Just nu, 15 dagar sedan vi lämnade Bermuda, har vi 65 Nm kvar till Horta på Azorerna. Ska bli spännande att se de höga vulkanbergen då de dyker upp föröver. Hoppas bara det är klart väder och inte så tunga hängande moln och disigt som vi har det just nu.
Kursen är spikark, COG 80, in mot mål i en öppen kryssbog. Det blåser 5-6 ms och havet är föredömligt stilla med bara mindre vindvågor och en lång fin dyning. Vi har slagit ur det tredje revet i storen, som vi gått med sedan två dygn ut från Bermuda då vi tog oss norrut i den svaga vinden, och seglar nu för fulla segel. Nice.
Temperaturen har sjunkit löpande och tittar jag på termometern, som visar temperaturen i havet, står visaren på 20,0. Så kallt i vattnet har det inte varit sedan vi var i Namibia där den den kalla strömmen söderifrån serverade 12 grader i havet.
Stämningen ombord präglas nu av att vi är nära mål och Azorerna. Tiden får en annan innebörd då man är mitt på havet och det är lång tid kvar samt att man varit ute länge. Dagarna går fort och påminner rätt mycket om varandra. Men så börjar vi komma närmare mål och helt plötsligt får tiden ett nytt innehåll, dags att räkna ner.
Det känns extra mycket nu då vi kommer att angöra Europa för första gången på länge, senast var då vi lämnade Faro i Portugal då vi siktade in oss på Marocko. Tänk, det var hösten 2015!
Mina tankar går allt mer till funderingar kring att komma hem till Sverige och ett liv vid sidan av havet. Hur kommer det att kännas att ha samma utsikt genom fönstret varje dag efter att under de senaste tre åren haft förmånen att njuta av stor variation på vyer.
Jo jag vet, några av er tänker genast att havet ser väl lika ut hela tiden. Nej så är det inte, varje dag är en ny dag med i mina ögon nya intryck och förhållanden. Hur som helst ser jag fram mot att segla in i Östersjön för att träffa familj och vänner igen. Väldigt spännande och roligt ska det bli!
Medan jag skriver dyker det upp en segelbåt snett akterut i lovart. Det är första seglaren vi sett sedan vi lämnade Bermuda. Vi är ganska många som seglar mot Azorerna nu, på väg till Europa från Västindien eller Amerikanska kusten. För amerikanerna väntar en säsong i Europa och framför allt Medelhavet innan de vänder tillbaka i november, samma tid som européerna siktar in sig på en säsong eller två i Karribien.
Tyvärr tycks båten i lovart inte ha AIS vilket är underligt, så jag kan inte se vilken flagg den bär eller hur den är. Undrar vem som kommer fram först:-)
Våra förråd av färskmat har räckt precis vilket syns kylen som nu är i princip tom. Tyvärr har vi inte fått fiska på flera dagar så det har blivit korv eller pannbiff, som jag lagade tidigare och sedan hållit ordentligt nedkyld. Blev en utmärkt pytt med stekt lök och konserverad svamp. Många rätter har vi förgyllt med kokosmjölk eller grädde.
Nästa blogginlägg blir från Horta, då med bilder hoppas jag.
Hälsningar
PE och Adde
