Välkommen Karol

I lördags kväll anlände Karol med privattaxi från flygplatsen som ligger ca 50 km härifrån och lite drygt en timmes bilfärd. Jag hade bokat en bil av ”Rambo” som gärna åtog sig uppdraget att möta Karol för 45 USD. Bensinen kostar ca 6 kr litern så privatbilar kör gärna for en rimligg peng. Rambo var i god tid på flygplatsen med en skylt som jag skrivit dagen innan. På resan tillbaka med Karol ombord stannade han två gånger för att träffa sina släktingar. Jag väntade vid piren med tre kalla Carib-öl. Varsin till Karol och mig och en till Rambo för väl utfört jobb.
Passadvindens vågor smiter runt udden till Man of war bay samt Pirates bay och ser till att Nerthus ruller ordentligt. Karol fick en tuff start i Karibien med brännande sol och sjögång. Nu efter två shakedowndygn är han med på banan. I dag har vi ägnat tid till att gå igenom ombordrutiner och säkerhetsfrågor.
I kväll tisdag seglar vi till Chaguaramas på Trinidad där vi ska byta roderlagret. Det är 90 nm så vi går innan mörkret för att komma fram i ljuset i morgon. Även om vi seglar till en hamn i samma land så måste vi besöka Customs och Immigration då vi kommer fram. Till kvällen lägger vi till vid varvet Peake Boat Yard som kommer att ta hand om Nerthus dagen därpå, den 22 februari.
Väderprognosen säger att vi får 7-8 ms och undanvind ner till Trinidad.
PE

Obligatorisk selfi

Karol vid den för natten upphissade jollen

Taxikillen Rambo dagen innan han skulle hämta Karol

Nerthus i utanför Pirate Bay

Här har vi spenderat ca fem timmar

Visa Karol förde av konserver. Bl.a. tomat, corn, svamp, smör och sylt

Fakta om Tobago

Nu på Tobago

Nu ligger Nerthus på Tobago och närmare bestämt i Pirates Bay invid Charlotteville. Under seglingen upp från Surinam läste vi på om Tobago och fick veta att den trevligaste ankringen ligger just här. Först hade vi tänkt gå till Scarborough eftersom det var närmast men i underlaget jag sparat ner från www.noonsite.com, vår informationsbank på nätet, blev det givet att gå runt Tobago till andra sidan. Charlotteville ligger på nordöstra udden och vetter mot Caribbean.
Byn är liten och väldigt ”Västindisk” vilket vi gillar. Småskaligt och färgglatt.
Ankaret sitter bra där vi ligger på 20 m vatten och sandbotten. Provdrog med maskinen en extra gång innan vi i går tisdag åkte på en heldagsutflykt till andra änden av ön. En heldag som inleddes på slingrande vägar och som slutade med att Tomas och Leif flög hem till Sverige medan jag tog mig in till Scarborough och karnevalen innan jag for tillbaka till Nerthus. Det kommer att kännas tomt nu när de båda nu lämnar Nerthus efter den långa seglingen upp från Cape Town, en sträcka på ca 5700 nm och där vi fått uppleva så spännande och udda platser tillsammans. Långa ”ben” med stort innehåll som vi tre för med oss i upplevelsernas arkiv.
Karnevalen började vakna till liv vid 15-tiden och var full gång då jag lämnade vid 16.30 för att hinna tillbaka innan mörkret föll. Ljudnivån var bedövande från de enorma ljudanläggningarna i varje gathörn. Med hjälp av en öl och rom tillsammans med pulserande rytmer kom deltagarna i stämning och bjöd mig på en härlig upplevelse.
För min del blir det några dagar för mig själv ombord medan jag inväntar att Karol mönstrar på kvällen den 19 feb. Karol och jag seglar sedan ner Nerthus till Trinidad och Chaguaramas för att gå på varv och få nytt lager till rodret. Vi bytte lager på Kanarierna men fick tydligen inte rätt materiel så nu efter över 30 000 nm är det dags igen. Efter Trinidad fortsätter Karol och jag till Martinique där vi möter Maria och Anna, Karols hustru, för några veckors segling tillsammans. Karol och Anna besökte Maria och mig då Nerthus låg i Whangarei NZ för ett år sedan. Jag ser nu fram mot fin segling tillsammans bland de karibiska öarna.

