karbonpapper för att ladda bunten med papper. Jag trodde i i min enfald att detta var ordnat som det är på alla andra platser. Vi gjorde om och nu fattades det fortfarande en bunt med formulär nu nästa utskällning. Väl framme vid luckan visade det sig att man inte accepterade kort så vi vände på klacken och bestämde oss för att återkomma morgonen därpå med cash från bankomaten som låg en km bort.
Morgonen därpå, den 2 mars, var allt klart med Nerthus och vi tog jollen till Immigration och tullen. Nu hade vi lärt oss och den argsinta kvinnan var upptagen med att fylla någon liggare. Allt gick fint och vi vandrade över till tullen där lokalen var fullproppad med ”kunder”. Hjälp, det här kommer att ta halva förmiddagen så jag inledde med att fylla i en ny laddning papper. Helt plötsligt var vi ensamma i lokalen då alla människor visade vara besättningen till arbetsbåt som jobbade med olje- och gasriggarna utanför kusten. En vänlig kvinna fixade vårt ärende och vi var helt plötsligt fria att segla de 120 Nm norrut till Union Isl för ny inkvartering till St Vincent & the Grenadines.
Det blev en superfin segling med ostliga vindar på ca 5 ms och ett platt hav. Ovanliga förhållanden för det här området. Vanligtvis råder 10-12 ms och nordostliga vinner vilket innebär kryss. Nu kunde vi gå öster om Grenada och sträcka direkt till Clifton för ny inklarering, som var supersmidig.
I går den 4 mars seglade vi in i Bequia där vi ligger bland ett hav av segelbåtar. Ser ca 7 svenska båtar i den populära viken. Här ankrade vi alldeles intill Tomas och hans röda Shiraz. Vi träffade honom på Trinidad i december 2015. Trevligt återseende. Tomas seglar med chartergäster under säsongerna. Vi kommer att gå tillsammans upp till Martinique i eftermiddag.
Vädret är lite lynnigt just nu och det blir motorgång inledningsvis eftersom det kommer att vara i princip vindstilla innan nordosten sätten in i natt. Hoppas vara framme under förmiddagen i morgon den 6 mars.

Bilder nedan.

På väg in i travel liften, spännande som vanligt. Behövde inte ta bort förstaget den här gången.

Rodret nedlyft

Mark sätter in nytt lager

Rent o fint ska det bli

Ritning för nya lager på gång

Ritning till killen som ska tillverka nya lager, uppe och nere

Karol har rengjort och putsat bogpropellern

Rastakille som svetsar

Min nya ihopfällbara cykel

Galler mellan kund och Tullen. Tulltjänstekvinnan avslutade med ett leende:-)

Mot Union Island och Clifton

 

Jolleparkering

Bequia

Tittar jag upp från datorn när jag skriver det här ser jag detta

Hälsningar
Per-Erling och Karol

 

8 Kommentarer
  1. Lars Hagelin says:

    Hittade annonsen i blocket och gick på bloggen.
    Fantastiskt trevlig läsning och du/ni/båten befinner er i en likaledes fantastisk del av världen.
    Lycka till på fortsatta färder// Lars
    PS. Har en dotter med familj på Bahamas sen många år. DS

    Svara
    • Per-Erling
      Per-Erling says:

      Tack för trevlig respons. Jo vi seglar just nu i en trevlig miljö och befinner oss i skrivande stund på norra Martinique, St Pierre. Det blir inget Bahamas men väl Bermuda innan segling tillbaka till Europa.
      Per-Erling

      Svara
    • Per-Erling
      Per-Erling says:

      Tack för födelsedagshälsningen. Blir glad varje gång mina tankar går till alla fina vänner inom bolaget. Hälsa alla så mkt.

      Svara
    • Per-Erling
      Per-Erling says:

      Jo vi har det fint. Cruisar upp genom övärlden innan segling västerut mot Europa i maj-juni. Cykeln väl stuvad i föröver i väntan på att få användas framöver.
      Hojta till då blir sugen på havssegling:-)

      Svara
  2. Svenn says:

    Hej Per-Erling
    Fantastisk at se bilder och høre jeres oplevelser på Trinidad.
    Nerthus stod på land på Trinidad på samme plads som i stod fron februar 1998 til februar 1999.
    Jag och min fru joppede på Nerthus fron december til februar, for at gøre klar til seglingen hem til Danmark.
    Vi fik nye lager i kadangen, nyt tryk lager och veksellådan repareret, ny WHF, ny Ferlex ny dinky. Vi arbejde bare 4 – 5 timer hver dag på grund af varmen, vi nød at være på Trinidad, och fik mange venner der, vi oplevede både jul och karneval.
    Det ser inte ud som om O ringene på roret er byt siden jag monterede dem fron nut, buttede i dem eller var de fortfarende bra ??
    Bugten ved Beqvia er altid besøgt af mange segelbåda fron Norden, vi var der julen 1997, och da var vi 300 fron Sverige, Norge, Finland och Danmark, vi hold jul sammen på stranden på Beqvia, noget jag aldrig glemmer.
    Njut av seglilgen op gennem Caribien, det er skøn segling.
    Det er skønt for mig at se at Nerthus ligner sig selv och at i njuter af seglingen lige mycke som vi gjorde.
    Mvh. Svenn

    Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *