Framme!

Efter 1830 nm är vi framme på Fernando De Noronha, 200 Nm utanför kusten i norra Brasilien. Trots att vi kom fram efter mörkrets inbrott valde vi an angöra bukten som anvisas för ankring.

Vi hade läst att det fanns många lokala båtar vid bojar som vi måste hållas koll på. Allt gick fint och med hjälp av GPS, strålkastare och radar hittade vi runt alla båtarna och kunde ankra på 18 meter med gott om plats runt oss.

Det har tagit oss tolv dygn att segla de 1830 nm från St Helena i mest svaga vindar, 4-7 ms. Den 16 december lämnade vi Kapstaden och gick via Namibia till St Helena och nu är vi framme på Fernando De Noronha.

Från början hade vi planerat gå till Ascension men ändrade oss i sista minuten och valde Fernando i stället. I morgon får vi se om vi är glada över beslutet, jag tror verkligen det.

I morgon blir det inklarering, efter att vi sjösatt jollen och tagit oss in till stranden för att söka upp myndigheterna. Det ska bli riktigt spännande att se vad ön bjuder då det ljusnar efter en hel natts sömn.

Hälsningar
PE

Fina varma vindar

Nu har vi haft några fina dagar med bra vind och skönt väder. Värmen har verkligen slagit till nu när vi börjar närma oss ekvatorn söder ifrån. Det har gått tio dagar sedan vi lämnade St Helena och vi har två dagar kvar innan vi når Fernando. Tiden får verkligen en annan innebörd då vi ligger på långa passager. Dagarna flyter i varandra och vi har fullt spätt att hålla reda på vilken dag det är och hur länge vi varit ute.

Nu hoppas vi på att få sikta några fartyg, det ger lite extra innehåll att få följa ljuset från lanternorna nattetid, att veta att det är ett litet samhälle som vi möter, våra grannar för en tid. Annars har ISS rymdstation som passerar ovanför oss varit våra närmaste kompisar… Havet är stort!

I dag kom ett gäng delfiner och hälsade på. Lekte runt Nerthus och gjorde några hopp för att vinka åt oss. I dag fisk till middag för femte dagen i följd. Den tonfisk vi lyckades bärga kommer att räcka länge om vi håller kylen riktigt kall. I dag tärningar stekta och serverade med soja och wasabi, stekt lök och kål tillsammans med hackad broccoli (inköpt färdigpackad på St Helena) och indonesiskt ris.

Efter några deckare har jag börja läsa Joshua Slocums bok ”Ensamseglare jorden runt” och hans seglats med Spray 1895-1898. Vi fick boken av Amandas tjejkompisar Wilma, Fannie och Isabella den dagen vi lämnade Visby den 18 juli 2015. Joshua Slocum är nog den person som satt det största fotavtrycket och inspirerat många att våga ta steget och tänka långsegling för egen del. Han och hans båt Spray är ”kult”.

Spray hade ingen autopilot eller vindroder, ingen GPS, ingen kronometer utan bara en vanlig klocka med trasig urtavla. På St Helena hittade Tomas en tavla i en fin liten trädgård nere vi hamnen som berättade att just Joshua Slocum hade hållit föredrag på den platsen. Känns fint att vi trampat samma gator och ankrat i samma vik som han och hans Spray. Det står i bokan att han åt den flygfisken som landat på Sprays däck under natten. Det har inte vi gjort ännu, kanske något vi ska testa till frukost:-) Ofta ligger det 5-20 stycken i varierande storlek på Nerthus däck då ljuset och solen tar vid efter nattens mörker.

Nerthus position den 16 jan kl 23.00 UTC: 05 35S 028 28W
Temperaturen i havet: 27,5 gr
Per-Erling

Halvvägs till Fernando de Noronha

”What exactly is the ocean?

You have to see it for yourself.
You have to hear it.
And taste it.
You have to feel its power.

To really know the ocean. You have to live it. You have to see it for yourself.”