Tomas och Leif vid parkeringsplatsen. Den uppmärksamme kanske ser Nerthus längst ut i viken.

Inne på stranden i Pirates Bay

Restaurang i ett litet hus med uteservering, alldeles vid stranden mitt i byn

Bra information. Här ska jag lämna in tvätt

Fem kopior av allt… Trevlig möte men det tog två timmar inkl väntan på att två andra båtar vara före oss

Utsikten från Immigration. Notera det tejpade fönsterglaset

Fint!

Ser ni elledningarna!

Bra sväng!

Fint va?

PE

5500 distans på Nerthus

När jag skriver det här är klockan 02.35 och det är min vakt. Vi är på väg in till Tobago och det är mitt och Tomas stop. Så jag lär inte sitta som vakt fler gånger under den här seglingen.

Det har varit en fin segling från Kapstaden i Sydafrika till Tobago i Västindien. Loggen lär hamna på 5 500 distans och det är många timmar till havs. Vi har stannat till i Luberitz (Nambia), ön St Helena ute på sydatlanten (GB), ön Fernando de Noronha (Brasilien), ”Djävulsön” (Franska Guyana), Paramaribo i Surinam och snart Tobago.

Min gamla önskan att korsa Atlanten har fyllts. Vi har seglat i både södra och norra Atlanten. Vi har passerat ekvatorn och tagit ett dopp mitt i natten. Linjen syntes inte i havet så vi tog chansen att passera linjen 4 gånger så att det blev ”ordentligt badat och gjort”. Jul och nyår har firats till havs.

Vi har besökt öar som jag inte annars skulle ens ha funderat på att besöka. Lärt mig hur delar av Atlanten fungerar den här tiden på året. Som just nu t ex. För några minuter sedan blåste det 2-3 m/s och nu är vinden uppe i 9-10 m/s med regn. Snart är den nere i 5-6 m/s och det är så här det har varit vid många tillfällen. Jag har också varit den som lagt i fiskelinorna oftast trots att jag inte äter fisk. Vi har fått två tonfiskar och när nr två fått sin plats i kylen och det har varit min matdag har jag tagit upp och lagat tonfisken till de två män som äter – jippi att jag vågade ge mig på det. Helt oförklarligt i mina ögon så kunde de äta fisk minst 8 dagar i sträck.

Innan jag gav mig av på den här seglingen så funderade jag på vad som skulle skilja den här resan från den som jag gjorde med båten från Visby till Spanien. Det är en hel del kan jag konstatera. Per-Erling som varit ombord på hela resan och är båtens kapten har fått en erfarenhet som är värt mycket. Han har ännu bättre koll på hela båten om det är möjligt. Vet vad som behöver fixas, när och hur det skall göras och vem som skall göra det. Men det räcker inte med det.

När timmarna framför datorn är klara och kollen finns på nästa angöring då är det högst troligt att han tar fram en pensel och fixar rost eller något annat. Han känner till varje detalj och egenhet som båten har. Tack vare den kunskapen och förmågan att ta tag i jobben så är Nerthus en mycket välskött båt i dag. Jag tycker att jag kan segla men jag märker att det finns mycket att lära som underlättar. Där har Per-Erling i dag ytterligare erfarenheter och tankar på lösningar som gett mig mer kunskap och möjlighet att ta beslut ute på havet som är bra för båt och besättning.

Är ni som läser den bloggen sugna på att köpa en fin båt och ta ett varv runt jorden finns tillfället nu. Nerthus är till salu! Och hon är i fint skick. Passa på att ta några dagar med Per-Erling för att gå igenom båten och segla en bit. Ni kommer att bli förundrade över hur mycket det finns att lära och bli bättre på.

Jag har på den här seglingen bland annat lärt mig det här:
– Gå inte för nära en boj i en farled när du har medström. Det är otroliga krafter i rörelse och det är lätt att segla på det du trodde att du hade koll på.
– Förbered din ankomst till en nya plats. Det är olika överallt var och hur du kan ankra och många fler besök hos tull, immigration, polis m.m. än vad jag trodde.
– Förbered båten för den tripp du skall göra. Det är inte fel att reva eller ta ner hela storen. Genoa och fock mår inte dåligt av att ha mindre segelyta. Det är du och båten som skall må bra och ha en god tur på havet.

