Guadeloupe – St Martin

Guadeloupe
Det har gått en hel del tid sedan jag skrev något på bloggen. Dagarna har varit fullspäckade och Nerthus har tagit oss till flera intressanta platser. Amanda lämnade oss för att flyga tillbaka till Sverige och Åre då vi låg i Deshaies på norra Guadeloupe. Vi hyrde en bil efter en hel del trubbel. Det var helg och då var det inte lätt att hitta en öppen biluthyrare. Maria såg en hyrbil på gatan och frågade var den var hyrd. De som satt i bilen var från England och erbjöd oss skjuts till hotellet där dom bodde och där det fanns en biluthyrare. Vi satte oss glada i baksätet, Amanda, Maria och jag, och for iväg utan att riktigt veta vart. Det visade sig att de två i framsätet jobbade för BBC. Han var site locater och hon klädansvarig för produktionen av ”Crime in the Caribbean”. Lite roligt att BBC väljer en fransk ö för sin produktion. Jag tror serien har sänts på någon svensk kanal.
Tyvärr var biluthyrningen stängd även på hotellet/resorten, kl var ju efter tolv på dagen. Vi undrade nu hur vi skulle ta oss de 5-7 km tillbaka till viken där Nerthus låg. Det blir till att lifta kom vi fram till eftersom det inte gick några bussar på helger och taxi var inte att tänka på. Vi började vandra ut från anläggningen för att komma upp på vägen då Amanda höjer armen för att lifta och en bil stannar. Det visar sig vara hotelldirektören som nu gjorde allt för att få kontakt med biluthyraren samtidigt som han började köra oss till vår vik. Han bodde uppe på berget men körde oss via en omväg för honom. Efter att han släppt av oss var det fortfarande ovisst hur Amanda skulle komma till flygplatsen dagen därpå. Amanda hade ringt en del uthyrare och talat med deras telefonsvarare och nu ringde en av dessa upp och vi var helt plötsligt med hyrbil och kunde planera för en utflykt dagen därpå och samtidigt köra Amanda till Pointe-a-Pitre och flyget. Det blev en fin tur över bergen och genom tropisk regnskog. Maria och jag kunde lämna tillbaka bilen i tid till 18.00 efter en heldagstur runt Guadeloupe.

Montserrat
Vi valde bort Antigua och gick i stället till Montserrat som ligger 30 Nm NO om Guadeloupe, en fin dagssegling för bara genua och fock. Vi visste att den forna huvudstaden Plymouth inte längre var möjlig att angöra då den ligger inom den förbjudna zonen, en zon som omfattar 30% av ön. Att zonen finns beror på det våldsamma vulkanutbrotten 1995-2008 då hela Plymouth ödelades tillsammans med stora arealer runt vulkanen på södra ön. Vi seglade förbi den tidigare hamnstaden och såg hur aska, lera och lava hade runnit rakt över staden. Några hustak kunde urskiljas samt den tidigare kryssningskajen som nu ensam och sargad stack ut från en öde strand.
Befolkningen 1995 var 15000 och nu 5500! Från vår ankringsplats på norra ön tog vi en guidad tur med taxi och fick se de spöklika områdena som täckts av de nedvällande massorna som bl a täckte en golfbana och tidigare yacht-marina med 5-10 meter lera/aska. Makabert att se kajanläggningen med fenderverk långt från den nya kustlinjen. Overkligt!
Nu hade man byggt upp ett nytt samhälle på norra ön där det nu finns service och en kaj för godstrafik och färjor som går till närbelägna öar. Flygplatsen är delvis begravd och fortfarande obrukbar.
Jag blev nyfiken och kollade om vi var i Plymouth och Montserrat då vi seglade med Alma Mater här 1978. Jo mycket riktigt, 15-17 februari 1978 gjorde vi ett stopp där. Jag har vaga minnesbilder av en livfull stad, en stad som nu är helt borta pga vår jords nyckfullhet. Befolkningen som valt att stanna kvar istället för att lämna ön för att resa till England eller grannöar är fighters och strålar av kämparanda. Montserrat ingår i engelska väldet och de har bidragit till uppbyggnaden. Invånarna har engelska pass och kan därför resa till England för att arbeta mm. Vår taxiguide hade valt att återvända till sin ö för att bruka jorden och jobba för återuppbyggnad. Om inte ön växer i befolkning hotar England att lämna ön, vilket var nära då invånarantalet var än lägre än de 5500 som nu bor på ön.

