Nu seglar Nerthus under dansk flagg igen

Så är det dags att runda av tiden tillsammans med SY Nerthus som nu seglar till Danmark med ny ägare.

Sedan länge var det beslutat att vi skulle sälja Nerthus efter att vi återkom till Sverige. Redan för ett år sedan träffade en kille på Christmas Island som skulle leveranssegla en båt till Australien och som sa att han ville ta över Nerthus. Han föll för henne och vi hade löpande kontakt men till sist meddelade han att det återstår ytterligare ett år innan han har möjlighet att köpa båt. För att vara ute i god tid lade vi ut Nerthus till försäljning redan då vi var i Cape town i december 2017, dels på vår egen blogg men också hos en rad mäklare och internationella yacht-sajter. En hel del förfrågning och intresse kom in men den kontakt som ledde till försäljning kom via bloggen. 

Som jag skrivit tidigare gick Maria och jag in till Helsingör på väg mot Visby. Förutom att vi träffade Svenn som byggt Nerthus mötte vi även Joakim och Julie som vi nu löpande haft kontakt med sedan en tid tillbaka. Det var Joakim som hörde av sig via bloggen och visade sitt intresse för Nerthus. Vi seglade tillsammans och nu, efter besiktningar mm, är Joakim med sin familj ny ägare av Nerthus. Jag är enormt glad att det är just Joakim med familj som framgent har ansvaret för Nerthus. Redan vi första mötet visade Joakim vilken god seglare han är och dessutom visade han stor känsla för båtens ”väsen”.

Efter att vi var överens om detaljer i kontrakt mm kom Joakim till Visby med färjan från Oskarshamn sent på natten den den 11/9. Det blåste upp till 20 ms och Nerthus levde om ordentligt där hon låg förtöjd framför gästhamnens reception. 

Bild från appen Viva som rapporterar vind mm i realtid. Täcker olika platser runt Sveriges kuster.

Tomas, delägare i Nerthus, kom ner till Visby från Stockholm så att vi kunde gå igenom allt som skulle med Nerthus tillbaka till Köpenhamn. Innan vi lämnade Visby 2015 hade jag fyllt ett ”lager” med tillbehör som inte skulle med på vår jordenruntsegling. Nu var det Joakims tur att avgöra vad han vill ha med.

Tomas och Per Rasmus ”surfbuss” som jag fått låna. Perfekt flyttbil!

Tursamt nog kom Tomas med en bra idé, att fråga chauffören till en dansk turistbuss som stod parkerad invid vår egen lilla buss som vi fyllt med flera hundra kg utrustning, om chauffören möjligtvis kunde ta med lite saker till Köpenhamn. Glädjande nog blev svaret ja och vi kunder fylla ett av bussens bagagerum med segel, tampar och lite annat, säkert ett havt ton.

Viker den tvåtungade svenska flaggen ombord på Nerthus för sista gången

Joakim i Visby hamn just efter att vi skiftat flagg

Torsdag den 14 september seglade jag och Joakim Nerthus till Kalmar där Joakims familj och crew skulle ansluta. Det är så enormt mycket att förmedla till Joakim kring funktioner ombord så en segling tillsammans den första biten var en bra idé.

Nu startar vi upp inför avgång mot Kalmar

I ganska hård sydvästlig vind kryssade vi under trettio timmar förbi Oskarshamn och ner genom Kalmarsund ner till Kalmar dit vi anlände enligt plan strax före 22.00 fredag den 15 september. 

Vi möttes av glada och nyfikna familjemedlemmar och vänner till Joakim. Efter förtöjningen blev det  visning av Nerthus med en hel del glada tjoanden och hejarop. Stämningen var verkligen på topp.

Gänget som ska segla vidare till Köpenhamn

 

Min väska står på kajen just innan avgång fr Kalmar med destination Köpenhamn.

Dagen därpå lämnade Nerthus Kalmar med mig på kajen. Nu var verkligen en epok över då Nerthus stävade ut på Kalmarsund för att fortsätt mot Köpenhamn och förverkligande av nya drömmar. Jag önskar Nerthus med besättning allt väl på sitt tredje varv runt jorden! Fair winds and safe sailing!

För min del blev det buss till Kalmar flygplats och flyget hem till Visby. Nu börjar ett liv utan Nerthus!

