Cape Town

Nu ligger vi i Cape Town med Nerthus. Vi seglade upp henne från Hout Bay häromdagen tillsammans med Tomas, Annika, Maria och våra ensamseglande vänner Benny och Jonas samt Yolanda från England som reser runt i världen på motorcykel men nu har köpt ett liten flygplan som ska ta henne vidare.

Det blev en fin segling även om det blev delvis för motor då vinden var svag och enormt skiftande i riktning. Vattentemperaturen sjönk vid ett tillfälle till 11 gr. Vi såg tydligt på vattnet var ström och temperatur skiftade. Bergen påverkar också vindarna som kan komma störtande ner mot havet i orkanstyrka. Vi klarade oss bra och fick en fin segling in i stora hamnen och fram till vår plats vid Waterfront Marina. Två broar öppnades för oss just där Volvobåtarna stod på land för underhåll.
Här ligger vi fram till den 15 december då vi planerar gå norrut, antingen till Namibia eller direkt till St Helena, ön där Napoleon hölls fängslad fram till sin död.
I Cape Town träffade Maria och jag gotlänningarna Lasse och Bitten Ljung som vi gjorde en del utflykter tillsammans med, t ex till affärer med båtprylar. Vi bilade även ner till the Cape of Good Hope och Cape Point som är den högre klippan intill Godahoppsudden. Dramatisk natur men ett alldeles lugnt hav den dagen. Mäktigt att stå där på klippan och spana ut över havet där två oceaner möts, samt att vi seglade förbi platsen för ca två veckor sedan.
I går skulle Maria och jag ta oss upp på Lion Head eftersom Table Mountains linbana var stängd på grund av starka vindar. Jag förstår att linbanan var stängd eftersom vi tvingades vända om och kom aldrig upp på Lion Head i den rasande vinden.

I dag var vindarna snälla och vi fick en härlig dag uppe på Table Mountain, över 1000 m över havet. Bländande vackert att skåda ut över stad och hav.

Taffelberget ser verkligen ut som ett taffel/bord

På väg in till marinan och den för oss öppna gångbron. Volvorace-båtar på land för genomgång efter seglingen fr Portugal.

Här ligger vi bra och i skydd bakom Volvo Oceans servicetält. Ger skydd för de kraftiga fallvindarna från Table Mountain.

Gotlandsflaggan lagad efter hårt slitage.

Klara efter omvårdnad på land. Just sjösatta.

Cape Point vid Cape of Good Hope. Nästa landkänning söderut är Antarktis.

Hittade den här informationen i ett litet museum längst ut på Cape Point.

Ser ni de runda silona bakom det höga huset. Det är dessa runda silos man byggt om så vackert. Se bilder som visar byggnadens insida.

Entrén till konsthallen.

Detta möter mig och Maria då vi kommer in!

Hälsningar
Per-Erling

Hout Bay

Nu har vi legat i Hout Bay sedan i onsdags. Marinan och yachtklubbens medlemmar mötte oss med stora famnen. Vi hann inte förtöja förrän det stod folk på bryggan och ville veta vart vi kom ifrån senast. Ett skäl till att så många var på bryggorna var att det var dags för kvällens onsdagsrace. Det var nära att jag frestades följa med ut på bukten för lite kappsegling.
Efter att ha förtöjt enligt anvisningar blev vi inbjudna till klubblokalen av grannbåtens skeppare. Lokalen låg en trappa upp i byggnaden som ligger just där piren möter strandlinjen och gatan som löper mellan hav och samhälle. Väl uppe il okalen möttes vi av vänliga människor som hälsade oss välkomna. Stämningen var hög och det lilla köket serverade mat medan baren levererade öl och vin till alla glade själar. Jag antar att klubbmedlemmarna blir glada av att vi valt deras trevliga hamn och att vi tagit oss hela vägen hit från Sverige. Hout Bay ligger ju lite avsides. Åt alla väderstreck, förutom norrut, är det vatten, mycket vatten.
Nerthus ligger väldigt bra i den förhärskande vinden, som är SO eller SV. Värre är det då den starka vinden kommer från ost, då faller vindarna ner från berget med dånande kraft. För några år sedan uppmättes vindar på över 50 ms. Inte sällan, till och med vanligt, kan det blåsa 50-70 knop vilket motsvara ungefär 30-35 ms. Just därför håller killarna på marinen noga koll på alla båtars förtöjningar och ser till att vi besökare också gör rätt.
I fredags tog vi bussen in till Cape Town för att träffa Benny som singelseglar sin OE32:a och som redan ligger i CT. Tillsammans höll vi koll på Volvo Oceans app för att inte missa då vinnaren av etappen till CT skulle dyka upp och lite senare förtöja inne vid Victoria & Alfred Waterfront Marina, där även Nerthus har en plats bokad från den 1 december. Hela Waterfront pulserade av aktiviteter. Ett vimmel av människor och uppträdanden, ofta med koppling till lokala traditioner. Det var en röd båt som vann etappen från Portugal ner till CT!!
Som tur är har vi inte drabbats av den kriminalitet som vi varnas för hel tiden. Är man i de säkra delarna av städerna har man svårt att förstå att det ska vara farligt att vistas på gatorna kvälls- och nattetid. Det förfaller ju vara så europeiskt lugnt dagtid i delar av städerna vi valt att besöka, efter råd från locals. Det var bara i Port Elisabeth vi gick in i en olämplig del av staden som vi blev tvungna att nästan fly tillbaka över gatan och till rätt sida av en osynlig gräns.
Nu har vi bara varit i CT vid två tillfällen men jag tycker staden pulserar av kraft och energi. Det byggs överallt och synintrycket påminner mer om en europeiskt storstad, i alla fall i de delar vi besökt.
I Hout Bay går turbåtar ut till några flacka öar en bit ut från bukten där man kan spana säl. Vi har ju sett dessa båtar fara fram och åter och blev nyfikna på vad man kunde få uppleva. Så i morse tog vi en tur för ca 50 kr och fick uppleva över tusen sälar som låg på klipporna. Det blåste kuling och skepparen på den mindre turbåten lotsade oss in bland klipporna med imponerande skicklighet. Det roliga var att vi på utvägen mötte Jonas i sin lila Allegro 27 som under dryga två dygn seglat från Mossel Bay, via Cape Agulhas och Cape of Good Hope, och i den uppiskade sjön nu närmade sig hamnen. I kväll blir det middag ombord på Nerthus tillsammans med Jonas.
Hälsningar Per-Erling