Så inleder speakern i Disneynature’s film ”Oceans”, När jag hör formuleringarna vad som är havet inser jag vad vi får uppleva då vi seglar Nerthus över haven och gör våra stopp bland öar och korallrev, som bara nås via båt. Det finns så mycket att uppleva och vi har bara skrapat på ytan.

Det är spännande att segla över ett hav som är över 5000 meter djupt och tänka på allt liv vi passerar över och vad lite människan vet om djupens hemligheter.

Just nu är vi halvvägs till Fernando de Noronha utanför norra Brasilien och det återstår 833 Nm. Sedan vi lämnade St Helena har vi sett bara två fartyg och det skedde samtidigt trots att de skar varandras kurser.
I natt har vi en klar himmel och stjärnorna sprakar ovanför masten som sakta pendlar och mastlanternan sveper över himlen. Värmen har avlöst den lite svalare luften vi upplevt sedan Sydafrika. Nu kan jag sitta i brunnen på natten och njuta av vinden och vår goda framfart i bara badbyxor. Ljudet av bogvågen då vi plöjer fram i 7-8 knop blir så tydligt i mörkret.

Fisket har varit dåligt, fram till i dag. Vi hade just lagt upp middagsmaten på tallrikarna då rullen på aktern började knarra. Hela linan på rullen gick ut och pressen på linan var så stor att bromsen inte gick att spänna tillräckligt för att kunna veva in fisken. Jag fick på mig handskarna och jobbade hem linan för hand medan Leif vevade hem linan på rullen. Det var en mäktig syn att se fisken dansa på ytan ca hundra meter akterut. Efter ca femton minuter hade vi lyckats få hem en tonfisk som visade tolv kilo på vår lilla våg som vi hängde fisken i. Nu ska vi äta fisk under några dagar framöver.

Hälsningar
Per-Erling

Vi vill ha mer vind!

Emellanåt droppar vinden till bara 2-3 ms och dessutom plattläns vilket gör att seglen slår då masten pendlar i dyningen. Himlen är för det mesta täckt av moln och i dag har det kommit en del regnstänk. Vi spanar efter de mörka molnen och hoppas på vindökning då vi kommer nära. Även om vinden droppar ibland så har vi gjort i snitt 150 nm per dygn vilket är bra. Eftersom vinden aldrig överstiger 15-18 knop (7 ms) är vågbildningen låg, ca 1,5 m, så vi har det lugnt och kan äta vid bordet i brunnen eller under däck utan att tallrikar mm glider undan. Fast ett vakande öga på vattenmuggarna måsta man alltid ha.

Min matdag i dag med allt vad det innehåller. Eftersom vi turas om är det alltid roligt att fixa käket till oss tre. Jag tycker vi äter varierat och väldigt gott o bra och det är lite roligt att försöka hitta på ngt till lunch o middag. Tyvärr nappar det dåligt trots ihärdiga försök och alltid två linor ute. Byter drag gör vi också emellanåt.
Till lunch stekte jag pannkakor som blev till ostgrantinerade créps med vegetarisk fyllning. Efteråt pannkakor med sylt.

Eftersom vi bara har fyrkantiga stekpannor blev det rektangulära skapelser. Som ni förstår gick det inte att kasta upp pannkakan och vända i luften utan stekspaden fick ordna vändningen i pannan. Till kvällen en Indonesisk ”Ayam Goreng”. Jag har köpte massor med påsar med olika kryddblandningar då jag passerade Indonesien, även matigt och kladdigt ris. Trots att jag inte hade kyckling, vilket receptet på påsen beskriver, utan tog lök, morot, vitkål och hackad broccoli tillsammans med kryddblandningen så blev det smakrikt. Serverades tillsammans med ris och lite färsk tomat i solnedgången. Kylt vatten i muggarna.