Joakim kommer att starta en blogg så håll utkik under våren då det börjar dra ihop sig för departure igen. 

Glada hälsningar

Per-Erling o Maria

Hemma nu!

Nu har Nerthus varit hemma i Visby i drygt veckor. Under de senaste tre åren har hon vant sig vid att ständigt vara ”on the move” förutom långstoppet i NZ. Jag tycker det verkar som Nerthus rycker lite i förtöjningarna för att åter få sträcka ut på havet och färdas mot nya mål. Jag delar känslan att att det är dags att dra vidare.
Nu sker det mycket efter att Maria och jag styrde in i Visby hamn. Vi har sålt huset där vi bott sedan 1987 och där våra tre barn vuxit upp. Medan jag var på Bermuda i väntan på rätt väder för att gå till Azorerna köpte Maria en lägenhet norr om Visby med utsikt även havet. Där håller vi just nu på att flytta in allt medan vi bor kvar ombord.

Kvällssol och utsikt från nya lagenheten. Underbart att se havet och horisonten.

Hamnen sjuder fortfarande av liv och vi har kvar känslan av yachtie-liv. Värmen gör sitt till.

Visby hamn

Vi möter stundligen vänner som hälsar oss välkomna tillbaka och ställer givetvis många frågor. Det känns fint att kunna berätta lite och förhoppningsvis förmedla en del av livet vi levt de senaste åren. Hur känns det att ha fast mark under fötterna är nog den vanligaste frågan. Gungar det fortfarande? Ska ni ut igen? Vilken var den bästa platsen? Var du/ni rädda någon gång? Ska ni hålla föredrag? Ja frågorna är många och intresset och nyfikenheten genuin. Jag tror vi har svårt att sätta oss in i hur man ser på var resa, en resa som i betraktarens ögon ibland ses som lite skrämmande men också lockar till nyfikenhet. En fundering hos en del av dom vi talat med är vilka drömmar de har själva. Kanske kan vi ge andras drömmar en puff.
Senast vi vi bodde i Visby jobbade jag och pensionerade mig då vi seglade iväg sommaren 2015. Nu kommer jag hem och sak hitta en vardag som pensionär. Det kommer att bli spännande och lite ovant.
Nerthus ska säljas och vi har några intressenter. Jag tror och hoppas Nerthus får en ny familj innan vintern. I bästa fall får hon göra sin tredje långsegling, kanske jorden runt. Efter två varv och ständig uppdatering är hon en trygg och välrenommerad långseglare.

Per-Erling

Hemma i Visby

Det var ett spegelblankt Kalmarsund som mötte oss då vi gick under Ölandsbron och stävade norrut, mot Ölands norra udde och Grankullavik/Nabbelund. Motorn på lågt varv tillsammans med två försegel bjöd oss på en vacker och lugn färd fram till inloppet i ”revet”. Det är verkligen en fin insegling genom passet in bakom öarna och fyren. vi ankrade på 4 m djup just väster om inloppet. För att klara ankomsttid 14.00 i Visby dagen därpå blev det en ganska tidig kväll då vi ville komma iväg 04.00 morgonen därpå.
Då vi lättade ankar vid fyratiden på morgonen hade vi sällskap av fyra andra segelbåtar som också ankrat i lagunen. Solen gick precis upp framför oss då vi i blankvatten stävade ut genom passet. Väl ut på öppet vatten kom vinden och vi kunde lite senare sätta alla segel och i perfekta förhållanden segla finalsträckan in mot hemmahamnen Visby. På ca 2 nm avstånd såg vi MS Gotland som var på väg till Oskarshamn. Nu återstod inte många timmar av vår treåriga jordenruntsegling. Det kändes som ni förstår spännande och lite pirrigt att se Visbys konturer växa och till slut vara framme. Innan vi tog ner seglen förberedde vi för flaggspelet som i aktern bestod av alla nationsflaggor, sk courtesy flags eller gästflaggor, och föröver utmed förstaget flaggor från signalstället. Trevligt också att bli mött av två visbybaserade fritidsbåtar utanför pirarna. Då vi för maskin gick in i hamnen tutade Destination Gotland MS Gotland oss välkomna, Ms gotland som redan var tillbaka till Visby. Kl 13.55 var vi förtöjda och kunde krama om gänget som mötte på Kajen.
Fantastiskt att bli så välkomnade, värmer i hjärtat att återse familj och vänner. Vi har också fått många hälsningar via sociala media och mejl. Vårt barnbarn Emil, nu två år, var först på kajen tillsammans med pappa Rasmus. Nu kändes det verkligen att vi var tillbaka. Känns fint att upplev Visbys atmosfär och välkomnande stämning.
I dag den 17 juli har det snart gått två dygn sedan vi landade och många har strosat förbi Nerthus för att hälsa oss välkomna och snacka en stund. Tack alla som på olika sätt har hört av sig och önskat oss välkomna tillbaka.
Nu väntar några dagars arbete med att lämna Nerthus och sakta vänja sig vid att flytta iland. Värmeböljan bidrar dock till att känslan av segling i andra vatten hänger kvar. Fantastiskt av mötas av en så underbar sommarvärme, även om den kanske inte är så underbar för alla.