Hamnen i Hout Bay

Ny kväll med fint ljus.

Stor o liten.

Utanför Hout Bay.

Dramatist kust.

Gotlandsflaggan lagad efter hårt slitage.

Den röda etappvinnaren Mapfre.

Det var sista bilden för nu.

//PE

 

Mot Haut Bay

Kl 08.45 släppte vi mooringen för att segla till Haut Bay, c 40 nm i riktning mot Cape Town. Först 12 nm söderut då Simo s Town ligger i en bukt, False Bay. Sedan norrut efter att ha rundat Cape of Good Hope

False Bay har sitt namn efter att segelfartygen misstog uddarn då dom siktade på Cape Town.

Fin dag med sol o bra vind:-) Just nu!

//PE

Sol och hagel

Nu har det gått några dagar sedan vi kom till Simons Town. Bryggplatserna för långa båtar var tyvärr fullbokade i marinan så vi ligger vid en boj, vilket är helt ok.

Simons Town är ett trevlig litet samhälle som domineras av en stor marinbas och hamn. Viktig utpost på södra sidan av Afrika. Det ser ut att vara ett välbärgat samhälle med villor som klättrar upp för bergssluttningen. Nere vid stranden ligger som sagt hamnen och marinan samt en strandgata med typiska engelska hus och butiker. Påminner lite om kanalöarna. Här bodde Scott på hotell innan han båda gångerna skulle avsegla till Antarktis. (Tack Karol för informationen) Första gången för att reka och andra för att ta sig till Sydpolen. Han kom också till Sydpolen men bara för att se en norsk flagga, Amundsen hade ju lyckats komme för med två veckor. Scott omkom dessvärre i den stränga kylan på återvägen. Hotellfasaden finns kvar men byggnaden är ombyggd till lägenheter.

Både Tomas och jag har sett pingviner i Antarktis men vi gladdes ändå åt att se dessa märkliga och rätt komiska fåglar på en strand här i närheten. De trivs tydligen här eftersom strömmarna för med sig kallt vatten in i bukten. Vattnet är bara 17 gr här. Man säger att gränsen mellan Atlanten och Indiska oceanen går där det kalla Atlantvattnet möter möter det flera grader varmare vattnet i Indiska Oceanen. Mötet sker vid udden här ute, Cape Agulhas som vi passerade innan vi gick in i False Bay där Simons Town ligger.

I morgon onsdag sen 22/11 går vi de ca 40 Nm till Haut Bay som ligger på södra sidan av Taffelberget och nära Cape Town. Där ligger vi till den 1 dec då vi har plats bokad i Waterfront Marina i Cape Town. I samma marina ligger Volvo Oceanseglarna vilket ska bli roligt att uppleva.

Just nu kom en hagelskur, rätt oväntat måste jag säga. Vädret är verkligen skiftande och på kort tid går det från stilla och solsken till hagel och kulingvindar.
Hälsningar
PE o Tomas

Vy fr Nerthus

Hotellet där Scott bodde

 

Cape of Good Hope

Framme i Simonstown, innanför Cape of Good Hope. Seglingen fr Port Elisabeth följde plan och väderprognoser. Vi var lite oroliga inför rundningen av sydudden Cape Agulhas efter att ha fått information kring vågbildningen där. Vi bedömde, efter de olika prognoser vi tagit del av, att det ändå skulle bli gynnsamt för oss. Allt stämde och vi fick en fantastisk resa runt Afrikas sydligaste punkt med god vind in akterifrån. Ankomst till Simonstown nu på lördagsmorgonen blev vacker med uppstigande solen som belyste bergen som sträcker sig ut till Godahoppsudden. Stora mängder säl höll oss sällskap den sista biten in till vår ”swing mooring” som vi fått koordinaterna till av Kim på marinan.