St Kitts & Nevis
Nu måste vi fatta beslut kring vilka öar vi ska besöka härnäst. På Montserrat träffade vi ett trevligt par som seglade en 46 fots katamaran. Det visade sig att de var hängivna kappseglare på hög nivå. Hon, Annie Gardner, hade varit rorsman på en Americas Cupbåt, en tjejbåt. Dessutom hade hon varit kommentator på plats under senaste cuperna, nu senast på Bermuda. Eric Witte var designer inom yachtindustrin men var mest en hängiven kattamaranseglare, även han som kappseglare. Nu lockade de oss att försöka hinna till St Barthelemy och Gustavia till starten av kappseglingarna där Eric skulle segla en superkatta kommande tisdag. För att hinna med den planeringen väljer Maria och jag att gå till Nevis som vi hört mycket gott om. Nevis är den södra ön av Kitts & Nevis.
Nevis är en ö som fram till 50-talet levde av fiske och plantager. Den sista plantagen stängde mitten av 1950 och nu är plantagebyggnaderna lyxiga hotel, såvida de inte rasat ihop i brist på investeringar. Vi tog en guidad taxitur runt ön på två timmar och fick bl a se resterna av plantagetiden och några av turistanläggningarna som i dag är den viktigaste inkomstkällan vid sidan av kryssningsgäster och kanske en och annan seglare som vi själva. Här hade man lagt ut gott om bojar till oss seglare för att vi inte ska riskera ankra på känsliga platser med korall. Vi låg nu utanför några hotellanläggningar på 7 m djup och sandbotten. Sköldpaddor simmar runt Nerthus i sitt eviga dykande ner till den fläckvis gräsbevuxna bottnen. Roligt att se att sköldpaddorna har hämtat sig bra. På de flesta platser vi besökt har det också varit förbud mot vattenskotrar, dessa störande och totalt onödiga farkoster.

St Barthelemy
Vi vaknade vid 05 för att komma iväg tidigt då det var ca 45 Nm från Nevis till St Barth och vi ville vara där i god tid på eftermiddagen. Fantastisk fin segling i 7 ms och napp! första fisken vi fått upp under hela seglingen i Caribbean. Det var en ”King Makerell” på ca 4-5 kg och drygt 50 cm. Perfekt för 4 måltider för två personer. Vitt fint kött som smälte i munnen efter att ha stekts i smör eller kokats i kokosgrädde.
Väl framme vid 14 tiden ankrade vi en bra bit bort från den inre hamnen. Det märktes att det var kappsegling på gång för det var smockfullt inne i hamnen där superyachts men även 35-50 fotare låg akterförtöjda i den tidigare handelshamnen. Staden präglades nu av butiker med lyxvaror. Tyvärr var trafiken ett problem och det var svårt att ta sig fram bland alla biler, vad nu dom hade där att göra, utöver att parkera på trottoarerna. Kul ändå att se platsen vi besökte i i slutet av februari 1978, då Gustavia var en mer slumrande liten trevlig stad. Jag hittade bilder från den tiden som kan jämföras med de jag tagit nu.
Sista dygnet valde vi att lägga oss i en vik lite mer avsides inför segling till St Marten den 12 april.

St Martin
Vi lämnade St Barth vid 10-tiden för att i ca 8 ms slöra i god fart de 23 nm till vår planerade ankring i Marigot på St Martin, den franska sidan av ön. Holland har den södra sidan och Frankrike den norra och lite större delen. Tyvärr har ön drabbats enormt hårt av den senaste orkanen Irma vilket syns tydligt i stadsbilden. Nästan varje hus är sargat och ser näst intill obebott ut. Vinden har varit så stark att betongsektioner brutits loss från konstruktionerna och stålstaket slitits loss eller krökts. Viken där vi ankrat har blivit djupare enligt killar vi talat med. Jag frågade om djupet eftersom i sjökortet anges det djup som ligger på 2,5-3,5 m vilket är lite i lägsta laget för Nerthus. Svaret jag får är att nu är det garanterat 3 m. Ett resultat av orkanen sägs det.
Det är sorgligt och vemodigt att ta del av förstörelsen. Det är lätt att se hur blomstrande det var före orkanen med butiker och restauranger utmed seafront. Nu ligger allt i ruiner med få undantag där man med enkla medel serverar mat eller dryck. Trots allt utstrålar befolkningen styrka i att ha överlevt och nu gäller det att bygga upp igen.
Vi lämnade Marigot för att ankra närmare den flygplats som Maria kommer att flyga ifrån för att resa tillbaka till Sverige. Den fina lilla staden Grande-Case ligger alldeles på stranden och var före orkanen ett blomstrande samhälle med erkänt bra restauranger och stort utbud för besökare. Nu finns nästan inget av detta kvar. Stranden är dock fortfarande fin och jag är övertygad om att inom kort kommer befolkningens anamma att vinna över orkanens verkningar.
Glömde berätta att vi fick napp under seglingen till St Martin. Det skrek i rullen och vi vevade in en 75 cm stor Barracuda. Vi valde att släppa tillbaka den i havet. Det är en benig och lite träig fisk som påminner en del om gädda. Den blev glad och försvann snabbt ner i djupet.

Det visar sig att flygplatsen, från vilken Maria nu flyger till Martinique för vidare resa hem till Sverige. ligger på promenadavstånd från jollebryggan. Verkligen trevligt att kunna vandra tillsammans och inte behöva ta taxi.