Nu har värmen kommit och då solen tittar fram mellan molnen steker det ordentligt. Däcket blir så hett att det är svårt att gå barfota. Lyckligtvis är däcket bra isolerat på insidan så det är fortfarande bra temperatur under däck. Just nu när jag skriver detta, på kvällen den 10 jan, är det 26 grader vilket är hur skönt som helst. Temperaturen i havet har stigit till 25 gr.

Till Fernando De Noronha är det 1127 nm och vi ligger 250 nm syd om Ascension som vi ju valde att segla förbi till förmån för Fernando.

Vår pos kl 21.00 den 10 jan är: 11 50S 015 17W
Per-Erling

Hej från Leif

Nu är jag ombord på Nerthus igen. Igen är lika med andra gången då besättningen och båten är på ”väg hem” efter dryga 2,5 år på havet. Då första gången var det avfärd från Visby. Jag var med i sex veckor och under den tiden seglade vi ner till Spanien. Nu skall jag vara med i två månader. För att kunna det har jag fått ok från min sambo Lillemor och beviljad tjänstledighet från jobbet som länsturismchef i Blekinge. Det är en gammal dröm att få segla över Atlanten och jag är jätteglad att jag fått den här möjligheten.

Att kliva ombord som jag gjort i Kapstaden och ha båten och södra Atlanten som hem den närmaste tiden är en mäktig känsla. Jag har inte seglat sen det ”första benet” och det är spännande att se hur lång tid det tar att komma in i ”seglingsmood” igen och hur de två andra i besättningen utvecklats.

För ombord på den här delen av seglingen är de båda ägarna Per-Erling och Tomas. Per-Erling, som har varit med på hela resan och även seglat själv över Indiska oceanen. Tomas, som har haft några perioder då han varit hemma i Sverige.

Jag lärde känna Tomas en del förra gången och Per-Erling har jag seglat mycket med. Och nu skall vi ta oss över södra Atlanten tillsammans. Och jag är en del i besättningen! Och det kommer att bli många dagar och distans på havet! Det är något som jag sett fram emot. För jag gillar att vara ute på havet och inte se land och ta båten fram på ett bra sätt. Sen har jag inte seglat över Atlanten och vet inte vad som väntar och hur vi tre skall funka tillsammans med distanser som kan bli upp till cirka 2 000 nm och runt 20 dagar tillsammans.

Både P-E och Tomas har ju erfarenhet att umgås med varandra och gäster ombord. Nu skall dom träffa mig igen. Jag tror att dom vill ta min puls direkt och därför skickar upp mig i masten. Mastkoll var det sista jag gjorde i Spanien innan jag åkte hem. Tror att jag fick ok den här gången också för jag är fortfarande med och har jag kommit in rutinerna ombord.

Ute på havet delar vi på ombordsysslorna genom ett vaktschema. Vi har ansvar för mat, disk och att det är rent och fint ombord var tredje dag. Tre timmar åt gången sköter vi seglingen och för loggbok över hur det gått. Lite tävling blir det genom att det är kul att seglat flest distans på sitt pass. Just nu när jag skriver det här är klockan cirka 23.30 och vi seglar i 8,4 knop på väg till en ö utanför Brasilien som heter Fernando de Noronha. Vi lämnade St Helena klockan 12.00 och har cirka 1 700 distans kvar.

Det blir många dagar att ha ansvar för att föra båten framåt och se till att det blir god mat lagad. Lite tokigt är det att jag inte äter fisk, för det är något som vi fångar och de två ”rävarna” äter gärna fisk. Men det känns ok att jag inte äter och det är en god stämning ombord.

Jag kommer mer och mer in i rutiner och förstår hur allt som inte har med ren segling att göra fungerar. Och jag tror att P-E och Tomas accepterar att jag inte vet hur det funkar att göra vårt eget vatten.

Nu skall jag väcka P-E som skall ta över efter mig de närmaste 3 timmarna. Återkommer med hur det är att vara ombord och vad som måste göras för att båten skall kunna seglas på ett bra sätt.

Må gott hemma och ta vara på varandra och det vintern erbjuder.