Nu väntar vi bara på att ta ut brödet ur ugnen innan vi tar jollen in till marinen och en dusch.

//PE

Skönt att få raka sig efter några dygn till havs.

 

Svenskar på väg

Svaga vindar o motorgång. Vädret lever inte riktigt upp till prognos.

Hursomhelst håller vi planen att angöra Simonstown på lördag. Simonstown ligger bara runt kröken söderut från Cape Town.
Allt är väl ombord och Tomas och jag håller våra vakter med allt som hör därtill. God mat och många fikapauser.

Lite noterbart är att vi är tre svenska båtar som avgick samtidigt från Port Elisabeth med sikte västerut. Det är Jonas med sin Alma samt en för oss ny bekantskap,SY Maria av Stockholm. Det är Maria och Björn som varit ute i sju år. Lite roligt är att Björn och jag kände igen varandra och det visade sig efter lite funderande att vi mötts rederikretsar.

Enligt Jonas som brukar ha bra koll är vi 10-11 svenska båtar som går runt Sydafrika i år. Gotländska Arianna af Valleviken med ensamseglaren Lasse Ljung är en av dessa.

Just nu ligger Lasse i Richards Bay, där vi möttes för en tid sedan. Han lyfter sin båt nu för bottenmålning och jag hoppas vi ses i Cape Town i december.

I morgon mitt på dagen planerar vi runda Cape Agulhas, den sydligast udden på Afrika. Därefter styr vi norröver.
Passerade nyss ett gasplattform med en brinnande låga. På håll och i mörkret ser det ut som en aktiv vulkan.

Det är lite kyligt nu och bara 18 gr i vattnet
Position den 16/11 kl 22.00: 34 53S. 021 35E
//PE

Vidare västerut

i morse kl 07 den 15/11 lämnade vi fiskebåten vi legat bredvid under stoppet i Port Elisabeth. Nu stävar vi i motsjö och regn innan vi rundar udden och sträcker ut mot Missel Bay, ca 190 nm.

Följer väderutsikterna löpande och ser en bra osagt framför oss.

Det var ett trevligt stopp i PE. Roligt att möta medlemmarna i yachtklubben som var väldigt tillmötesgående. Många berättelser kring havet och alla upplevelser som bjudits där ute.

Port Elisabeth är vänort till Göteborg vilket påtalades. Commodoren i klubben har blivit inbjuden till Cape Town och Volvo Ocean Race då båtarna kommer till Sydafrika. Vi kommer förresten också att ligga i samma marina som VO-båtarna.

//PE

Port Elisabeth

I dag söndag den 12 nov passerade vi pirnockarna till Port Elisabeth kl 07.15.

De 480 nm från Richards Bay präglades av kulingvindar och en gynnsam medström. Bilden visar att allt stämde för att Nerthus kunde sätta dygnsrekord ned 241 nm.

Här möttes vi av Jonas fr Alma samt svenskarna Maria o Björn i sin Hanse 370. Välkommet med hjälp då vi ankrade med akterförtöjning till en ranglig pontonbrygga. Här ligger vi i väntan på att en inkommande sydväst ska passera.

Nu ska vi ut på stan, via hamnkontoret, för att kolla och handla mat. Fin sommardag.

Hälsningar

PE o Tomas

Strömmen är med oss

Nu väntar för oss spännande tolv timmar. Vi har satsat på att hinna med sträckan mellan Richards Bay och Port Elisabeth medan den NO-liga vinden ligger kvar innan vinden vänder och blir sydvästlig då ett lågtryck närmar sig. SV i näsan med hög sjö vill vi slippa:-) Barometern fortfarande stabil.

ETA (estimated time of arrival) i slutet av den mörka natten mot i morgon söndag. Stor hamn så det kommer att gå bra trots mörker.

Strömmen utmed kusten, utanför 200 m kurvan, ger oss nu SOG (speed over ground) på för Nerthus fantastisk 10-16 knop. Genom vattnet gör vi 6-7 knop. I dag kl 12.00 kunde vi konstatera en dygnsdistans på 228 Nm.

De stora fartygen söker också upp strömmen för att få 3-6 knop extra på sin resa söderut. En 322 meter lång tankbåt passerade oss i natt och den
gjorde 20 knop. Annars brukar dom ligga på ca 14 knop.

Några Albatrosser hälsade oss välkomna ut på havet igen då vi lämnade Richards Bay. Dessa fantastiska kungar som retfullt elegant seglar över vågor o genom vågdalar utan att ta ett vingtag. Vingspetsarna snuddar vid ytan.

Nu sömn inför nattens angöring av Port E.
PE

Nu mot Port Elisabeth

I dag den 9 nov kl 17.45 lämnade vi kaj och Lasse med sin Arianna. Ny väntar ca 480 nm och med hjälp av strömmen beräknar vi vara framme på söndag.

Hälsningsr fr två taggade gubbar (sailor boys)

Per-Erling o Tomas