Det har verkligen varit en fin och innehållsrik segling upp genom den Karibiska övärlden. Vi har som ni läst varvat besättningar och efter att Karol och Anna lämnade anslöt Amanda för nästan två veckors segling, upp till Guadeloupe. Maria och jag fortsatte sedan upp till St Martin där vi är nu. Tack fina besättningar för trevliga upplevelser mellan Tobago och St Martin.

Jag kommer nu att jobba en del med Nerthus och förbereda seglingen upp till Bermuda där Adde (seglade med Nerthus över Atlanten 2015) ansluter för seglingen tillbaka mot Europa via Azorerna, dit jag beräknar anlända första veckan i juni. Jag ligger nog kvar här på St Marin då det trots orkanen Irmas härjningar finns en hel del utbud som kan komma till pass för oss yachties.

Bilder nedan!

Per-Erling

Montserrat

Nu börjar vi se att vad vulkanen orsakat. Här låg Plymouth

Nu ser vi att det fortfarande ryker från berget. Ser ni hur det ”runnit” ner från berget!

Kryssningskajen

Här synas rester från marinan och fenderverket

Övergivet hotell i den förbjudna zonen

Poolen vid hotellet

Samma pool

Övergivna hus i utkanten av tidigare Plymouth

Utsikten från övergivna hotellet ut över området ovanför staden Plymouth

Vår guide hämtar vild mango till oss

Godis!

Första fisken i vi lyckats fånga i Karibien! Mums…

St Barthelemy

Nu är det snart start för kappseglingen

Utsikt över den gamla svenskhamnen, övervakad av Fort Oscar

Här låg Alma Mater 1978. Inga super yachts då inte!

St Barth var svenskt i 100 år, nu finns gatunamnen kvar som minne.

Undrar vad Piteå gjort för att hamna på franska skyltar på St Barth?

Efter lite letande hittade vi hus och kajer som inte förvandlats till Lyxbutiker eller kajplats för lyxbåtar.

St Martin

Jollebryggan, se allt som sargats av orkanen

Står öde i dag

Bilder som hör till inlägget Guadeloupe

Den här båten har nog nåt sin sista ankring. Jag såg en man som bodde ombord. Som att ständigt kryssa för SB-bog. ;Martinique.

 

Fin utsikt från gravplatsen!

Alla vill inte segla över Atlanten tillbaka till Europa

Kite på foils! Livsfarligt om man råkar köra på ngn i vattnet. Fenan kapar vad som helst i den farten, ett ben t ex.

Den här spännande ön seglade vi förbi fyra ggr.

Tänk att man inte har kommit längre i att utnyttja solkraft på Martinique utan eldar olja.

Roligt att träffa Lasse Ljung och hans Arianna af Valleviken igen. Senast vi sågs var i Richards Bay i Sydafrika.

Det blev en eftermiddagsfika ombord på Nerthus innan vi seglade vidare. Ni ser Angie och Benny från SY Kairos, Jonas från SY Alma, Lasse och dotter Frida Ljug samt Amanda, Maria och jag.

Vacker fullriggare som senare seglade ut från ankringsplatsen på Les Saints

Fint läge för ett apotek!

Färger, starka färger används en hel del här.

Vi ankrade intill den här vackra seglaren.

Les Saints

Sargassotång samlas på fiskedraget. Det är ovanligt mycket av sargassotång i år. Ligger ibland som öar på havet.

Maria hade med sig lite ”godis fr Clas O”

 

Franska Guadeloupe

Hej igen!
Efter Sainta Anne på Martinique gick vi till St Pierre på norra ön. Bra utgångspunkt för vidare segling norrut. Strömmarna vänder alla båtar lite huller om buller i den anvisade platsen för ankring så vi la oss en bit bort. Bättre med ordentligt svängrum då jag gillar att lägga mycket kätting, minst fem ggr djupet.
St Pierre drabbades av ett våldsamt vulkanutbrott 1902 då staden helt utplånades, förutom en person som satt fängslad i en bunker med dålig ventilation. Kanske några till av de 30 000 invånarna överlevde. Hans cell finns kvar bland övriga ruiner. Utbrottet var våldsamt med en enorm tryckvåg som beskrivs likna en atombomb. I dag bor det bara några tusen i den lilla staden som återuppbyggts. Naturen är imponerande med sina höga sluttningar med tät vegetation. Amanda kom tillbaka från en vandring upp på berget ovanför staden och utbrast, Det är ju bara krukväxter överallt!
Dagen efter att vi anlänt kom en båt in mot oss som visade sig vara Lasse och Arianna af Valleviken. Lasse och hans dotter Frida är också på väg norröver så vi hoppas ses vid ytterligare ngt tillfälle. Som ni kanske läst på bloggen har vi varit några svenska båtar som följts åt under åren. Lasse har mest legat före men S/Y Alma, en Allegro 27 med Jonas Simonsson, samt S/Y Kairos, en OE 32 med Benny och Angie ombord har haft samma tempo och rutt som Nerthus. Vi låg t ex samtidigt i NZ nov 2016-maj 2017. Nu låg vi alla samtidigt i St Pierre vilket var fantastiskt med tanke på hur långt vi seglat. Sannolikt kommer vi att segla över till Azorerna nästan samtidigt.
Gissa om det var mkt att snacka om då vi sågs ombord på Arianna och dagen efter på Nerthus.
Nerthus ligger nu före gänget som seglade åt lite olika håll efter St Pierre.
Vi ligger på nordvästra Guadeloupe invid ett naturreservat till minne av Jaques Cousteau. Han har tydligen varit här en hel del. Det fanns till och med en bronsbyst av honom på 12 meters djup invid en coral-garden. Det blev såklart en utmaning att simma ner och klappa honom på huvudet vilket vi gjorde både Amanda och jag. Bra gjort av Amanda som inte tränat snorkeling på länge.
I morgon seglar vi vidare till Deshaies ca 10 Nm vidare norrut på Guadeloups västsida. Där blir vi några dagar för att se oss omkring och kanske hyra en bil. Amanda ska till flyget redan:-( så vi kör henne nog dit bara vi får tag på en bil.
Varvat med segling och utflykter jobbar jag med underhåll ombord. Däcket blir stekhett så jag måste ha skor på mig då jag jobbar ute. Alltid lite slipning och målning eller fix med löpande rigg. Vi har fått några intressenter som ställt bra frågor om Nerthus. Under tiden Nerthus är till försäljning seglar vi vidare mot Europa. Bra tillfälle för den som vill provsegla, här i Caribbean eller överseglingen till Azorerna. Från Azorerna är det sedan bara ca 2500 Nm till hemmahamn.
Hälsningar
Per-Erling