Tack alla vänner för feedback och glada kommentarer här på Bloggen men också på Facebook. Det känns som att vi har kunnat förmedla och bjuda på lite av allt vi upplevt under de tre år Nerthus seglat jorden runt. Det blev totalt 43571 Nm, Visby till Visby.
Nu ligger bloggen kvar på nätet till glädje för nyfikna läsare, kanske någon vill inspireras till att lätta ankar och segla iväg. Eftersom vi numer har ständig uppkoppling kan vi lättare svara på frågor mm.

Film då Nerthus lägger till i Visby.

So long!
Per-Erling

Nerthus påväg in till kajen i Visby

Nu ligger Nerthus vid kaj och klockan är 14.00 den 15 juli 2018

Rasmus med sonen Emil gör high five med mig.

Snart i Visby

Efter seglingen över Nordsjön i bitvis kraftig vind och sjö ankrade vi intill Vinga kl 03 på morgonen den 5/7, bakom några kala klippor. Först en sväng runt platsen för at kolla djupet innan vi fäller ankaret. Nu hade det ljusnat och Vinga fyrs ljuskägla sveper inte längre över oss, som den gjorde under inseglingen. Det blev en dag av fejande och ordnade och till kvällen var vi nöjda. Det blev inte uteslutande arbete utan vi tog också jollen över till Vinga för en liten utflykt på den berömda platsen. Tyvärr stängde glasskiosken tre minuter innan vi kom.

På morgonen den 6 juli gick vi in till Långedrag i fin vind. Adde hade kopplat alla nationsflaggor vi hade ombord till ett långt slaggspel. Även signalflaggorna användes till att hissas i förstaget.
Efter att ha rullat in seglen hissade vi alla flaggspelen och gick mot pirnocken där Addes familj och några vänner väntade. En vän från Gotland som bor i Göteborg hade sett på Marine Traffic att vi låg vid Vinge, detta efter att vi åter aktiverat AIS:en igen. Lasse Hallberg hann också ut på piren och filmade oss då vi rundade piren. (Filmen finns på FB)
Det mottagande vi fick var fantastiskt. Efter att vi först försökt backa in i den smala ”parkeringen” vände vi och gick in med bogsprötet först. Väl på kajen smällde Champagnekorken som början på en minnesvärd eftermiddag på första stoppet i Sverige. Allt var orkestrerat av Helené och Janne, Addes föräldrar. Lite senare korvgrillning och fler av Addes vänner anslöt. Stort tack för storstilat mottagande.
Mitt under festligheterna går jag för att möta Maria som kommer med spårvagnen från Göteborg. Fint möte, vi hade inte setts sedan Västindien i april. Nu väntar segling tillsammans ner genom Öresund och in i Östersjön för vidare segling den sista biten upp till Visby och Gotland, ca 450 nm.
Första stoppet blev Helsingör där vi möttes av Svenn som byggt Nerthus. Svenn stod ytterst på piren tillsammans men sin käraste då vi gick in i hamnen.

