Nu har Nerthus varit hemma i Visby i drygt veckor. Under de senaste tre åren har hon vant sig vid att ständigt vara ”on the move” förutom långstoppet i NZ. Jag tycker det verkar som Nerthus rycker lite i förtöjningarna för att åter få sträcka ut på havet och färdas mot nya mål. Jag delar känslan att att det är dags att dra vidare.
Nu sker det mycket efter att Maria och jag styrde in i Visby hamn. Vi har sålt huset där vi bott sedan 1987 och där våra tre barn vuxit upp. Medan jag var på Bermuda i väntan på rätt väder för att gå till Azorerna köpte Maria en lägenhet norr om Visby med utsikt även havet. Där håller vi just nu på att flytta in allt medan vi bor kvar ombord.

Hamnen sjuder fortfarande av liv och vi har kvar känslan av yachtie-liv. Värmen gör sitt till.

Vi möter stundligen vänner som hälsar oss välkomna tillbaka och ställer givetvis många frågor. Det känns fint att kunna berätta lite och förhoppningsvis förmedla en del av livet vi levt de senaste åren. Hur känns det att ha fast mark under fötterna är nog den vanligaste frågan. Gungar det fortfarande? Ska ni ut igen? Vilken var den bästa platsen? Var du/ni rädda någon gång? Ska ni hålla föredrag? Ja frågorna är många och intresset och nyfikenheten genuin. Jag tror vi har svårt att sätta oss in i hur man ser på var resa, en resa som i betraktarens ögon ibland ses som lite skrämmande men också lockar till nyfikenhet. En fundering hos en del av dom vi talat med är vilka drömmar de har själva. Kanske kan vi ge andras drömmar en puff.
Senast vi vi bodde i Visby jobbade jag och pensionerade mig då vi seglade iväg sommaren 2015. Nu kommer jag hem och sak hitta en vardag som pensionär. Det kommer att bli spännande och lite ovant.
Nerthus ska säljas och vi har några intressenter. Jag tror och hoppas Nerthus får en ny familj innan vintern. I bästa fall får hon göra sin tredje långsegling, kanske jorden runt. Efter två varv och ständig uppdatering är hon en trygg och välrenommerad långseglare.

Per-Erling