Martinique igen

I förra inlägget satte jag rubriken ”Mot Martinique” vilket även kan bli den nya rubriken eftersom vi efter en vända till öarna söder om Guadeloupe åter vänder stäven söderut mot just Martinique.
Sedan vi lämnade Saint Anne på södra Martinique har vi i goda vindar seglat norrut via ett kort stopp halvvägs upp på Martinique bara för skojs skull och en middag till ankars. Vattnet utmed öarna är platt men byig i lä av de höga bergen. I passagen mellan öarna, som är 10-20 nm, blåser passadvinden med ganska hög sjö och 10 ms. Utöver vind och hög sjö trycker även strömmen på från Atlanten och vi måste parera genom att styra upp 10-30 gr för att hålla kursen.

Regnperioden är tydligen över för den här gången och vi njuter av sol och 26,5 gr i vattnet. I varje vik och ankringsplats ligger mängder av båtar tillsammans med fullriggare och vackra segelfartyg som går med passagerare. I Terre De Haut, som är huvudort i ögruppen Les Saintes söder on Guadeloupe, fick vi uppleva en vacker fullriggare med fem master som lämnade sin ankring och satte alla segel för att gå norrut i den fina vinden. Allt sköttes från däck när seglen rullades ut från bommarna i riggen. Terre De Haut är en fullskalig turistort som i sin helhet lever på gästande kryssningsbåtar, hyrbåtar och långseglare. Allt väldigt fint och en bra känsla av liten by i Caribbean. Allt på franska och jag undrar ibland hur stort intresset är att attrahera gäster från andra länder. Vi hyrde en elbil för att se oss om på ön och mannen som instruerade mig kunde inte ett ord engelska…

Efter några dagar gick vi söderut 20 nm till Dominica och staden Portsmouth. Vi visste att ön drabbats hårt av den senaste orkanen Maria i september 2017 och att ödeläggelsen var stor. Bemötandet redan då vi rundade udden var välkomnande när vi möttes av en man i sin gula speed boat. Vi seglare är i dag den viktigaste inkomstkällan eftersom kryssningsbåtarna slutat komma nu när hus och byar är skadade eller raserade. Alla vi mötte hoppades vi hade det bra och att vi gladdes av att vara på Dominica. Då vi talar med med folk vi möter säger dom att deras hus är förstört men de lever, vilket är det viktiga. Samtalen avslutas ofta med ”Hope you enjoy Dominica”.

Intill oss där vi förtöjt vid en ”mooring ball” hade vi sällskap av Benny och Angie i sin gula 32-fotare Kairos. Det är alltid lika trevligt att möta Kairos som vi första gången stötte ihop med på Kap Verde i november 2015 och därefter sett på olika platser under hela seglingen fram till nu. Vi låg även i samma hamn på Nya Zeeland. Kairos segla nu fortsatt norrut ett tag innan de vänder ner till Martinique igen, där vi förhoppningsvis ses igen.

När vi kommer till Saint Anne i morgon kväll blir det sista kvällen tillsammans med Karol och Anna som reser hem den 19 mars. Det har varit trevliga veckor tillsammans, fyllda av skratt och spännande samtal. Karol fick jag ju dessutom hjälp av under varvsbesöket på Trinidad innan Anna och Maria anslöt på Martinique. Samtidigt som Anna o Karol lämnar ansluter Amanda för nästan två veckor tillsammans med sina föräldrar ombord på Nerthus. Det är två år sedan Amanda var ombord senast och just i Caribbean. Ska bli så enormt fint att träffas här igen.

