Valar, Knölvalar

Bilderna får tala för sig själv, eller vad säger ni?

I dag simmade vi med dessa fantastiska varelser. En mamma med sin ko som stilla lät oss simma runt och bara njuta av deras väsen. Kalven var enligt vår guide bara tre till fyrt dagar gammal. För att vara så nyfödd var den livlig och full av lek medan mamman bara gled stilla omkring. Hon till och med sov en stund.

Vi var alla i vattnet i omgångar så alla fick njuta av en upplevelse som bräcker det mesta, om inte allt, i naturväg.

Per-Erling

DCIM100GOPROGOPR0456.

DCIM100GOPROGOPR0381.

DCIM100GOPROG0160655.

DCIM100GOPROG0140561.

DCIM100GOPROG0110446.

DCIM100GOPROG0100355.

Bilder Niue o Vavau

Några bilder i all hast. Passar på medan vi har en timmes internettid.

Ståldetaljer på botten just där Alma förliste. Kanske.....

Ståldetaljer på botten just där Alma Mater förliste på Niue. Kanske…..

 

En sköldpadda hälsar på då vi letade rester från Alma Mater

En sköldpadda hälsar på då vi letade rester från Alma Mater

 

Ett vanligt hus på Vavau, med uppfart

Ett vanligt hus på Vavau, med uppfart

 

Lite husdjur på bakgården, eller kanske matförråd

Lite husdjur på bakgården, eller kanske matförråd

 

Villa med carport

Villa med carport

 

Fin handelsbod och en mkt trevlig o intresserad innehavare

Fin handelsbod och en mkt trevlig o intresserad innehavare

 

Nu finns en nål på Gotland också....

Nu finns en nål på Gotland också….

 

Kyrkan har en stor roll och betydelse här.

Kyrkan har en stor roll och betydelse här.

Vava´u

21 sep 2016

Nu har vi varit på Tongas norra ögrupp Vava´u sedan i lördags. Första dygnet låg vi i en vik ca en timmas motorgång från Neiafu där inklareringen väntade. Vi hade fått information om att det skulle bli ganska omständigt med flera myndigheter som skulle komma ombord. Customs, Quarantine, Health och Immigration. Vi la till vid en kaj för fraktfartyg med enorma fendrar som vid lågvatten skulle komma alldeles för högt på vårt skrov. Vi försökte träffa högvattnet , vilket vi lyckades med och kunde dessutom bjuda svenska båten Randivåg på förtöjning utmed vår styrbordsida. Hela processen gick på ca 1,5 timmar och gick smidigt. Vi skriver ut några ex av crewlist så vi slipper fylla i alla uppgifter om och om igen. Sist kom Health för att se om vi var friska. Vattnet hade börjat sjunka och nu låg vi ganska lågt under kajen. Killen från Health var en kraftig bit på kanske 150 kg och bestämde sig snabbt för att han inte behövde komma ombord utan vi kunde alla mötas i en tom container som erbjöd lite skugga i hettan. Efter koll av identiteter mm och en del pappersjobb betalade vi ca 400 kr och allt var klart.
Då inklareringen var klar gick vi till en mooring/boj ca 500 m längre in mot samhället där vi fortfarande ligger nu tre dagar senare. Tomas o Birthe var här för 38 år sedan och har sökt upp en familj de träffade då. Blev ett känsloladdat möte, speciellt då Tomas visade bilder från den tiden.
Vi bunkrar mat och gör en del jobb ombord vid sidan av besök i land.
Just nu sitter vi på ett café innanför dinghydock/jolleparkeringen med utsikt över bukten där Nerthus ligger kanske bara 100 meter ut från land.
Den stora attraktionen här den här tiden på året är ”whale watching” där man lockar med närkontakt och möjlighet att simma alldeles intill valarna. Vi har bestämt oss för att göra ett försök och har beställt en tur på fredag.
Medan jag skriver detta ser vi flygande hundar intill caféet. Tomas frågade en servitris om det är just flygande hundar och det stämde.
Efter en het och vindstilla dag är det skönt med lite svalka på kvällen.

