Här igen!

Nu har jag skrivit och raderat, skrivit lite till och raderat ännu mer. Det händer för mycket för att jag ska hinna uppdatera er! En sak som är säker är att jag och Adde har anpassat oss snabbt till livet ombord, speciellt när det gäller wi-fi’t som vi inte så gärna jagar. Vi ber om ett litet ”ursäkta” för det.
Dagarna går in i varandra och fylls med turkosa bad (rädslan för stora fiskar och rockor vill inte riktigt ge sig..), stapplande spanska meningar, en glass om dagen (magnus doble) och härliga seglatser mellan kanariöarna. Nu har vi hamnat på den som ligger näst längst ut mot Atlanten, La Gomera, vilket är väldigt positivt. Vi har hamnat i en liten by som ligger vid foten av 600m-klippor som är fylld av mängder med bohemer! Alla turister, vilket inte är så många, är klädda i härligt slängande kläder med mycket färger och go avslappnad känsla. Några bor i grottor som är täckta med färgglada målningar och vissa i sina skåpbilar (addes Transit hade mått bra här). Enligt Thomas, som var här på 70-talet, är det några kvar-slängare sen den tiden. Himla härligt iallafall!

Jag ska försöka sammanfatta det jag vill att ni ska få veta just nu:

Under seglatsen hit hade vi besök av valar, eller så var det väldigt ansikts-trubbiga delfiner. Och under middagen igår plaskade det till av något större vid sidan av båten som låg mot kajen. EN DUNDERSTOR ROCKA!!! Vi kom fram till att den försökte komma åt sjöborrar för att äta, men är fortfarande osäkra på hur det gick till. Någon som kan berätta?
När vi la till i den här hamnen blev det någon form av extrem stiltje av vind vilket gjorde att jag, Maxine och Adde hoppade snabbt i det turkosa vattnet och svalkade oss. Det ångrade vi något senare då vi såg på när fiskarna dumpade sin fiskrens precis framför Nerthus inklusive inälvor och andra härligheter. Dessutom är vi ganska säkra på att septiktankarna står öppna och flödar fritt. He-he. Vi överlever nog.
Imorse försökte vi rädda en fiskmås som låg i vattnet och flöt, helt utmattad och liten. En tysk livräddare gjorde ett graciöst dyk och fick med den upp, där vi försökte mata den med lite fiskrens från tidigare nämnd fiskare. Det hela avslutades med att en äldre man gick förbi, på sin dagliga promenad, och grabbade fågeln i handen och gick. Utan pardon. Hoppas fågeln överlevde.

Nu borde jag gå och handla, men då kom Adde tillbaka med lite tapas. Jobbigt liv!
Vi hörs snart igen, adiós!