I dag den 13 juli ligger vi i Kalmar efter en tuff segling från södra Sverige i nordliga vindar. Upp genom Kalmarsund hade vi vinden rakt i nosen och det blåsta ca 10 ms hela tiden. Då vi slutligen gick in till Kalmar såg vi att det dessutom var en svag motström. Solen sken och min kropp har fått ett riktigt bra gympass eftersom vi gjort fler stagvändningar de senaste dagarna än vad Nerthus gjort under de senaste tre åren. Nu väntar sista biten upp till Ölands norra udde där jag tror vi ankrar i Grankullavik innan v går sista biten över till Visby. ETA (Estimated Time of Arrival) söndag den 15 juli vid 14-tiden om allt går som vi planerar. Svaga vindar säger prognoserna så det blir kanske en del motorgång.
Ska bli trevligt att återse familj o vänner, ses snart!
Per-Erling o Maria

 

Nu vänder strömmen då vi går in i Orkneys övärld

The Earls Palace. Byggdes år 1601-06 av Patrick Steward, Earl of Orkney.

Hus inne i Kirkwall

Vi såg många ödehus under seglingen genom Orkey

Visst går det bra att träna på havet!

En av alla gas- eller oljeriggar

Bild på sjökortet där oljeriggarna finns utmärkta. Nerthus syns som rund o röd markering…. Ni ser också en grön markering som är en bevakningsbåt som ropade upp oss. De ville att vi skulle ändra kurs eftersom vi var inne på restricted area. Jag svarade att enligt våra kort var vi på rätt sida. Jag bad om önskad kurs samt påtalade att vi var en segelbåt. Det blev tyst ett tag och då dom återkom fick vi beskedet att vi kunde fortsätta utan att korrigera kurs.

Det är inte alltid lätt att fånga vågor på bild eller film. Den här blev i alla fall rätt bra..

Mötte en stor fiskebåt.

Samma fiskebåt men bättre bild:-)

Nerthus framme i Långedrag

Svenn. som byggde Nerthus , bjöd på smörbröd då vi besökte Helsingör. Vi gick den vägen även då vi seglade ut 2015. Svenn tog emot oss även då. Fantastiskt möte!

Nerthus i Kalmar inför sista etappen upp till Visby.

//PE

 

 

Yttre Hebriderna – Orkney – Nordsjön

Den 29 juni gick ankaret upp efter att vi rensat det från kelp, ett storbladigt sjögräs. Första stoppet blev längre in i hamnen för att fylla diesel. Högtrycken över engelska öarna och Nordsjön innebar att prognosen förutspådde svaga vindar så vi ville toppa upp tankarna om vi skulle bli tvungna motorisera stora sträckor.
Efter tankning gick vi ut på fjärden mellan Skottland och Yttre Hebriderna där dimbankarna rullade in över oss. I en svag vind, tillräcklig för att sätta segel, gled vi på en kryssbog utmed Hebridernas kust innan vi slog för att möta ett väntat vindvrid vid skotska ”fastlandet”. Då mörkret kom var vi uppe vid Skottlands nordliga topp och tog sikte på nordvästra inloppet till Orkneys ö-värld. Vi kom fram lite för tidigt så vi fick motström varvid kryssvinklarna blev nästan noll. Efter att ha studerat strömkartan ytterligare samt kollat var passbåtarna gick valde vi att med kort slag hålla oss på ena kanten av fjärden. Det visade sig vara en bra taktik och vi gjorde bra framsteg och kom så småningom in i medström. Kl 21.45 den 30 juni droppade vi ankaret i Kirkwall. Innanför pirerna fanns en marina men valde att ankra utanför och ta jollen in. Vinden låg rätt och viken val skyddad. Adde tog en tur in till byn medan jag valde att stanna ombord.
Dagen därpå gjorde vi gemensam tur in till byn/staden och vandrade runt i den tidlösa miljön. Här fanns borgar och byggnader från tiden då fortfarande norska vikingar regerade på Orkeny, Efter en ordentlig tur runt staden tog vi jollen ut till Nerthus för att kolla väder och planera för seglingen över Nordsjön. Det vi såg var att om vi skyndade oss iväg skulle vi ha en chans att lura ett stiltjebälte en bit ut och därmed få bra vind fram till Norska kusten. Sagt och gjort, upp ankaret och via en tur runt några öar var vi åter ute på på öppet hav. Det fina var att vi klarade att komma på rätt sida om stiltjebältet och fick en superfin segling över till sydspetsen av Norge. Sista 12 timmarna ökade vinden till full kuling och sjön växte snabbt. Skummet blåste av vågtopparna och skapade långa vita gator efter de brytande vågorna. Vi handstyrde för att inte belasta autopiloten för mycket då sjöarna lyfte aktern och vi for nerför vågen på skrå..
Då vi var framme vid norska kusten var det som om någon stängde av fläkten, det blev alldeles lugnt. Till och med sjön la sig snabbt.
Den 6 juli vill vi komma till Långedrag och innan dess hinna ankra vid någon ö på svenska västkusten för att finna fixa till Nerthus innan vi tar emot gäster och Adde mönstrar av.
Snart segling i svenska vatten!
Hälsningar
Per-Erling o Adde

