Sol och hagel

Nu har det gått några dagar sedan vi kom till Simons Town. Bryggplatserna för långa båtar var tyvärr fullbokade i marinan så vi ligger vid en boj, vilket är helt ok.

Simons Town är ett trevlig litet samhälle som domineras av en stor marinbas och hamn. Viktig utpost på södra sidan av Afrika. Det ser ut att vara ett välbärgat samhälle med villor som klättrar upp för bergssluttningen. Nere vid stranden ligger som sagt hamnen och marinan samt en strandgata med typiska engelska hus och butiker. Påminner lite om kanalöarna. Här bodde Scott på hotell innan han båda gångerna skulle avsegla till Antarktis. (Tack Karol för informationen) Första gången för att reka och andra för att ta sig till Sydpolen. Han kom också till Sydpolen men bara för att se en norsk flagga, Amundsen hade ju lyckats komme för med två veckor. Scott omkom dessvärre i den stränga kylan på återvägen. Hotellfasaden finns kvar men byggnaden är ombyggd till lägenheter.

Både Tomas och jag har sett pingviner i Antarktis men vi gladdes ändå åt att se dessa märkliga och rätt komiska fåglar på en strand här i närheten. De trivs tydligen här eftersom strömmarna för med sig kallt vatten in i bukten. Vattnet är bara 17 gr här. Man säger att gränsen mellan Atlanten och Indiska oceanen går där det kalla Atlantvattnet möter möter det flera grader varmare vattnet i Indiska Oceanen. Mötet sker vid udden här ute, Cape Agulhas som vi passerade innan vi gick in i False Bay där Simons Town ligger.

I morgon onsdag sen 22/11 går vi de ca 40 Nm till Haut Bay som ligger på södra sidan av Taffelberget och nära Cape Town. Där ligger vi till den 1 dec då vi har plats bokad i Waterfront Marina i Cape Town. I samma marina ligger Volvo Oceanseglarna vilket ska bli roligt att uppleva.

Just nu kom en hagelskur, rätt oväntat måste jag säga. Vädret är verkligen skiftande och på kort tid går det från stilla och solsken till hagel och kulingvindar.
Hälsningar
PE o Tomas

Vy fr Nerthus

Hotellet där Scott bodde

 

Cape of Good Hope

Framme i Simonstown, innanför Cape of Good Hope. Seglingen fr Port Elisabeth följde plan och väderprognoser. Vi var lite oroliga inför rundningen av sydudden Cape Agulhas efter att ha fått information kring vågbildningen där. Vi bedömde, efter de olika prognoser vi tagit del av, att det ändå skulle bli gynnsamt för oss. Allt stämde och vi fick en fantastisk resa runt Afrikas sydligaste punkt med god vind in akterifrån. Ankomst till Simonstown nu på lördagsmorgonen blev vacker med uppstigande solen som belyste bergen som sträcker sig ut till Godahoppsudden. Stora mängder säl höll oss sällskap den sista biten in till vår ”swing mooring” som vi fått koordinaterna till av Kim på marinan.

Nu väntar vi bara på att ta ut brödet ur ugnen innan vi tar jollen in till marinen och en dusch.

//PE

Skönt att få raka sig efter några dygn till havs.

 

Svenskar på väg

Svaga vindar o motorgång. Vädret lever inte riktigt upp till prognos.

Hursomhelst håller vi planen att angöra Simonstown på lördag. Simonstown ligger bara runt kröken söderut från Cape Town.
Allt är väl ombord och Tomas och jag håller våra vakter med allt som hör därtill. God mat och många fikapauser.

Lite noterbart är att vi är tre svenska båtar som avgick samtidigt från Port Elisabeth med sikte västerut. Det är Jonas med sin Alma samt en för oss ny bekantskap,SY Maria av Stockholm. Det är Maria och Björn som varit ute i sju år. Lite roligt är att Björn och jag kände igen varandra och det visade sig efter lite funderande att vi mötts rederikretsar.

Enligt Jonas som brukar ha bra koll är vi 10-11 svenska båtar som går runt Sydafrika i år. Gotländska Arianna af Valleviken med ensamseglaren Lasse Ljung är en av dessa.

Just nu ligger Lasse i Richards Bay, där vi möttes för en tid sedan. Han lyfter sin båt nu för bottenmålning och jag hoppas vi ses i Cape Town i december.

I morgon mitt på dagen planerar vi runda Cape Agulhas, den sydligast udden på Afrika. Därefter styr vi norröver.
Passerade nyss ett gasplattform med en brinnande låga. På håll och i mörkret ser det ut som en aktiv vulkan.

Det är lite kyligt nu och bara 18 gr i vattnet
Position den 16/11 kl 22.00: 34 53S. 021 35E
//PE

Vidare västerut

i morse kl 07 den 15/11 lämnade vi fiskebåten vi legat bredvid under stoppet i Port Elisabeth. Nu stävar vi i motsjö och regn innan vi rundar udden och sträcker ut mot Missel Bay, ca 190 nm.