Per-Erling

Mot Martinique

I dag seglade vi in port Elisabeth på Bequia, en av Karibiens mest populära ankringar. Här flödar livet i den lilla byn med många barer och caféer. Av någon anledning har det blivet ett riktigt svensktillhåll. Tre restauranger ägs av svenskar och redan vid ankringen såg jag fyra båtar med svensk flagg.
Senast jag skrev på bloggen hade Karol just anslutit i Charlotteville på Tobago. Så fort Karol hade fått ett dygns tillvänjning seglade vi till Trinidad och Chaguaramas för att byta roderlager. Jag hade beställt tid för upptagning på Peake yacht service den 22 feb kl 08.00 på morgonen. vi lämnade Tobago vid 17 tiden för att segla de 80 nm under natten och vara framme på förmiddagen. Trots att Trinidad och Tobago är samma land måste vi klarera in igen. Klareringen var enkel eftersom vi bara behövde visa upp pappren från Tobago och fylla i ett formulär hos Customs. Efter formalian gick vi med Nerthus till varvet för att invänta upptagningen dagen därpå.
Vi blev mötta av Wraga, Peakes dockmaster, som hälsade oss välkomna med ett stort leende. Wraga är vit och kommer från St Vincent och har sitt renoveringsprojekt, en Amel, på land hos Peake. Wraga hade rastalockar och talade en gungande engelska påverkad av creole. Var det något vi ville ha hjälp med kunde bara kontakta honom. Han tipsade om det cruisers net som hölls varje dag på VHF kanal 68 varje dag. Där informerade yachties varandra om allt möjligt som hade med båtlivet att göra samt sociala aktiviteter, cricket och BBQ på söndagseftermiddagen. Jag ställde frågan om någon hade en ihopfällbar cykel att ”trejda”, det är förbjudet enligt lag på Trinidad att köpa eller sälja via radion men att byta saker med varandra går bra. En dansk båt svarade att de hade en cykel för mycket ombord. Perfekt, nu har jag en riktigt bra cykel till slut.
Upptagningen i travel liften gick bra. Det är alltid lika spännande att se hur bottenfärgen klarat sig. Till min stora glädje noterade jag att det inte syntes beväxning/snäckor alls utan allt såg bra ut. På några ställen kunde man se att den dykare som rengjorde Nerthus i Sydafrika hade missat några små områden där det vuxit lite snäckor. Nu fick vi återbäring på alla de extra lager självpolerande bottenfärg vi la på i NZ. Alla som såg oss komma upp blev förvånade då jag berättade att vi inte målat eller lyft Nerthus sedan NZ, lite mer än 20 000 nm bort. Hempel har verkligen levererat!! Vi hade en slatt bottenfärg kvar som vi bättrade de utsatta områden som slipats ner av vattnet samt i framdelen av kölen som valen träffade för en tid sedan. Inget annat visade att vi hade den olyckliga kollisionen med en Pilotval under seglingen mellan Cape Town och Tobago.
Arbetet med lagret gick bra men tog lång tid. Vi kom upp torsdag morgon och på sena eftermiddagen togs rodret loss och under fredagen inspekterades rodret och lagren av olika gubbar; svetsaren, mekanikern som som skulle tillverka delarna och Mark och hans gäng. Mark var ledaren och en mycket erfaren tekniker. Han var född på Martinique, uppvuxen på St Maartens och gick boarding-school i England. Mark talade creole, engelska, franska samt holländska. Han gjorde vad han kunde för att tiden skulle utnyttjas bäst medan vi var på land. Förmodligen inte så lätt för varannan dag hände inget. Det är nog lite så det är i den här delen av Caribbean.
Efter en vecka explodera aktivisterna och alla gjorde sin del och vi kunde sjösätta på torsdagen kl 13.00, en vecka efter att vi gick upp.
En uppsida av att det tog tid var att mycket annat blev gjort, inte minst tackvara att Karol bidrog till att vi tillsammans kunde bocka av en diger ”attgöralista”. Att ligga på varv innebär ett klättrande upp och ner för stegar. Är man på backen kan man ge sig den på att ett verktyg finns uppe i båten, eller tvärt om. Lägg därtill att solen steker och det är 30 gr i skuggen. Tack Karol för att ville lägga din tid på arbete!
Sjösättningen gick fint och på tid. Vi fick ligga kvar vid varvets gästbrygga till dagen därpå för att hinna tanka och klarera ut. Utklareringen visade bli en hemsk upplevelse. Trinidads Immigration är vida känt för att vara krångliga och otrevliga. Vi gick dit för att med gott mod göra vårt bästa. På ett bord fanns flera olika formulär som skulle fyllas i och vilka var ihophäftade för att visa att det krävs 4-5 kopior. Jag satte igång att fylla i och när jag var klar kom en kvinna kom fram och började skälla ut mig för att jag inte lyssnat på henne och letat fram begagnade karbonpapper för att ladda bunten med papper. Jag trodde i i min enfald att detta var ordnat som det är på alla andra platser. Vi gjorde om och nu fattades det fortfarande en bunt med formulär nu nästa utskällning. Väl framme vid luckan visade det sig att man inte accepterade kort så vi vände på klacken och bestämde oss för att återkomma morgonen därpå med cash från bankomaten som låg en km bort.
Morgonen därpå, den 2 mars, var allt klart med Nerthus och vi tog jollen till Immigration och tullen. Nu hade vi lärt oss och den argsinta kvinnan var upptagen med att fylla någon liggare. Allt gick fint och vi vandrade över till tullen där lokalen var fullproppad med ”kunder”. Hjälp, det här kommer att ta halva förmiddagen så jag inledde med att fylla i en ny laddning papper. Helt plötsligt var vi ensamma i lokalen då alla människor visade vara besättningen till arbetsbåt som jobbade med olje- och gasriggarna utanför kusten. En vänlig kvinna fixade vårt ärende och vi var helt plötsligt fria att segla de 120 Nm norrut till Union Isl för ny inkvartering till St Vincent & the Grenadines.
Det blev en superfin segling med ostliga vindar på ca 5 ms och ett platt hav. Ovanliga förhållanden för det här området. Vanligtvis råder 10-12 ms och nordostliga vinner vilket innebär kryss. Nu kunde vi gå öster om Grenada och sträcka direkt till Clifton för ny inklarering, som var supersmidig.
I går den 4 mars seglade vi in i Bequia där vi ligger bland ett hav av segelbåtar. Ser ca 7 svenska båtar i den populära viken. Här ankrade vi alldeles intill Tomas och hans röda Shiraz. Vi träffade honom på Trinidad i december 2015. Trevligt återseende. Tomas seglar med chartergäster under säsongerna. Vi kommer att gå tillsammans upp till Martinique i eftermiddag.
Vädret är lite lynnigt just nu och det blir motorgång inledningsvis eftersom det kommer att vara i princip vindstilla innan nordosten sätten in i natt. Hoppas vara framme under förmiddagen i morgon den 6 mars.