Ja, det finns mycket mer att bli bra på. Nu har jag ett par dagar på mig att bada och dyka innan det bär hem till ett vintrigt Sverige. Innan Tobago saknade jag att inte ha sett mareld och en haj. Nu har jag sett marelden och undrar om en haj kommer att visa sig.

Leif Wictorén

På väg mot Tobago

Den 7 februari lämnade vi Domburg i Surinam. Efter en del funderande kring tidvattnet och flodens rytm släppte vi mooringen kl 11.00 i en lätt motström. Beräkningen vilade på att strömmen skulle vända till vår fördel ca 8 nm senare, vilket visade sig stämma och vi fick en bra medström hela vägen ut till fritt vatten. En sträcka på drygt 30 nm som vi klarade på lite drygt fem timmar.

Det grumliga vattnet övergick till klart atlantvatten efter natten och vi passade pa att köra watermakern och slänga ut fiskekrokarna. Kursen siktar på ostliga Tobago där Charlotteville väntar på oss. I den fina passadvinden tuffar tuffar Nerthus i på 7-8 knop. Med vinden in från styrbord och en ganska hög sjö, 3-5 metersvågor, beräknar vi vara framme i morgon lördag den 10 feb på morgonen.

Pos 9 feb 14.00 UTC 09 45N 058 52W
27,5 gr i havet
//PE

Bilder från den senaste tiden

Nedan en lite bildkavalkad från senaste tiden.

Hälsingar

Per-Erling

Börjar med St Helena

St Helena och Jamestown från havet då vi kom in på förmiddagen

Jamestown sedd från bergen.

Gubbarna Tomas, Leif och jag innan påbörjade klättringen upp för Jacobs trappa.

Efter en jobbig resa upp förfall trappsteg.

Den lilla färjan som formella alla fiskebåtar och oss seglare som ankrade i viken. De röda repen var för att kunna svinga sig ombord när vågor och tidvattnet rörde om.

Napoleons hus under vistelsen på St Helena.

Porten från staden ut till stranden.

Fernando De Noronha, Brasilien

Vi kom in på kvällen efter att mörkret lagt sig. Radarn visar ekon från alla små fiske- och utflyktsbåtar som låg vid bojar i viken.
Vi ankrade på 18 m utan att komma för nära andra båtar.

Mäktig natur runt oss.

Många fina stränder, här med Nerthus i bakgrunden.

Fernando är en vulkanö som reser sig ur djupet.

Dramatisk kust varvat med stränder.

28 gr i vattnet! PE och Leif leker i vågorna.

Bra med vattentät väska.

solen gick ner bakom Fernando då vi lämnade med kurs mot Devils Island.

Devils Island

Här på Devils Isl och de tre öarna hölls under tiden fram till 1953 över 50 000 fångar fängslade. Känns verkligen sorgligt att föreställa sig svårigheterna som de råkade ut för.

Här ruinerna från fängelser och cellerna.

Celler med galler i taket.

Träden har tagit över och visar naturens kraft.

Mitt i djungeln slingrar sig vägar.

Gaveln på ett av fängelsehusen.

Här begravdes en del som avled på öarna. De flesta fick dock sin grav i havet.

Berättelsen om ”Papillon”

Surinam

Nerthus vid mooringen utanför Domburg Marina.

På väg in fick vi bra fart i medströmmen. Vi gjorde stundtals 10 knop över grund. Se så brunt flodvattnet blir av all sand som förs ut från deltat.

Paramaribo är en spännande västindisk stad, full av överraskningar. Alla hus dock inte i så fint skick.

Båttaxin övre floden. Se alla som lutar sig över sina mobiler, här som varhelst i världen.

 

Ett varv runt jorden

Den 1 mars 2018 kl 15.00 passerade vi våra spår! Nu byter vi färg på plupparna på kartan från röd till blå 🙂

Snart korsar vi vårt spår

Efter två intressanta dagar på Djävulsön, eller öarna, har vi gått vidare mot Surinam och deras huvudstad Paramaribo.

Det är verkligen sorgligt att föreställa sig det lidande de över tiden 50 000 fångarna fick utstå. I går vandrade vi runt på Ile Saint-Josef som inte är så stor men bjöd på en tidsresa eftersom de flesta byggnaderna fanns kvar, om än inlindad i vegetationen som tagit över.