Yttre Hebriderna

Innan vi nådde Hebriderna och var ett dygn söderut seglade vi in i ett näringsrikt område för nu befann vi oss bland valar, över hundra delfiner och stora fåglar som störtdök efter fisk från hög höj. Havet kokade av aktivitet. Jag har inte upplevt likande under de tre år Nerthus seglat jorden runt. Se bilder nedan.
Yttre Hebriderna, ja hela området med Irland, Skottland och Hebriderna vill jag återkomma till och säkert spendera två månader med att bara segla från plans till plats. Så innehållsrikt och oerhört vackert.
Första platsen vi gick till blev Castlebay på ön Barra som ligger i södra Hebriderna. En liten by med färjeläge, flytbrygga för privatbåtar, två räddningsbåtar och en liten borg. Vi stannade bara över dagen för att komma vidare norrut. Andra strandhugget blev en helt isolerad och öde vik på South Uist. Här gick vi aldrig iland utan tillbringade bara natten i ett sund med ganska sak ström. Ankaret tog fint så vi fick en lugn och trygg natt.
Varje morgon de senaste dagarna har vattnet legat precis spegelblankt. Vi tuffade ut med motor men kunde senare sätta segel och och segla i stort sett hela sträckan upp till Stornoway på Island of Lewis. De sista 12 nm blev det maskingång i den ljusa natten och mot slutet utmed branta klippor. Mäktigt att gå in bakom näset i fyrljus för att söka upp vår ankringsplats. Innan vi anktrade tog vi en lov in i hamnen för att kolla läget. Vi valde som sagt att ankra en bit från färjeklacken och fiskekajerna.
Stornoway är en fin liten stad som som byggts runt hamnen. Vikingarna, the Norse, invaderade området 878 och lämnade först 1265. En lång period som tydligt påverkat öarna vilket inte minst märks på vissa ortnamn. Efter ”the Nors” blev fisket den viktigaste näringen och är nog så fortfarande.
Adde och jag tog en lokalbuss runt Lewis och stannade till vid de magiska stenformationerna, Galanais Standing Stones, som restes för 5000 år sedan. Bussfärden bjöd på ett landskap utan träd, bara hedar, kullar och torvtäkter. Många av de traditionella små husen är lämnade och bara ruinerna återstår. Nu står det ofta ett större och lite moderna hus vid sidan av de övergivna stenhusen.
I morse vid kl 09 tog vi upp ankaret föra att gå in till bunkerkajen för att fylla diesel. Vattnet spegelblankt och bådade inte gott inför dagens segling norrut. Med ankaret följde det med ett stort knippe kelp som Adde fick bort efter lite jobb med båtshaken. Efter tankningen motoriserade vi ut från viken och Stornoway. Nu kom dimman tillsammans med vind. Eftersom havet låg så platt kunde vi kryssa norrut utan att seglen slog. Alltså en fin dag och efter att dimman lättade har vi njutit av en värmande sol. I kväll hoppas vi på vindvrid så att vi kan slå över till styrbord och följa den skotska kusten vidare norrut. Risken är dock stor att vinden avtar som den gjort varje natt hittills.
Orkney nästa!
Per-Erling och Adde

 

Nerthus ligger vid pontonbryggan i Castlebay

Castlebay o färjeläge

Lite fin borg som en gång bevakade inloppet till Castlebay

 

Vems tår?

Jo Addes!

Intill vår ankringsplats i Stornoway

Stornoways innre hamn

De första stenarna restes för 5000 år sedan. Fanns fler men mindre likande platser i området runt den djupa viken på öns västkust.

