Nu har vi legat i Cape Town i dryga två veckor och det börjar dra ihop sig till avfärd. I dag lördag den 16 december lämnar vi lämna Sydafrika för att segla de knappa 500 Nm längs kusten upp till Namibia och hamnstaden Luderitz. Namibia var tidigare en Tysk koloni, därav namnet. De två veckorna vi varit i Cape Town har bjudit på rika upplevelser varvat med arbete ombord inför den långa passagen upp till Karibien. Hoppas få tid att återkomma kring livet i Cape Town.

I onsdags anslöt Leif Wictorén för att segla med Tomas och mig under två månader upp till Karibien. Leif var med sommaren 2015 då vi seglade Visby – Spanien. Jätteroligt att han gjort sig fri för ytterligare en etapp, den här gången i varmare och öppnare vatten. Under de två månaderna Leif är med ombord kommer vi att segla 5500 Nm och passera Ekvatorn. Förutom Namibia planerar vi stanna upp på St Helena, Ascension och ytterligare ett eller två stop, som inte är bestämda ännu, innan vi når Tobago.

Det känns att vi vänder hemåt nu, speciellt eftersom vi är tillbaka i Atlanten och kommer snart att korsa vårt spår från december 2015 utanför Surinam, norr om Brasilien. Vi påbörjar också arbetet med att så småningom sälja Nerthus, allt enligt plan. Nerthus är ju inte någon seriebyggd båt utan en specialdesignad yacht för långsegling, vilket visat sig stämma efter två varv runt jorden samt t.o.r Karibien under sena 90-talet. Det gäller att hitta någon eller några som vill ut på stora haven, varma som kalla, och som ligger i planeringstagen. Vi börjar redan nu eftersom marknaden är internationell och vi kan ge intressenter chans att segla Nerthus t ex i Karibien då vi anländer dit i mitten av februari. Fast det är klart, hon är trevlig att segla i Östersjön och norra Europa också.

Se fliken där vi presenterar Nerthus inför försäljningen.

Nu går vi till fel dock för att fylle diesel innan vi går ut på Sydatlanten och styr kosan norrut.. Bra vind utlovad:-)

Ha det så fint i julstöket önskar Per-Erling, Tomas och Leif

Taffelberget ser verkligen ut som ett taffel/bord

Nu har vi legat i Hout Bay sedan i onsdags. Marinan och yachtklubbens medlemmar mötte oss med stora famnen. Vi hann inte förtöja förrän det stod folk på bryggan och ville veta vart vi kom ifrån senast. Ett skäl till att så många var på bryggorna var att det var dags för kvällens onsdagsrace. Det var nära att jag frestades följa med ut på bukten för lite kappsegling.
Efter att ha förtöjt enligt anvisningar blev vi inbjudna till klubblokalen av grannbåtens skeppare. Lokalen låg en trappa upp i byggnaden som ligger just där piren möter strandlinjen och gatan som löper mellan hav och samhälle. Väl uppe il okalen möttes vi av vänliga människor som hälsade oss välkomna. Stämningen var hög och det lilla köket serverade mat medan baren levererade öl och vin till alla glade själar. Jag antar att klubbmedlemmarna blir glada av att vi valt deras trevliga hamn och att vi tagit oss hela vägen hit från Sverige. Hout Bay ligger ju lite avsides. Åt alla väderstreck, förutom norrut, är det vatten, mycket vatten.
Nerthus ligger väldigt bra i den förhärskande vinden, som är SO eller SV. Värre är det då den starka vinden kommer från ost, då faller vindarna ner från berget med dånande kraft. För några år sedan uppmättes vindar på över 50 ms. Inte sällan, till och med vanligt, kan det blåsa 50-70 knop vilket motsvara ungefär 30-35 ms. Just därför håller killarna på marinen noga koll på alla båtars förtöjningar och ser till att vi besökare också gör rätt.
I fredags tog vi bussen in till Cape Town för att träffa Benny som singelseglar sin OE32:a och som redan ligger i CT. Tillsammans höll vi koll på Volvo Oceans app för att inte missa då vinnaren av etappen till CT skulle dyka upp och lite senare förtöja inne vid Victoria & Alfred Waterfront Marina, där även Nerthus har en plats bokad från den 1 december. Hela Waterfront pulserade av aktiviteter. Ett vimmel av människor och uppträdanden, ofta med koppling till lokala traditioner. Det var en röd båt som vann etappen från Portugal ner till CT!!
Som tur är har vi inte drabbats av den kriminalitet som vi varnas för hel tiden. Är man i de säkra delarna av städerna har man svårt att förstå att det ska vara farligt att vistas på gatorna kvälls- och nattetid. Det förfaller ju vara så europeiskt lugnt dagtid i delar av städerna vi valt att besöka, efter råd från locals. Det var bara i Port Elisabeth vi gick in i en olämplig del av staden som vi blev tvungna att nästan fly tillbaka över gatan och till rätt sida av en osynlig gräns.
Nu har vi bara varit i CT vid två tillfällen men jag tycker staden pulserar av kraft och energi. Det byggs överallt och synintrycket påminner mer om en europeiskt storstad, i alla fall i de delar vi besökt.
I Hout Bay går turbåtar ut till några flacka öar en bit ut från bukten där man kan spana säl. Vi har ju sett dessa båtar fara fram och åter och blev nyfikna på vad man kunde få uppleva. Så i morse tog vi en tur för ca 50 kr och fick uppleva över tusen sälar som låg på klipporna. Det blåste kuling och skepparen på den mindre turbåten lotsade oss in bland klipporna med imponerande skicklighet. Det roliga var att vi på utvägen mötte Jonas i sin lila Allegro 27 som under dryga två dygn seglat från Mossel Bay, via Cape Agulhas och Cape of Good Hope, och i den uppiskade sjön nu närmade sig hamnen. I kväll blir det middag ombord på Nerthus tillsammans med Jonas.
Hälsningar Per-Erling

Hamnen i Hout Bay

Ny kväll med fint ljus.

Stor o liten.

Utanför Hout Bay.

Dramatist kust.

Gotlandsflaggan lagad efter hårt slitage.

Den röda etappvinnaren Mapfre.

Det var sista bilden för nu.

//PE