// Leif Wictorén

Vi seglar mot Fernando

Efter fem innehållsrika dagar på St Helena har vi lämnat Jamestown och seglar nu mot Fernando De Noronha, en bit ut i havet i norra Brasilien och 1750 Nm från St Helena. Vi prioriterade om till förmån för Fernando så vi seglar förbi Ascension.

Nästa inlägg på bloggen är från Leif, så jag passar på att hälsa honom välkommen som bloggskribent.

//PE

Gott nytt 2018

Nu har vi St Helena för om oss, lite om BB och 9 Nm. Stämningen och ön som reser sig ur havet påminner oss om Pitcairn, även om vädret är mycket bättre nu. Då vi siktade Pitcairn blåste det över 20 ms och nu har vi en snäll undanvind på beskedliga 6 ms och behaglig sjö. Det är lite disigt och den högsta punkten på St Helena, Dianas Peak som höjer sig 820 m över havet, är dolt i moln. Vi kommer att runda den östra udden för att söka upp en ”mooring ball” utanför huvudorten Jamestown som ligger på NV sidan av ön.

De senaste dagarna har sett lika ut, svag vind och snällt hav. Sista fiskmåltiden efter senaste fångsten hade vi i går så det var med stor tillfredställelse vi fick två mindre tunaliknande fiskar på ca 30 cm i dag. Vi vet inte vad arten heter eftersom vi inte sett den tidigare. Finns inte med i böckerna som täcker Pacific och Indiska Oceanen.

Gänget ombord önskar våra följare av bloggen ett riktigt Gott 2018.

Pos: 16 01S. 005 30W i dag den 1 jan kl 15.00 UTC ( Universal Time Code)
Hälsningar
PE

Det blir nyår till havs

Nu är det kvällen före nyårsafton och vi konstaterar att vi kommer att fira in det nya året till havs. Vindarna har varit svaga de senaste dagarna och kommer så förbli fram till 1 januari 2018 då vi hoppas vara framme på St:a Helena.

Fördelen med svagare vindar under en längre tid är att havet lägger sig och vi får glida fram över ett mer stilla vatten. Temperaturen stiger sakta i havet och kvällarna börja bli ljumma och trevliga. I kväll lyser en nästa full måne upp Nerthus och havet runt oss.

Att stå i sittbrunnen och lyssna på ljuden av porlande vatten då Nerthus glider fram samtidigt som ljusgatan skimrar i vattnet är magiskt. Oceanen är så stor och vi är på väg till en lite ö som knappt går att hitta på sjökortet, vi får zooma in på våra digitala kort i datorn för att den ska träda fram i allt det blåa.

Vi har det trevligt ombord, vi tre gubbar. Vi går våra vakter, sover på alla tider på dygnet men ser till att mötas vid måltiderna. Nu när vi är tre går vi tretimmarsvakter, vilket innebär att efter vakten har vi sex timmars frivakt. På frivakten, om man inte sover, finns tid för böcker, allmänt fix ombord, kanske en film på datorn.

Då vi ska göra förändringar i segelföringen hjälps vi åt, t ex då vi ska sätta eller ta ner spirbommen, reva storen eller som vi ibland gör när vinden försvinner och seglen bara står och slår, tar ner storen och rullar in förseglen för att gå för motor tills vinden kommer tillbaka. Senast blev det motorgång i över ett dygn för att spara på seglen som annars slits hårt när dom står och slår i rullningarna. Dieseln är billigare än hårt slitage på seglen var det någon som myntade.

I skrivande stund, 23.00 den 30 dec, har vi 230 nm kvar till Jamestown på St:a Helena. Vi gör ca 6 knop och det blåser sydlig vind ca 5 ms.

Vår position är 17 28S. 002 07W. Jo i går kväll passerade vi nollmeridianen där ost blev väst.
Temperaturen i havet har stigit till 22 gr från 12 gr då vi lämnade Namibia.