Kelp då vi tog upp ankaret

Fyller diesel innan vi går till Orkney. Tvåtungade bytt till vanlig flagg inför segling på öppet vatten. Spar på den fina flaggen till ankringar o inte minst inseglingen till Visby så småningom.

//PE

Med siktet inställt på Hebriderna

Seglingen upp från Aran Islands har så här långt blivit en vindfattig sträcka. Den här gången har inte väderprognoserna stämt vad avser vindstyrkor. Nu ligger vi i ett ordentligt högtryck vilket i och för sig brukar ge svaga och varierade vindar och det är precis vad vi fått erfara. Nästan vinstilla med en ganska hög dyning som rullar in från väst vilket innebär att Nerthus rullar en del då vi går för maskin. Nåväl, det regnar inte och solen värmer emellanåt.

Nu siktar vi oss på Yttre Hebridernas ostkust. Fortsätter den svaga vinden planerar vi gå in till Castlebay på södra ön Barra dit vi ser ut att anlända tidigt i morgon tisdag den 26/6. Ser i kortet att det ligger en borg på en liten ö intill byn/hamnen. Spännande.

Mitt intresse och nyfikenhet på Hebriderna bottnar i en trilogi ”Svarthuset, Lewismannen och Lewispjäserna” av Peter May som skildrar naturen och livet på Lewis Isl, den norra delen av Yttre Hebriderna.

Tyvärr har vi lämnat bort dessa böcker till andra båtar under åren och jag minns inte namnen på de platser som figurerar i böckerna. Jag får leta på Internet då vi får mobiltäckning igen. De fanns även en karta i början på böckerna som beskrev områdena. Om någon av er har böckerna så får ni gärna fota av kartan och maila till mig på pe@evensen.se

Arianna och Kairos har lagt sig i en vik på NV Irland. Talade med Benny på Kairos i morse och fick veta att han ligger långsides med Lasse på Arianna, som ankrat. Det var nära att vi sågs på havet i går eftersom dom låg bara ca 40 nm efter oss. Nu när dom har ankrat kommer avståndet att öka och jag inser att vi inte kommer att stråla samman mer innan vi ses i Sverige framöver..

Vår Position 25/6 kl 12.00 UTC: 55 51N 008 50W

Hälsningar
Per-Erling o Adde (som sitter på en av förvaringslådorna på aktern och spanar ut över det böljande landskapet)

Midsommarbilder

Här några bilder från Nerthus midsommarfirande.

Vi hade ingen stång att klå så Adde pyntade Nerthus med två hinkar fick symbolisera kransar i riggen. Kolla noga under spridarna.

Köttbullar, egentillverkad rödbetssallad och potatis. En öl till det.

Nu är snart tårta klar. PE bakade tårtbotten o Adde monterade..

Fin va!

Nu hugger vi in! Första biten.

Glad Midsommar från Irland

I morse bakade jag en sockerkaka som Adde får förvandlas till en sommartårta lite senare. Vi har sonderat butiken här i Kilronan på Aran Islands och hittat jordgubbar och grädde. Det här kommer att bli fint!

I går gjorde vi en rundtur på cykel runt ön. Utöver ett imponerande nät av stenmurar som sprider sig över hela ön besökte vi en borg från bronsåldern och som tjänat sitt syfte i långa tider. Den är byggd precis på kanten till den vertikalt stupande klippkanten. Det stupet förstår jag att ingen kan ta sig upp för.  Se bilder nedan.

Landskapet är verkligen extremt stenigt. Som ni ser på bilderna är ön täckt av ett nät av stenmurar, som det inte har varit något problem att hitta materiel till.  En gång i tiden bodde det flera tusen här och nu bara 760 enligt damen på turistinformationen. I dag är det turismen, några mindre jordbruk samt två eller tre familjer som fiskar som står för arbetstillfällena. Jag antar att de flesta som fanns här tidigare nu finns i Amerika sedan länge.

På turistinformationen fick vi tipset att besöka ett intressant naturfenomen. På pallan som är tillgänglig vid lågvattnet har det bildats en perfekt pool som verkligen ser ut att vara framtagen av människor. Poolen har skapats då en grotta under pallen kollapsat och berget sjunkit ner 20 m. Berget är uppbyggt i sedimentet och kanterna har därför blivit knivskarpa. Vattendjupet i poolen är 15 m. Här har Redbull arrangerat tävlingar i höga simhopp från den 20 m höga klippan ovanför poolen. Platsen kallas Worm Hole och tävlingen heter Redbull Cliff Diving.