Den täta djungeln och dess träd hade slagit rot inne i ruinerna. Långa rader av trånga celler med galler i taken berättar om förhållandena som fångarna fick utstå. De bilder jag hoppas kunna lägga på bloggen så smånimgom visar tydligt hur det varit här en gång och hur naturen, fukten och värmen förändrat byggnaderna till ”vackra” tidsdokument.

Det är imponerande att se hur naturen tar tillbaka sin ö. På de ytor som jag antar var mer parklika en gång i tiden växer en nästan ogenomtränglig skog av lövträd varvat med kokospalmer. Ljudet från fåglar och syrsor är imponerande.

I dag finns det några hus som är igång och fungerar som logement för Främlingslegionen, vars uppgift är att vara till hands då det är uppskjutningar från Space Centret inne på fastlandet. På kvällarna kunde vi se det kraftiga ljuset från anläggningen. Tyvärr fick vi inte uppleva någon uppskjutning. Det är från Franska Guyana som man bl.a. sänder förnödenheter till rymdstationen ISS.

I går fick vi sällskap av ett kryssningsfartyg som ankrade inte långt från Nerthus. Ombord fanns 1 000 gäster som transporterades med barkasser in till en flytkaj, 80 personer åt gången. I morse, just som vi lämnat vår ankring, anlände ett nytt kryssningsfartyg som verkade vara betydligt större. Jag tror bestämt restaurangen och guift-shopen kommer att få en bra dag på huvudön Ile Royale.

I morgon fredag vid kl 14.00 siktar vi på att träffa lågvattnet utanför inloppet till floden som leder in till vår ankringsplats en bit uppströms från Paramaribo. Vi vill ha strömmen med oss när vattnet vänder och strömmar in i floden. Flod-deltat är väldigt grunt och det finns en prickad led in som är ca 20 nm lång. Leden är inte bred och vi måste vara noga med navigationen i det grumliga vattnet. När vi gick in samma väg för drygt två år sedan noterade vi att sikten i vattnet var noll!

Då vi går in i floden korsar vi samtidigt vårt spår från december 2015 och kan notera att Nerthus fullbordat ett varv runt jorden, ca 35 000 distansminuter efter att vi avseglade från Visby den 18 juli 2015.

//PE

Framme på Devils Island

Nu är vi framme på Devils Island, eller Iles Du Salut som är samlingsnamnet på de tre öarna. Alla tre var fängelseöar varav den ena, Ile Du Diable, är den som fått namnet Djävulsön.

Vi kom hit mitt på dagen efter att ha forsat fram i 7-10 knop de senaste dygnen i bra vind och medström. Senaste dygnet samlade vi ihop 215 nm på 24 timmar. Den toppnoteringen slås bara av sträcka ner från Richards Bay till Port Elisabeth i Sydafrika, där vi hade en dygnsdistans på 241 nm som mest.

Nu ska vi utforska öarna och ta del av den ruggiga tid som avslutades först år 1953. Återkommer.

Hälsningar
Per-Erling

Reflektioner från havet

Dagarna flyter på och går i varandra. Nerthus har nu tagit sig igenom Doldrums, området med svaga och oroliga vindar, och vi gläds åt en stadig nordostlig vind på 7-8 ms som får oss att i en brant slör och ca 2 m vågor gå rakt mot mål i god fart. Senaste dygnsdistansen blev en bit över 170 nm.

Innanför oss om babord ligger Amazonas med sitt enorma flodlandskap. Vi märker inget av detta eftersom vi ligger ca 200 nm ut från kusten. Här ute är havet inte påverkat av Amazonas floder som för med sig jord och sand ut och färgar havet. Det är en mäktig känsla att sitta i brunnen och spana ut över vattenlandskapet och försöka förstå att vi har Brasilien västerut, Afrika österut och Europa nordost om oss. Havet är en fantastisk plats som ständigt bjuder på nya ”bilder” och förbinder våra kontinenter. Då jag zoomar ut på vårt digitala sjökort på datorn och ser vårt spår från Sydafrika känns det mäktigt.

Havet förbinder människor och länder samtidigt som det isolerar om man inte utmanas och av nyfikenhet ger sig ut på upptäcktsfärd. Vi talar ibland ombord om de modiga sjöfarare som gav sig ut i världen för att söka nya ”världar”, medan de flesta trodde jorden var platt! De utmanade verkligen elementen och dåtidens uppfattningar kring vår värld.