Följer väderutsikterna löpande och ser en bra osagt framför oss.

Det var ett trevligt stopp i PE. Roligt att möta medlemmarna i yachtklubben som var väldigt tillmötesgående. Många berättelser kring havet och alla upplevelser som bjudits där ute.

Port Elisabeth är vänort till Göteborg vilket påtalades. Commodoren i klubben har blivit inbjuden till Cape Town och Volvo Ocean Race då båtarna kommer till Sydafrika. Vi kommer förresten också att ligga i samma marina som VO-båtarna.

//PE

Port Elisabeth

I dag söndag den 12 nov passerade vi pirnockarna till Port Elisabeth kl 07.15.

De 480 nm från Richards Bay präglades av kulingvindar och en gynnsam medström. Bilden visar att allt stämde för att Nerthus kunde sätta dygnsrekord ned 241 nm.

Här möttes vi av Jonas fr Alma samt svenskarna Maria o Björn i sin Hanse 370. Välkommet med hjälp då vi ankrade med akterförtöjning till en ranglig pontonbrygga. Här ligger vi i väntan på att en inkommande sydväst ska passera.

Nu ska vi ut på stan, via hamnkontoret, för att kolla och handla mat. Fin sommardag.

Hälsningar

PE o Tomas

Strömmen är med oss

Nu väntar för oss spännande tolv timmar. Vi har satsat på att hinna med sträckan mellan Richards Bay och Port Elisabeth medan den NO-liga vinden ligger kvar innan vinden vänder och blir sydvästlig då ett lågtryck närmar sig. SV i näsan med hög sjö vill vi slippa:-) Barometern fortfarande stabil.

ETA (estimated time of arrival) i slutet av den mörka natten mot i morgon söndag. Stor hamn så det kommer att gå bra trots mörker.

Strömmen utmed kusten, utanför 200 m kurvan, ger oss nu SOG (speed over ground) på för Nerthus fantastisk 10-16 knop. Genom vattnet gör vi 6-7 knop. I dag kl 12.00 kunde vi konstatera en dygnsdistans på 228 Nm.

De stora fartygen söker också upp strömmen för att få 3-6 knop extra på sin resa söderut. En 322 meter lång tankbåt passerade oss i natt och den
gjorde 20 knop. Annars brukar dom ligga på ca 14 knop.

Några Albatrosser hälsade oss välkomna ut på havet igen då vi lämnade Richards Bay. Dessa fantastiska kungar som retfullt elegant seglar över vågor o genom vågdalar utan att ta ett vingtag. Vingspetsarna snuddar vid ytan.

Nu sömn inför nattens angöring av Port E.
PE

Nu mot Port Elisabeth

I dag den 9 nov kl 17.45 lämnade vi kaj och Lasse med sin Arianna. Ny väntar ca 480 nm och med hjälp av strömmen beräknar vi vara framme på söndag.

Hälsningsr fr två taggade gubbar (sailor boys)

Per-Erling o Tomas

Framme i Sydafrika

I går denn 31 oktober ropade vi upp port controll i Richards Bay. Klockan var ca 09.30 och vi hade seglat för bara focken i den friska undanvinden. Eftersom en kraftig ström sätter från nord till syd utmed kusten gick vi in norr om Richards Bay för att inte riskera tryckas förbi hamninloppet om strömmen blev för stark. Allt gick fint och väl framme blev vi varse att det låg 20-30 stora fraktfartyg utanför hamnen i väntan på att komma in för att lasta framför allt kol. Via VHF fick vi order om att avvakta ca 3 Nm utanför pirarna. Efter ungefär 45 minuter ropades vi upp och ombads att sakta gå in mot hamnen men vid sidan av stora leden. Allt gick fint och vi samsades med ett stort fartyg som också var ett mudderverk.

Medan vi avvaktade utanför pirarna blev vi uppropade på radion av en svensk röst. Lite förvånad svarade jag och det visade vara Ulf Westin på Visby Tankers fartyg Palanca Sidney som hade lastat kol och styrde nu mot Venezuela innanför Trinidad i södra Västindien som nästa hamn. Ulf var själv seglare och tyckte det var kul att morsa på sina landsmän.. Tänk, Visbybåten Nerthus möter Visby Tankers fartyg på havet utanför Sydafrikas ostkust.

Nu ligger vi i hamnområdet Tuzi Gazi tillsammans med några andra långseglare. Den stora kommersiella hamnen samt samhället är byggt sedan 60-talet och fram till i dag. Ser ut att vara ett välmående samhälle vad vi sett hittills. Ska bli spännande att göra utflykter till andra delar av landet. Nerthus kommer att segla utmed kusten och göra flera stopp under vägen till Cape Town, dit vi planerar anlända 1 december. Just den tid då Volvo Ocean Race har sitt stopp där, med import race mm.

Här några bilder från senaste tiden.