Bilder nedan.

På väg in i travel liften, spännande som vanligt. Behövde inte ta bort förstaget den här gången.

Rodret nedlyft

Mark sätter in nytt lager

Rent o fint ska det bli

Ritning för nya lager på gång

Ritning till killen som ska tillverka nya lager, uppe och nere

Karol har rengjort och putsat bogpropellern

Rastakille som svetsar

Min nya ihopfällbara cykel

Galler mellan kund och Tullen. Tulltjänstekvinnan avslutade med ett leende:-)

Mot Union Island och Clifton

 

Jolleparkering

Bequia

Tittar jag upp från datorn när jag skriver det här ser jag detta

Hälsningar
Per-Erling och Karol

 

Välkommen Karol

I lördags kväll anlände Karol med privattaxi från flygplatsen som ligger ca 50 km härifrån och lite drygt en timmes bilfärd. Jag hade bokat en bil av ”Rambo” som gärna åtog sig uppdraget att möta Karol för 45 USD. Bensinen kostar ca 6 kr litern så privatbilar kör gärna for en rimligg peng. Rambo var i god tid på flygplatsen med en skylt som jag skrivit dagen innan. På resan tillbaka med Karol ombord stannade han två gånger för att träffa sina släktingar. Jag väntade vid piren med tre kalla Carib-öl. Varsin till Karol och mig och en till Rambo för väl utfört jobb.
Passadvindens vågor smiter runt udden till Man of war bay samt Pirates bay och ser till att Nerthus ruller ordentligt. Karol fick en tuff start i Karibien med brännande sol och sjögång. Nu efter två shakedowndygn är han med på banan. I dag har vi ägnat tid till att gå igenom ombordrutiner och säkerhetsfrågor.
I kväll tisdag seglar vi till Chaguaramas på Trinidad där vi ska byta roderlagret. Det är 90 nm så vi går innan mörkret för att komma fram i ljuset i morgon. Även om vi seglar till en hamn i samma land så måste vi besöka Customs och Immigration då vi kommer fram. Till kvällen lägger vi till vid varvet Peake Boat Yard som kommer att ta hand om Nerthus dagen därpå, den 22 februari.
Väderprognosen säger att vi får 7-8 ms och undanvind ner till Trinidad.
PE