Häromdagen, samma dag som vi krockade med valen, märkte vi att det inte gick att rulla genuan inför natten. Det gick inte att rulla in eller ut seglet. Revlinan som rullas up på rullen hade kinkat och satt bergfast inne i Furlextrumman. Tursamt nog var vinden svag just då så vi kunde släppa skoten och manuellt dra seglet runt förstaget de varv som redan var upprullade och sedan ta ner seglet inför natten. Vi fick nöja oss med revad stor och focken fram till nästa morgon helt enkelt. Att meka i mörkret och sjögången var ingen bra idé, vi skulle riskera tappa muttrar och lösa delar i havet.

Nästa morgon satt jag på peket för att ta itu med problemet medan fören hävde i vågorna och en och annan våg gav mig en dusch av ljummet atlantvatten. I dagsljuset kunde jag konstatera att det såg trassligt ut inne i trumman, linan hade lagt sig i en kink och satt verkligen hårt. Med hjälp av mejslar och tänger fick jag efter ca trettio minuter upp kinken och kunde med stor glädje notera att problemet var löst. Nu återstod bara att hissa vår stora genua igen. Det hade börjat blåsa och sjön gick ganska hög så vi fundera kring hur vi bäst skulle ”lägga” Nerthus i vinden och vågorna för att lättast få in förliket i förstagsprofilens ränna utan att riskera skada seglet eller att det fladdrande seglet skulle träffa oss med skotet som for vilt i vinden.

Med Leif vid rodret, Tomas vid förstaget för att föra in seglet i rännan och jag vid mastens vinsch föll vi av för att i vindskydd av fock och storsegel hissa genuan. Allt gick bra även om vi vid ett tillfälle höll på att få timglas i den oroliga vinden. Allt slutade väl och vi kunde fortsätta med god fart i den nu stadiga passadvinden.

Nerthus passerade Ekvatorn den 25 januari vid 22 tiden. För skojs skull gick vi fram och åter över ekvatorn några gånger och passade dessutom på att bada, väl fastbundna i ett rep. Efter nästan två år på södra halvklotet är Nerthus tillbaka på norra sidan. Södra korset kommer sakta att lämna oss och en mer känd stjärnhimmel blir vårt sällskap på nattvakten ju mer norrut vi kommer.

Klockan är 01.00 den 28 jan och natten är varm, ca 30 grader under däck, och månen lyser svagt upp natten i det lite disiga vädret. Det har varit mest molnigt den senaste tiden med bara korta solglimtar mellan moln och regnskurar. Ett och annat fartyg har vi sett nu när vi närmat oss kusten. Senast ett sydgående danskt tankfartyg som vi hade 8 nm om babord.

Per-Erling

Krock med val!

24 jan 2018
Tredje dagen ut från brasilianska Fernando de Noronha, för att segla de 1350 nm till Franska Guyana. Så här långt har vi haft svaga akterliga vindar på 4-6 ms samt en välkommen medström på över en knop. När vinden kommer rakt akterifrån och vågorna från sidan blir det lätt rulligt. Ibland upplever vi att vågorna kommer från tre håll samtidigt.
Just som jag satt mig för att skriva blogginlägg kom ett kraftigt regn med blixtar och mullrande åska. Vinden vred dessutom 90 gr så det var bara att ta av sig på överkroppen och gå ut i mörkret och regnet för att justera kurs och segel. Efter vridet försvann dessutom vinden så nu går vi för maskin ett tag, men förhoppningsvis inte så länge. Att vädret är nyckfullt med sol och regn om vartannat och svaga vindar är precis vad som kan förväntas här. Vi kommer snart att passera ekvatorn och området som kallas doldrums, ett område som påverkas av att vädersystemen möts här. Ett system som dominerar söder om ekvatorn och ett annat norr om ekvatorn. Gränslandet, där vi snart befinner oss, mellan syd och nord, präglas av svaga och växlande vindar, regnbyar med medföljande vindökning.

