Jaman! *bilder*

Wah gwaan, vi är på Jamaica och det märks. Överallt är det glada tillrop och skön stämning. Om Kuba var trevligt på låtsas så är det här trevligt på riktigt. Vi ligger nu i Montego Bay efter att ha seglat till och från Ocho Rios, Discovery Bay och hit.

Första viken vi ankrade i på Jamaica, Ocho Rios.

I Ocho Rios testade jag surfprylarna för första gången. Helt ärligt gick det ganska superdåligt. För lite vind och knepig vindvinkel. Jag surfade in till stranden och där blev jag kvar. Men det gjorde ingenting eftersom jag fick fyra nya polare som presenterades i tur och ordning:

Badvakten (han jobbade som det)
Fluktaren (blyg kille, han tittade men sa inget)
Resenären (den enda som hade varit utanför Jamaica)
Chefen (killen som berättade om dom andra)

Ett handslag på det och sköna skratt. Sen kom affärsmannen och berättade att ingen vindsurfade på Jamaica längre, det dog ut på 80-talet, men han tyckte jag skulle skaffa ett litet skjul på stranden och hyra ut surfprylarna där. ”You will be a rich man”.

Vi lämnade Ocho Rios tidigt dagen efteråt, hela skutan nu styrd mot Discovery Bay. Stor dyning dånade in snett akterifrån så vi fick hålla i både oss själva och allt runt omkring som kunde glida sin väg.

Fisket går trögt, inte ett napp ännu. Det innebär att den här resan slutar utan att jag har lyckats lura en enda firre. Ironiskt kan man tycka för dyker man ner under ytan så ser man hur mycket fisk det är överallt!

Discovery Bay var en fin liten vik, väl skyddad mot de stora vågorna ute till havs. Här ankrade vi och blev omedelbart uppropade av Kustbevakningen. Till skillnad från i Sverige har kustbevakningen nästan 1000 hk på sin minsta båt (7-8 meter lång) och k-pistar hängande över axeln. Det här är inga man vill bråka med, eller försöka simma från för den delen.

Som tur är var dom hur goá som helst. Jag och Adde fick veta vad man äter på Jamaica, vad man gör, hur man ska prata och föra sig för att smälta in. Vi må ha utseendet emot oss men vi hälsar som localsen gör. Wah gwaan. Tjena kompis.

När jag stod och riggade upp surfprylarna kom det två engelsmän på varsin kajak och frågade varifrån vi kom. SWEDEN, ropade jag! ”Please joins us for drinks at five” fick jag till svar.
Vi kom 45 minuter för sent, Adde och Amanda kunde inte sluta vindsurfa men det var okej för britterna och deras familjer som hade hyrt ett maffigt strandhus med kock, bartender, servitörer osv. Lite kontrast mot Nerthus, även om Adde servar som en tvättäkta butler ombord.

Middag på båten och lite fiske mitt i natten. INGENTING på kroken igen.

Jag vaknade först av alla morgonen efteråt. Eller ska jag vara helt ärligt var farsan först då han var uppe redan 05.30 när Radio Gotland ringde för en intervju, sen somnade han om. Ni får kolla Radio Gotlands hemsida och se om ni hittar intervjun.

Tillsammans med Amanda och Adde tog vi jollen in till bryggan för att strosa omkring i den lilla byn vid Discovery Bay. Det fanns inte så mycket att ”discover” där men det var ändå en upplevelse att gå på de få gator som erbjöds, fulla med locals som undrade vilka vi var.

Ett skönt dopp och så iväg till nästa hamn. Montego Bay. Härifrån flyger jag hem och här kliver min bror Fredrik och hans guldklimpar Alfred och Alma ombord. Tyvärr är deras plan kraftigt försenat så har vi otur hinner vi inte ses allihopa innan jag drar hem. Synd, jag hade gärna visat Fredrik hur gyllenbrun en Dennis-korv (se förra inlägget) kan bli på en vecka 😉

Tiden går fort och i morgon, onsdag, är det min sista dag ombord. Den ska spenderas under ytan med cyklop, snorkel, simfötter och ett korallrev! Eftersom vi nu har någorlunda bra WiFi så vågar jag mig på att säga att jag återkommer med fler bilder imorrn!

Likkle More (”vi hörs sen”)!

// Rasmus

Mitt förra inlägg blev knasigt, då all text hamnade i ett enda stycke. Ni får läsa om det om ni orkar 🙂 Här nedanför kommer även ett gäng bilder från tidigare strapatser, såna jag inte kunnat publicera förrän nu.