Obligatorisk selfi

Karol vid den för natten upphissade jollen

Taxikillen Rambo dagen innan han skulle hämta Karol

Nerthus i utanför Pirate Bay

Här har vi spenderat ca fem timmar

Visa Karol förde av konserver. Bl.a. tomat, corn, svamp, smör och sylt

Fakta om Tobago

Nu på Tobago

Nu ligger Nerthus på Tobago och närmare bestämt i Pirates Bay invid Charlotteville. Under seglingen upp från Surinam läste vi på om Tobago och fick veta att den trevligaste ankringen ligger just här. Först hade vi tänkt gå till Scarborough eftersom det var närmast men i underlaget jag sparat ner från www.noonsite.com, vår informationsbank på nätet, blev det givet att gå runt Tobago till andra sidan. Charlotteville ligger på nordöstra udden och vetter mot Caribbean.
Byn är liten och väldigt ”Västindisk” vilket vi gillar. Småskaligt och färgglatt.
Ankaret sitter bra där vi ligger på 20 m vatten och sandbotten. Provdrog med maskinen en extra gång innan vi i går tisdag åkte på en heldagsutflykt till andra änden av ön. En heldag som inleddes på slingrande vägar och som slutade med att Tomas och Leif flög hem till Sverige medan jag tog mig in till Scarborough och karnevalen innan jag for tillbaka till Nerthus. Det kommer att kännas tomt nu när de båda nu lämnar Nerthus efter den långa seglingen upp från Cape Town, en sträcka på ca 5700 nm och där vi fått uppleva så spännande och udda platser tillsammans. Långa ”ben” med stort innehåll som vi tre för med oss i upplevelsernas arkiv.
Karnevalen började vakna till liv vid 15-tiden och var full gång då jag lämnade vid 16.30 för att hinna tillbaka innan mörkret föll. Ljudnivån var bedövande från de enorma ljudanläggningarna i varje gathörn. Med hjälp av en öl och rom tillsammans med pulserande rytmer kom deltagarna i stämning och bjöd mig på en härlig upplevelse.
För min del blir det några dagar för mig själv ombord medan jag inväntar att Karol mönstrar på kvällen den 19 feb. Karol och jag seglar sedan ner Nerthus till Trinidad och Chaguaramas för att gå på varv och få nytt lager till rodret. Vi bytte lager på Kanarierna men fick tydligen inte rätt materiel så nu efter över 30 000 nm är det dags igen. Efter Trinidad fortsätter Karol och jag till Martinique där vi möter Maria och Anna, Karols hustru, för några veckors segling tillsammans. Karol och Anna besökte Maria och mig då Nerthus låg i Whangarei NZ för ett år sedan. Jag ser nu fram mot fin segling tillsammans bland de karibiska öarna.

Tomas och Leif vid parkeringsplatsen. Den uppmärksamme kanske ser Nerthus längst ut i viken.

Inne på stranden i Pirates Bay

Restaurang i ett litet hus med uteservering, alldeles vid stranden mitt i byn

Bra information. Här ska jag lämna in tvätt

Fem kopior av allt… Trevlig möte men det tog två timmar inkl väntan på att två andra båtar vara före oss

Utsikten från Immigration. Notera det tejpade fönsterglaset

Fint!

Ser ni elledningarna!

Bra sväng!

Fint va?

PE

5500 distans på Nerthus

När jag skriver det här är klockan 02.35 och det är min vakt. Vi är på väg in till Tobago och det är mitt och Tomas stop. Så jag lär inte sitta som vakt fler gånger under den här seglingen.

Det har varit en fin segling från Kapstaden i Sydafrika till Tobago i Västindien. Loggen lär hamna på 5 500 distans och det är många timmar till havs. Vi har stannat till i Luberitz (Nambia), ön St Helena ute på sydatlanten (GB), ön Fernando de Noronha (Brasilien), ”Djävulsön” (Franska Guyana), Paramaribo i Surinam och snart Tobago.

Min gamla önskan att korsa Atlanten har fyllts. Vi har seglat i både södra och norra Atlanten. Vi har passerat ekvatorn och tagit ett dopp mitt i natten. Linjen syntes inte i havet så vi tog chansen att passera linjen 4 gånger så att det blev ”ordentligt badat och gjort”. Jul och nyår har firats till havs.

Vi har besökt öar som jag inte annars skulle ens ha funderat på att besöka. Lärt mig hur delar av Atlanten fungerar den här tiden på året. Som just nu t ex. För några minuter sedan blåste det 2-3 m/s och nu är vinden uppe i 9-10 m/s med regn. Snart är den nere i 5-6 m/s och det är så här det har varit vid många tillfällen. Jag har också varit den som lagt i fiskelinorna oftast trots att jag inte äter fisk. Vi har fått två tonfiskar och när nr två fått sin plats i kylen och det har varit min matdag har jag tagit upp och lagat tonfisken till de två män som äter – jippi att jag vågade ge mig på det. Helt oförklarligt i mina ögon så kunde de äta fisk minst 8 dagar i sträck.

Innan jag gav mig av på den här seglingen så funderade jag på vad som skulle skilja den här resan från den som jag gjorde med båten från Visby till Spanien. Det är en hel del kan jag konstatera. Per-Erling som varit ombord på hela resan och är båtens kapten har fått en erfarenhet som är värt mycket. Han har ännu bättre koll på hela båten om det är möjligt. Vet vad som behöver fixas, när och hur det skall göras och vem som skall göra det. Men det räcker inte med det.