Ankringen i Fernando var tuff. Vi viste att det kunde komma in jobbiga vågor vid nordostliga vindar men det visade sig komma in en stor dyning från nord trots att vinden var sydostlig. Det var bara vi och en tysk båt som ankrat utanför piren förutom ett myller av lokala tur- och fiskebåtar som låg vid moorings. Nerthus krängde och rullade i den nyckfulla dyningen, nästan mer än under segling i hög sjö. Det blev en utmaning att sjösätta jollen och inte minst att fira ner utombordaren medan vattenytan dansade utmed Nerthus. Allt gick till slut bra efter att vi i en rullning träffat rätt på jollens akterspegel och i en våg knäppt bort lyftanordningen från motorn så att den inte for upp från jollens akterspegel igen då Nerthus reling och däck reste sig några meter från jollens nivå. Om sjön bara hade varit lite högre hade vi inte kunnat gå in med jollen bakom piren eftersom vågorna då hade brutit och omöjliggjort passage.

Vi hittade efter lite letande en någorlunda bra plats för jollen vid en flytbrygga, bland alla lokala små jollar, och vandrade upp till hamnkapten för att klarera in. Efter lite letande hittade vi honom i ett brunt litet hus i backen upp från hamnen. Huset saknade alla tecken på att vare ett kontor och saknade skylt som informerade om hamnkontor. Innanför dörren möttes vi av en vänlig och tillmötesgående man i trettioårsåldern som inte kunde ett ord engelska. Eftersom vår portugisiska är lika dålig som hans engelska blev det en intressant dialog via Google Translate. Fernando är till stora delar en nationalpark och avgifterna för ankring och landstigning ganska höga. Efter att vi fyllt i ett antal papper kontaktade han polisen som också är ”immigration”. I en pickup hämtades jag upp av två trevliga officerare som körde mig upp till deras kontor ca två km från hamnen. Polismannen, som tog hand om våra pass, kunde lite engelska och han berättade att ön har ca 3000 invånare och 15000 besökare under jul o nyår.

Fernando de Noronha är en tidigare fängelseö samt historiskt militärt viktig. I dag är turismen den dominerande näringen utan att det finns stora hotell eller shoppingcenters. Allt boende sker småskaligt i privata hotell med några rum. Vägarna är knappt farbara förutom på de två asfalterade vägarna som korsar ön, bl.a. till flygplatsen som upptar en stor del av centrala ön. Jag förstår att beach-bugyn, en öppen bil med störtbåge som i grunden bygger på en VW-bubbla, är perfekt i det varma klimatet och med sina stora däck tar den sig fram över de stenlagda vägarna. Vi hyrde en sådan under en dag och fick se och uppleva den vackra ön med sina fantastiska stränder, belägna mellan höga berg och en dramatisk natur. Det märks att myndigheterna bestämt att bevara den fina miljön och inte smälla upp stora hotell och restauranger. Allt är enkelt och småskaligt vilket tycks uppskattas av besökarna från Brasilianska fastlandet.

25 jan 2018
Vädret har så här långt svarat upp mot förväntningarna. Ideliga regnskurar, växlande vindar som mest varit svaga men ibland ökat till 7-8 ms. Sjön skvalpig.
I dag på morgonen siktade Lief val föröver. Vi tror det var Pilotval utifrån vad vi kunde bedöma av ryggfenan och dess placering på kroppen. Pilotvalen väger upp till 3-4 ton.
Vi såg sedan fler och vi sa till varandra att vi sannolikt skulle sikta fler. Några minuter senare smällde det till i skrovet, en tung grov duns (smäll) som om vi hade gått på grund. (Här är det 3500 m djupt). Vi gjorde ca fem knop och efter att unisont ha ropat, vad var det, blev vi varse att vi krockat med en val. Virvlar i vattnet som färjades rött av blod bekräftade det sorgsna faktumet att vi seglat på en kanske sovande val. Vi såg kroppen men den försvann snabbt akterut. Efter ytterligare några minuter såg vi flera valar på distans, kanske 5-7 st, som simmade i riktning med den skadade valen. Nu hoppas vi att den klarade sig även om krocken blev kraftig och den började blöda.
Vi tror den träffade Nerthus köl. Alla har vi hört om liknande incidenter som dessutom ibland slutat med med skador på båten. Nerthus med sin extremt kraftiga och solida konstruktion klarade sig utan skador och som tur i oturen träffades inte rodret.
Dagen lunchmåltid blev dyster då vi påverkades av vad vi varit med om.

I dag vid 16.00 UTC har vi 45 nm till ekvatorn. Vår position just nu är 00 19S. 039 44W. Just precis, det är bara 20 nm till ekvatorn rakt norrut.