Bloggpremiär från Rasmus

22 timmar. Tiden det tar att resa från Sverige till Dominikanska Republiken inklusive 9 timmars mellanlandning i New York. Amanda, Adde och farsan möter på flygplatsen. Jag kände mig blek som en Dennis-korv bredvid de här sol- och saltstänkta läderlapparna. In på toaletten och byta långbyxor och skjorta mot shorts och t-shirt. Syster Amanda garvar åt den tunna dunjackan jag håller i handen. Att det var kallt på flyget är nu ett minne blott och ni som vet hur lätt jag svettas kan föreställa er känslan i min panna. Det är en bra bit över 30 och känns som att gå in i en vägg av värme. Min panna då? Som att öppna kranen på en dusch! Resan från Sverige fram tills nu har varit innehållsrik.

Jag hade tänkt blogga en gång varje dag. Minst. Men det blir ju aldrig som man tänkt sig, speciellt inte i den Karibiska världen där WiFi verkar lika ovanligt som sol på midsommar i Åre.

Låt mig dra en snabbgenomgång av resan hittills:
Åker från Åre till Rätan och äter svärmors pannkakor. Skjutsas till flyget i Östersund av min vackra fru Louise (som jag saknar och som jag önskar var med oss, men som med facit i hand gjorde rätt som valde att stanna i land istället för att vara sjösjuk på havet. Ja, det har gungat rejält!). Vidare från Östersund till Arlanda. En snabb sväng till Uppsala för lunch med släkten, stålmormor och stålmorfar innan det bar iväg till Arlanda igen.

Ett par (åtta) timmar senare var jag framme i New York. Jag satt bredvid en inspirerande affärsman på flyget och har jag tur ger flygbiljetten avkastning och ett samarbete framöver. Om flygresan till New York passerade på nolltid så var väntan i 9 timmar mitt i natten på JFK raka motsatsen.

Vet ni att det inte finns en enda plats där man kan sitta skönt i någon av de åtta olika terminalerna på JFK? Jo, jag testade. När jag landade i Puerto Plata och möttes av välkomstkommitén kändes resan kort och enkelt. Lustigt hur det fungerar. Väl framme vid Nerthus kändes det helrätt att hoppa direkt i plurret! 29 grader i vattnet och över 30 i luften. Så. Sjukt. Skönt.

Nästföljande morgon lättade vi för att segla mot Santiago, Kuba! Tre dagar skulle det ta och tre dagar tog det. Vi hann stanna och svalka oss med några tusen meter under fötterna. Känslan i att hoppa från båten rakt ner i Atlanten är obeskrivligt cool! Med cyklop dök vi runt båten med oändligt siktdjup. Bilder kommer, jag lovar.

Helt plötsligt pekar Adde och skriker i snorkeln, omöjligt att höra vad, men det är något bakom mig och jag hinner tänka ”haj!?!” innan jag snurrar runt och ser en… barracuda! Den är nyfiken på vårt drag som ligger bakom båten. Tyvärr högg den inte och så har inte heller nån annan firre gjort under våra dygn till havs. En liten miss i protokollet för en fiskenörd som mig.

Vinden tilltog och vi kom fram till Kuba och Santiago på utsatt tid. Spännande land, spännande stad, mängder med upplevelser. Det går inte att lämna Kuba oberörd. Vi stannade bara ett dygn men hann med att åka taxis som nog var äldre än farsan, men fortfarande i tjänst, vi åt middag hemma hos en familj där morföräldrarna satt och kollade TV i vardagsrummet medan övriga familjen lagade käk och serverade oss på deras altan.

Vi drack den godaste Mojiton och en Cuba Libré som var stark på riktigt. Vi lyssnade på salsaband, stod emot 659 st olika säljare och jag adopterade för en stund två små kycklingar som såg mig som deras pappa.
Amanda blev uppbjuden av en Salsa-dansare med bra klipp i stegen. Efteråt ville Mr. Salsa att Adde skulle ge honom ett paket cigaretter eftersom han dansat med Amanda. Så var det Ö V E R A L L T. Ingen gjorde något för att vara trevlig. Alla försökte få något i gengäld.

Vi hade inte förstått att det skulle vara förbjudet att bada, surfa, fiska osv. så vi stannade bara ett dygn för att istället segla vidare mot Jamaica. Och här är vi nu! Vattnet är vackert turkost, vinden är varm och snart ska jag inviga de vindsurfingprylar vi köpte med oss från Dominikanska Republiken. Äntligen!

Förhoppningsvis lyckas vi koppla upp oss på WiFi framöver och då blir det ju lättare att publicera inlägg och bilder i bloggen.

Tills dess – må toppen! // Rasmus