Engelska båten Sofia Rys ligger utanpå Nerthus i Reunion

Bild från datorn med sjökort och fartygsmöten. AIS ger bra information. Nerthus är den runda o röda symbolen och har ett fartyg om styrbord..

Ett av alla möten den senaste tiden.

Ett till.

Ströminformation. Det snurrar där ute!

Per-Erling

 

På väg mot Afrikas kust

I dag avtog vinden och vi glider sakta fram mot den afrikanska kusten. Just nu är det 230 nm kvar till Richards Bay, norr om Durban. Vi håller igen lite grann för att inte komma fram i mörker tidig morgon den 31 oktober.
Det senaste ett och ett halva dygnet, sedan förra blogginlägget, har präglats av vindar med kulingstyrka, plus 14 m/s. Sjön byggde snabbt upp och vi valde att segla med endast inrullade/revade försegel, alltså utan storsegel.

Bra beslut eftersom vi lättade på ”trycket” men gjorde ändå 6-8 knop. Vi spenderade den mesta tiden under däck med stängda luckor eftersom stänk från vågor som träffar skrovet annars letar sig in under däck. Enligt vädertjänsten hade vi en våghöjd på fyra meter i snitt, vilket innebär att vissa vågor är någon meter högre.

I morse då ljuset kom åter efter en natt i halvmånens sken kunde vi njuta av solen och ett betydligt lugnare hav. Solen värmer även om temperaturen faller nu när kyligare havsvatten förs upp från söder med hjälp av strömmarna. Vi sa båda att vi påmindes om svensk sommar.

Inga fartyg runt oss på ett bra tag. Stor skillnad mot då vi rundade Madagaskars södra udde och hamnade i traden mellan Godahoppsudden och Asien. Trots att vi ibland såg över tio fartyg på vår AIS-mottagare har vi bara en gång känt oss manade att kontakta ett fartyg över radion. Då låg deras kurs så att mötet med Nerthus skulle ske på ett avstånd under en halv distansminut. Vakten på deras brygga svarade direkt och efter en stunds tystnad sa han att han såg oss.. Det vara ju det jag ville höra.

Vår position den 29 okt kl 15.00 UTC: 27 38S 35 28E
//Per-Erling och Tomas

Fem tappade tonfiskar

Efter ett och ett halvt dygn av svaga vindar från NV-NO så har nu kulingvindar nått oss (14 ms). Som genom en knapptryckning skiftade det från svag nordan till frisk sydlig vind med snabbt byggande sjö. Vi halvvindar med tre rev i storen och kraftigt inrullade försegel.

Farten in mot waypointen norr om Richards Bay ligger på ca 7 knop över grund. Loggen visar höga 7 knop så vi befinner oss just nu i en lätt motström. Alla luckor är väl stängda eftersom vatten stänker över Nerthus hela tiden.

Matlagning är förstås en utmaning då båten trycks sidledes i vågdalarna och tyngdlagen tycks få en egen tolkning ombord. Tomas kämpade väl inför lunchen för att säkra sig själv samtidigt som matens byttor och kastruller inte skulle ge sig av på egna utflykter. Resultatet blev bra med nykokt pasta tillsammans med en pesto samt tomat och skinksås från igår.

Fisket har trilskats för oss. Vi har haft fem stora tonfiskar på kroken utan att lyckas få in fångsten på däck. Eftersom vi seglar i några knop blir draget extremt stark då dessa muskelpaket kämpar för sina liv. Har inte linan brustit så har den slitit sig från kroken just som vi till slut fått in fisken intill båten. Den senaste tonfisken var minst 130 cm och helt enkelt omöjlig att hantera i den rullande sjön.

Vi skulle behöva en ordentlig krok på en lång stav för att säkra fångsten innan vi halar upp den på däck. Kanske borde vi trötta ut fisken men det är svårt eftersom vi inte använder spö utan halar hem för hand med grova arbetshandskar på händerna som skydd mot den spända linan. Ibland blir draget så starkt att jag inte orkar hålla emot. Men vi ger oss inte så även nu, i den tuffa sjön, har vi ett drag ute.. Håller tummarna för att ett ev. napp inte är en stor rackarns tonfisk igen. Det skulle vara så gott med färsk fisk till kvällen.

Rasmus, som hjälper oss med att publicera texter på bloggen då vi är till havs, har skickat mig kommentarer till senaste inläggen. Tack Rasmus och Mackan, Ingegerd och Bengt, Elsegerd, Bullen och Tommy. Intressant och roligt att läsa om Mackans segling längs Sydafrikas kust på 90-talet, samt Bullens (Anders) erfarenhet av ström och vind då han som maskinchef ”seglade” hem första SF-1500 från Kina till Gotland.

Jo, jag märker av strömmarna som dessutom ofta skiftar riktning. Tittar man på strömkartan jag skrev om i förra inlägget ser man tydligt hur havet är fullt av ”rondeller”.

Hälsningar från två gubbs!
Per-Erling