//PE

Halvvägs

Den 23 december lämnade vi Luderitz i Namibia för att segla de ca 1350 nm till St:a Helena, mitt i Sydatlanten. Väderprognoserna lovade bra vind fram till halvvägs ungefär, sedan skulle det avta. Nu är vi i princip halvvägs och vinden har minskat från 10-14 ms till 5-7 ms och kommer att minska ytterligare om något dygn.

Det fina just nu är att värmen börjar komma tillbaka. Det har varit riktigt kyligt på kvällar o nätter eftersom det kalla vattnet som strömmarna för med sig upp från de antarktiska områdena söderöver nu börjar värmas upp. Toppnoteringen nu är 20 gr i havet. Snart dags för ett första dopp efter Indiska Oceanen.

Jag skrev i förra inlägget att vi har en gran i metall, ca 20 cm hög med färgglada små pärlor trädda på en tråd som löper runt granen så att den får en perfekt form. Jag hittade dessutom en bordsdekoration, också i metall, som gick att fälla ut så att den kunde stå på bordet. Röda änglar i rad fick göra granen sällskap då vi åt Leifs julmiddag bestående av oxfilé, klyftpotatis och vitlökssmör. Mums. I glasen kallt vatten.

Fisket går dåligt. Trots att vi haft en lina eller två ute hela tiden händer inget. Benny på SY Karios berättade i går att han fått två tonfiskar på en dag, varav han återförde den ena till havet igen. Han seglar ensam med sin 32 fotare och är en hejare på fiske. Vi håller kontakt via kortvågsradion varje dag vid 18.00. Han ligger ca 120 nm akter om oss nu.
Ska bli intressant att komma till St:a Helena, enligt Wikipedia en av världens mest svårtillgängliga platser.

Fram till nu har det bara gått att ta sig dit med fartyg från Afrika eller Sydamerika. Ville du resa från St:a Helena till Europa var du tvungen att ta ”färja” till Brasilien eller Sydafrika och sedan flyga vidare. En resa på över en vecka, kanske två. Nu har man byggt en flygplats som skulle kunna ta emot stora plan men tyvärr visade det sig att vindarna som träffar kusten där flygplatsen placerats är för starka vilket gör det allt för riskfyllt att landa. Så kan det gå……. Nu funderar man som bäst på hur man ska lösa problemet. För oss ska det finnas bra bojar sedan några år.

Det kommer ju annars inte så många som är på genomresa utöver oss yachties och enstaka kryssningsbåtar, så enligt Noonsite.com, vår världsomspännande informationsbank på nätet, uppskattas seglarnas besök på ön. Gå gärna in på Google Earth och spana in ön.

Hälsningar
Per-Erling

På kurs mot St Helena

I morse kl 08.30 släppte vi vår mooring och lämnade Luderitz för att styra ut till havs lägga kursen på St Helena. Vinden ligger på syd och kommer efter några dagar att vrida mot sydost och avta. Nu har vi fin gång i 8-10 ms, solen skiner men det är fortfarande kyligt eftersom vattnet bara är 12 gr. Nu hoppas vi att värmen kommer till oss ju mer vi tar oss norrut. Solen står ju i zenit så det känns lite konstigt att det är så svalt.

Vi var tre båtar som lämnade i morse, svenska Kairos med Benny och en nyzeeländska båt som heter Lucie med Mike o Sue ombord. Nu får vi sällskap fram till St Helena och vi ska försöka hålla kontakt via radio en gång per dygn vid 18.00.

I går handlade vi färskvaror i stadens Sparbutik. Full rusch inför julen då de flesta hade tagit ledigt inför helgen. En och annan juldekoration men det är svårt att uppbåda någon julstämning. Det blir lite konstigt med rödklädda tomtar i butikerna, men vi har sett ngn i alla fall.

I kväll får vi ta fram vår lilla julgran i metall som vi fick av Birthe innan vi lämnade Sverige.

//Per-Erling