Epi Island

Nu har det gått 10 dagar sedan vi ankrade upp i Port Vila, Vanuatu. Port Vila är huvudort i öriket och där finns administration och skolor mm. Det är Port Vila som växer till nackdel för övriga öar. Prisbilden för mat och boende är hög för invånarna och släktingarna ute bland öarna skickar ofta mat till sina släktingar i stan.

Efter inklarering och bunkring av mat, mest grönsaker, seglade vi upp till norra delen av ön Efate och en stor vik som heter Port Havannah. Första ankringen visade sig bjuda på mycket knott o moskitos så vi beslöt gå tillbaka en bit i mörkret till Lelepa Landing. Det är generellt väldigt djupt här så vi får gå till platser som är beskrivna i guider som bra ankringsplatser med god ”holding”. Efter dagsutflykter med Nerthus till ankringar på grannöar reste Silvia och Tomas med en lokal taxi de två milen för att möta deras son Andreas som kom med flyget till Port Vila från Sverige via Brisbane i Australien. Vid 01.30 tog jag jollen in till stranden och mötte de tre. Tror det var en häftig upplevelse för Andreas att dimpa ner i tropikerna och Vanuatu i den varma natten, under den klara stjärnhimlen, och ta sig ut till Nerthus.

När jag skriver det här ligger vi i en vik på ön Epi. På vägen hit passerade vi en liten by, Utanlangi, på ön Nguna strax norr om Efate. På vår vandring i byn blev vi varmt och hjärtligt mottagna av tre ungdomar, Mercy, Alice och Fred som visade oss runt samt bjöd på en lättare lunch bestående av tapioka kokt i cocosmjölk. En lite kladdig rot som smakar lite potatis faktiskt. (Hoppas kunna lägga upp bilder då vi får bättre wifi.) Lite senare på dagen mötte vi Nancy som hade gjort ett av två år i byn som frivillig inom Peace Corps. Hon bodde i en väldigt enkel hydda och lagade som alla andra sin mat över en öppen eld. En liten ledlampa stod för ljuset då mörkret faller vid 18-tiden. Elen kom från en solpanel, som just nu var nermonterad för att skyddas mot cyklonen Donna som riskerade passera nära byn tidigare i maj. Ungdomarna och Nancy följde sedan med ut till Nerthus för en trevlig och spännande stund ombord. Py hade bakat bullar vilket verkligen uppskattades, inte bara av våra besökare.

I dag den 18 maj regnar det, nej det forsar ner vatten från himlen. Efter vad vi fått veta är det resterna av ett tropiskt lågtryck med starka vindar som rört sig från Fiji till norra Vanuatu. Enligt rapporten skulle det föra med sig just stora regnmängder. Om inte regnet slutar kommer vi att simma eller jolla in till byn ändå. Regnet och luften är så varm att huden får bli våra regnkläder. Väl inne i byn får vi klä oss så att vi inte stöter oss med ”koden”.. I går, under vårt första besök iland, träffade Maria en lärare från byns skola och blev inbuden att titta över i dag. Skolan har 140 elever i alla åldrar mellan 12-18 år. Ungdomarna bor på skolan eftersom de kommer från olika öar och inte har möjlighet att dagpendla.

Samtidigt som vi ankrade i går kom en färja in i viken och ankrade nära stranden. Snart kryllade det av folk på stranden med vackra paket som innehöll rotfrukter av alla slag samt sådan som deras släktingar och familjemedlemmar kunde sakna i Port Vila. Paketens omslag bestod av flätade palmblad på traditionellt vis. På en träbit eller på bladen stod namnet på mottagaren och adressen. Små aluminiumbåtar med utombordsmotorer for fram och åter mellan stranden och färjan, en katamaran som kanske var 40 m lång. Efter några timmar var skådespelet över och färjan lämnade för att komma tillbaka om en vecka.

I går kväll när vi satt o pratade i sittbrunnen såg vi helt plötsligt ett rött sken över grannön i norr. Det var de två aktiva vulkanerna som färgade molnen vacker och dramatiskt röd. Om några dagar ska vi besöka vulkanön som heter Ambrym. Hoppas vi kan klättra upp på vulkanen.
Så här ser vår ruttplan ut fram till den 15 juni då Bojisens lämnar och Tevells kommer ombord i Honiara, Solomon Islands.

Nu är vi som sagt på norra Epi Island och går i morgon bitti till Maskuline och därefter Ambrym, Pentecost, Espiritu Santo, Vanu Lava, Hiu (Torres group), San Cristobal och slutligen Honiara. Kolla gärna på Google Earth.

Så här skriver noonsite.com om Vanuatu.
Vanuatu, formerly called the New Hebrides, is an archipelago of 83 islands in the
Western Pacific around 1,750 km east of Australia, lying at the end of a chain of
volcanic peaks stretching southeast from Papua New Guinea.
• Espiritu Santo, Malekula, Efate, Erromango, Ambrym and Tanna are the main islands.
• With a unique blend of Melanesian (Ni-Vanuatu) tribal communities, Vanuatu has some of the world’s rarest cultural festivals, rituals & events. Don’t miss the death defying Pentecost Land Diving (nagol), theTanna Toka Dance which goes on for days, the mystical Rom dance of Ambrym Island of magic and fire, and Water Music custom festival performed by the women of Gaua Island.
• Left alone by the Europeans for longer than other parts of the Pacific, Vanuatu leapt into the modern age quickly, while remaining a place where the rich Melanesian culture is kept very much alive. It is the chance to experience a little of this fascinating culture that brings most sailors to this country which has been endowed with less cruising attractions than its neighbours.
• With the exception of the northern islands, the number of natural harbours is rather limited, with the notable exception of the main island Efate which has several attractive bays.
• One of the greatest attractions of the islands is a visit to the live volcano on Tanna or Ambrym, where one can ascend into the crater, the closest one can get to an active volcano safely anywhere in the world. Even sailing by these islands one can be treated to a spectacular firework display, especially at night.

Bästa Hälsningar
Per-Erling och gänget ombord.