Dag tre mellan Kanarieöarna och Sal på Kap Verde.

Efter att ha haft bra vindar inledningsvis med vindstyrkor kring 10 m/s ligger vi nu med spirade segel i ca 4-5 m/s. Hade havet varit platt hade det inte varit några problem men med gammal sjö och dyning slår lätt seglen i rullningarna. Nerthus är ändå snäll mot oss, vi gör ca 4,5 knop.

Till kvällen passerar kontrollen vid halvvägs-eken (alla som kört bil mellan Visby och Fårösund vet vad jag menar) och vi får kanske nedförsbacke in mot mål.

Har sett två segelbåtar i dag, fast på avstånd. De hade en brantare kurs än vi och var sannolikt på väg mot VästIndien. Just som vi hade siktat en av båtarna på lite avstånd tittade jag upp och såg vad jag trodde var ett stort svart segel som dök upp bakom dyningen inte långt från Nerthus och i samma riktning som mot segelbåten. Det försvann i ett plask men återkom ganska snabbt. Vi tror det var en val som med hög fart siktade upp ur ytan eller så var det en stor fena på valen.

Enorm känsla att bli varse att det jag trodde var ett segel egentligen var ett stort levande väsen. Såg samma föreställning tre gånger, sedan var det bara sprutet från utandningen som syntes. Vi undrar fortfarande vad det kunde vara för stor varelse vi såg.

Min mat- och servicedag i dag. Vi har ett schema som innebär att vi var och en tar fulla ansvaret för mat och städning, koll på elen, ev tillverka färskvatten under ett dygn. Just nu innebär det att var sjätte dag är din dag, sedan blir du servad 🙂

Medan vi jobbade med underhåll av spirbommarna kom ett gäng delfiner och hälsade på, vilket alltid sprider glädje ombord. Tror Maxine längtat lite extra efter våra vänner.

Till middag har jag tänkt mig lövbiff, potatismos och en gräddsås, och lök så klart.

PE

När vi läser om förhållandena vad avser vindar kring öarna här i Kanarieöarna står det att de höga bergen skapar en ”kompression” med starka vindar som resultat. Även ström på upp till 4 knop förekommer. Samma sak säger seglare som seglat i de här vattnen under många år.

Så i går, när vi lämnade La Gomera vid 21-tiden för att segla de 35 Nm till Hierro, fick vi gå för motor någon timme i gammal sjö och utan vind innan det snabbt ökade till 18 m/s med växande krabb sjö.

Nerthus verkligen dansade runt och för första gången letade en våg sig in via ”skylighten” i aktern. Tyvärr landade vattnet i min säng. Allt blev lyckligtvis inte blött, men saltvatten under däck är hemskt eftersom det aldrig riktigt torkar utan i stället binder fukt.

Under tiden Adde hade vakten mellan kl 24-03 blåste det upp mot 18 m/s och med bara lilla focken gjorde vi 7-9 knop. Ingen måne uppe så det var kolsvart och därmed svårt att se sjöarna som bröt runt Nerthus.

Vi rundade piren i La Estaca på Norra udden av Hierro vid 04-tiden på morgonen och styrde in i hamnen. Enligt de beskrivningar vi tagit del av skulle man ha byggt en marina med pontoner i inre delen. Inget av detta fanns med i sjökortet så det var intressant att i mörkret smyga in bakom de höga pirmurarna längst in.

Jo, där såg vi pontonerna skymta i mörkret och efter en extra runda gick vi vidare in i den lite trånga öppningen. Vi var den enda segelbåten bland alla pontonerna och nu på förmiddagen fick vi veta att det är invigning nästa vecka. Hade hoppats på färskvatten i kranen intill Nerthus, men det kopplas in i morgon…

Här finns inget annat än en färjeterminal och några hus så nu går vi vidare till den södra hamnen på Hierro, som också har en liten by med matbutiker. Bra att toppa förråden inför seglingen till Kap Verde.

// Per-Erling

Nu har jag skrivit och raderat, skrivit lite till och raderat ännu mer. Det händer för mycket för att jag ska hinna uppdatera er! En sak som är säker är att jag och Adde har anpassat oss snabbt till livet ombord, speciellt när det gäller wi-fi’t som vi inte så gärna jagar. Vi ber om ett litet ”ursäkta” för det.
Dagarna går in i varandra och fylls med turkosa bad (rädslan för stora fiskar och rockor vill inte riktigt ge sig..), stapplande spanska meningar, en glass om dagen (magnus doble) och härliga seglatser mellan kanariöarna. Nu har vi hamnat på den som ligger näst längst ut mot Atlanten, La Gomera, vilket är väldigt positivt. Vi har hamnat i en liten by som ligger vid foten av 600m-klippor som är fylld av mängder med bohemer! Alla turister, vilket inte är så många, är klädda i härligt slängande kläder med mycket färger och go avslappnad känsla. Några bor i grottor som är täckta med färgglada målningar och vissa i sina skåpbilar (addes Transit hade mått bra här). Enligt Thomas, som var här på 70-talet, är det några kvar-slängare sen den tiden. Himla härligt iallafall!

Jag ska försöka sammanfatta det jag vill att ni ska få veta just nu:

Under seglatsen hit hade vi besök av valar, eller så var det väldigt ansikts-trubbiga delfiner. Och under middagen igår plaskade det till av något större vid sidan av båten som låg mot kajen. EN DUNDERSTOR ROCKA!!! Vi kom fram till att den försökte komma åt sjöborrar för att äta, men är fortfarande osäkra på hur det gick till. Någon som kan berätta?
När vi la till i den här hamnen blev det någon form av extrem stiltje av vind vilket gjorde att jag, Maxine och Adde hoppade snabbt i det turkosa vattnet och svalkade oss. Det ångrade vi något senare då vi såg på när fiskarna dumpade sin fiskrens precis framför Nerthus inklusive inälvor och andra härligheter. Dessutom är vi ganska säkra på att septiktankarna står öppna och flödar fritt. He-he. Vi överlever nog.
Imorse försökte vi rädda en fiskmås som låg i vattnet och flöt, helt utmattad och liten. En tysk livräddare gjorde ett graciöst dyk och fick med den upp, där vi försökte mata den med lite fiskrens från tidigare nämnd fiskare. Det hela avslutades med att en äldre man gick förbi, på sin dagliga promenad, och grabbade fågeln i handen och gick. Utan pardon. Hoppas fågeln överlevde.

Nu borde jag gå och handla, men då kom Adde tillbaka med lite tapas. Jobbigt liv!
Vi hörs snart igen, adiós!