När timmarna framför datorn är klara och kollen finns på nästa angöring då är det högst troligt att han tar fram en pensel och fixar rost eller något annat. Han känner till varje detalj och egenhet som båten har. Tack vare den kunskapen och förmågan att ta tag i jobben så är Nerthus en mycket välskött båt i dag. Jag tycker att jag kan segla men jag märker att det finns mycket att lära som underlättar. Där har Per-Erling i dag ytterligare erfarenheter och tankar på lösningar som gett mig mer kunskap och möjlighet att ta beslut ute på havet som är bra för båt och besättning.

Är ni som läser den bloggen sugna på att köpa en fin båt och ta ett varv runt jorden finns tillfället nu. Nerthus är till salu! Och hon är i fint skick. Passa på att ta några dagar med Per-Erling för att gå igenom båten och segla en bit. Ni kommer att bli förundrade över hur mycket det finns att lära och bli bättre på.

Jag har på den här seglingen bland annat lärt mig det här:
– Gå inte för nära en boj i en farled när du har medström. Det är otroliga krafter i rörelse och det är lätt att segla på det du trodde att du hade koll på.
– Förbered din ankomst till en nya plats. Det är olika överallt var och hur du kan ankra och många fler besök hos tull, immigration, polis m.m. än vad jag trodde.
– Förbered båten för den tripp du skall göra. Det är inte fel att reva eller ta ner hela storen. Genoa och fock mår inte dåligt av att ha mindre segelyta. Det är du och båten som skall må bra och ha en god tur på havet.

Ja, det finns mycket mer att bli bra på. Nu har jag ett par dagar på mig att bada och dyka innan det bär hem till ett vintrigt Sverige. Innan Tobago saknade jag att inte ha sett mareld och en haj. Nu har jag sett marelden och undrar om en haj kommer att visa sig.

Leif Wictorén

På väg mot Tobago

Den 7 februari lämnade vi Domburg i Surinam. Efter en del funderande kring tidvattnet och flodens rytm släppte vi mooringen kl 11.00 i en lätt motström. Beräkningen vilade på att strömmen skulle vända till vår fördel ca 8 nm senare, vilket visade sig stämma och vi fick en bra medström hela vägen ut till fritt vatten. En sträcka på drygt 30 nm som vi klarade på lite drygt fem timmar.

Det grumliga vattnet övergick till klart atlantvatten efter natten och vi passade pa att köra watermakern och slänga ut fiskekrokarna. Kursen siktar på ostliga Tobago där Charlotteville väntar på oss. I den fina passadvinden tuffar tuffar Nerthus i på 7-8 knop. Med vinden in från styrbord och en ganska hög sjö, 3-5 metersvågor, beräknar vi vara framme i morgon lördag den 10 feb på morgonen.

Pos 9 feb 14.00 UTC 09 45N 058 52W
27,5 gr i havet
//PE

Bilder från den senaste tiden

Nedan en lite bildkavalkad från senaste tiden.

Hälsingar

Per-Erling

Börjar med St Helena

St Helena och Jamestown från havet då vi kom in på förmiddagen

Jamestown sedd från bergen.

Gubbarna Tomas, Leif och jag innan påbörjade klättringen upp för Jacobs trappa.

Efter en jobbig resa upp förfall trappsteg.

Den lilla färjan som formella alla fiskebåtar och oss seglare som ankrade i viken. De röda repen var för att kunna svinga sig ombord när vågor och tidvattnet rörde om.

Napoleons hus under vistelsen på St Helena.

Porten från staden ut till stranden.

Fernando De Noronha, Brasilien

Vi kom in på kvällen efter att mörkret lagt sig. Radarn visar ekon från alla små fiske- och utflyktsbåtar som låg vid bojar i viken.
Vi ankrade på 18 m utan att komma för nära andra båtar.

Mäktig natur runt oss.

Många fina stränder, här med Nerthus i bakgrunden.

Fernando är en vulkanö som reser sig ur djupet.

Dramatisk kust varvat med stränder.

28 gr i vattnet! PE och Leif leker i vågorna.

Bra med vattentät väska.

solen gick ner bakom Fernando då vi lämnade med kurs mot Devils Island.

Devils Island

Här på Devils Isl och de tre öarna hölls under tiden fram till 1953 över 50 000 fångar fängslade. Känns verkligen sorgligt att föreställa sig svårigheterna som de råkade ut för.

Här ruinerna från fängelser och cellerna.

Celler med galler i taket.

Träden har tagit över och visar naturens kraft.

Mitt i djungeln slingrar sig vägar.

Gaveln på ett av fängelsehusen.

Här begravdes en del som avled på öarna. De flesta fick dock sin grav i havet.

Berättelsen om ”Papillon”

Surinam

Nerthus vid mooringen utanför Domburg Marina.

På väg in fick vi bra fart i medströmmen. Vi gjorde stundtals 10 knop över grund. Se så brunt flodvattnet blir av all sand som förs ut från deltat.

Paramaribo är en spännande västindisk stad, full av överraskningar. Alla hus dock inte i så fint skick.

Båttaxin övre floden. Se alla som lutar sig över sina mobiler, här som varhelst i världen.