Vi ombord på Nerthus hoppas ni får en riktigt Glad Midsommar!

Sommarhälsningar

Per-Erling o Adde

Stor och liten på utflykt.

 

Gissa vem som står på kanten…

 

Phuuuuu1

Borgen mur ut mot stupet.

 

Poolen är ca 15x5m och 15 m djup. Visst är det en imponerande skapelse av naturen!

Med ryggen mot havet.

Hopptävlingen sker från en ramp uppe på klintkanten. Se människorna upp på kanten.

Påväg till poolen. Worm betyder mask och vad jag fått veta kan det leda tanken till att masken underminerat berget så att ”locket” fallit ner över grottan som fanns under.

Här ser man tydligt de skarpa linjerna som skapat förutsättningarna för Poolen.

En av få vägskyltar.

 

Kilronan, Aran Islands

Igår den 19 juni på eftermiddagen hade vi kommit i ett läge där allt stämmer för en bra angöring till Kilronan på Aran Islands, Irland. Efter en del funderande kring tidvatten och strömmar runt öarna liksom vindriktning och vågor ser vi ett bra läge för at gå igenom ett av sunden mellan öarna, runda udden för att få sjölä, ta ner seglen och för maskin gå in till hamnen. Det blev en fascinerande segling i plattläns på 10-14 ms in mot Aran Islands samt riktigt disigt och kyligt väder. Vågorna som Nerthus surfade utför hade vuxit till 4-5 m och gav oss extra skjuts in i sundet. Vi hade surfar på 14 knop vilket nog kan anses bra för 30 ton båt. Vi byttes av vid rodret för att inte fresta på autopiloten för mycket då aktern lyftes och pressades åt endera sidan. Vi ville heller inte få en ofrivillig gipp. Allt gick utmärkt och den motström som vi ville hinna före hade inte startat vilket innebar att den ingående sjön inte reste sig ytterligare, som den annars gör då den möter ström på några knop. Det var alltså med stor glädje vi gick genom det breda sundet, rundade ön och kom snart in i stilla vatten, även om vinden fortfarande var stark.
Efter att ha tagit ner spirbommen och stora förseglet seglade vi en bit för revad stor och fock tills vi var framme vid den gröna bojen som markerade farleden in till hamnen och vår tänkta ankring. Väl framme ser vi fyra andra yachts som ligger vid moorings/bojar så vi letar i diset och hittar en till oss också. Väl framme vid bojen ser vi att den inte har någon tross eller rep som vi kan plocka upp. Vi måste med andra ord komma ner till bojen, som bara når ngn dm ovanför vattenytan, för att få dit vårt eget förtöjningsgods. Jag vid rodret och Adde i fören funderar på hur vi ska lösa situationen, kanske backa upp mot bojen och via vår plattform nå ringen på bojen. Adde löste det hela genom att klättra ner på vår avbärarlist/hammarband och med ena handed uppe på relingen och med den andra föra repet genom ringen och åter ombord. Nu hade vi säkrat oss i den hårde vinden och kunde lugnt jobba vidare med förtöjningen, dubbla förtöjningar förstås. Framme kl 17.00 (16.00 UTC), härligt och high five! Åtta dygn och 1232 Nm.
Efter en öl i sittbrunnen och en stor portion pasta slocknade vi tidigt och vaknade inte förrän sent på förmiddagen i dag den 20 juni. Långsam morgon där vi plockade iordning samt fick jollen i vattnet. Vi behövde pumpa jollen eftersom den tappat spänsten i det kalla klimatet. Stor skillnad mot tropiska värme och sommar på Irland, ca 15 gr i skuggan.
Nästa blogginlägg får beskriva ön och Kilronan.

bilder nedan….
Per-Erling o Adde

Vy över Horta då vi lämnar Azorerna

Så här ser det ut på på skärmen då vi har fartyg i närheten. Vi är den runda symbolen.

Bild med mobilen. Teleobjektiv hade varit bra:-)

Nu har vi kommit mer norrut och solen har försvunnit. Påväg nerför en lång fin våg.

Mot Irland i god fart.