Per-Erling

Hej från Tonga

I morse vid kl 10.15 låg vi ankrade i en vik som heter Maurelle och ligger lite väst om huvudorten Neiafu på Vava`u/Norra Tonga.

Kändes fint att runda norra udden efter en ytterligare skumpig natt där vi gjorde allt för att segla långsamt så att vi kunde ankra i dagsljus. En bländande fullmåne guidade oss runt norra ön och klippkanterna som reste sig 130 m lodrätt upp från havet och lagom till att solen tittade upp över ön gjorde vi de sista slagen innan vi tog ner och beslog seglen.

Här på Tonga håller man hårt i vilodagen och klarering är inte att tänka på då det är söndag. Vi får vackert stanna ombord till i morgon måndag och då gå till huvudorten Neiafu för inklarering.

Lördagen hoppade vi över, eller rättare sagt, den existerde inte eftersom vi passerade datumgränsen just innan vi var framme. Vi gick helt enkelt från fredag direkt till söndag.
PE
Pos S18 41.998´ W174 01.879´

Efter några dagar på Niue

Nu har vi varit på Niue några dagar och kommer att gå vidare till norra Tonga i morgon torsdag. Ögruppen heter Vava´u och ligger på andra sidan datumgränsen. Lite roligt, för vi sticker på en torsdag och kommer att segla i två dygn och komma fram på söndag. Fram till nu har vi legat efter Sverige tidsmässig men snart ligger vi före..
Niue har drabbats hårt av orkaner och befolkningen har minskat drastiskt då jobben finns i NZ. Då vi var här 1978 bodde det 3500 personer här och samhället sjöd av liv. Huvudgata var kantad med trähus där jag minns marknader och kinesbutiker. I dag bara nia betonghus i modernt snitt som inte minner alls om 1978.

Maria hissar upp jollen på kajen.

Maria hissar upp jollen på kajen.

Jag och Maria gjorde en tur runt ön häromdagen tillsammans med Sven-Gösta och Lisa på svenskbåten Randivåg. De hade hyrt en bil och vi fick följa med på en spännande tur där vi besökte enorma grottor och gnistrande pooler utmed kusten. Resten av Nerthusbesättningen gjorde samma tur dagen därpå. Ön påminner starkt om Gotland eftersom ön är platt och har klinter som går ner till en pall som sträcker sig ut i havet.

Maria i en grotta på norra ön

Maria i en grotta på norra ön

Mäktigt

Mäktigt

Gotland har Lummelundagrottorna och här finns liknande men fler och mer öppna mot havet. Turen var också lite sorglig då vi möttes av ödehus i alla byarna, inte få utan det är säkert 80% av alla hus som står tomma och under förfall. Mitt bland alla ödehusen fanns bebodda hus som såg helt malplacerade ut. Tänk vad sorgligt att bo kvar bland tomma hus.

Övergivna hus, lite sorgligt.

Övergivna hus, lite sorgligt.

Varje morgon har vi Humpbackvalar (Knölval) runt Nerthus. Här uppehåller sig mödrarna med sina kalvar innan de tar sig ner till Antarktis igen till deras sommar. Märklig känsla att se valarna mitt bland de ca tio segelbåtarna som ligger vid ”mooring balls” tillsammans med oss.
När jag skriver detta sitter vi på ett fik med utsikt över havet där vi ser segelbåtarna och valar.
Spår efter Alma Mater lyser med sin frånvaro. Alla vi talat med är för unga för att minnas och arkiven på radion och lokaltidningen är undanstuvade efter att ön drabbades så hårt av orkanen 2004. I eftermiddag ska vi snorkla på revet där allt skedde.
Kolla bilden med Stjärtfenan från en mamma som diar sin kalv. Fenan ligger stilla under lång tid och driver sakta på det viset förbi oss.

Val som diår sin kalv.

Val som diår sin kalv.

För er som undrar hur det går med dieselmotorn/generatorn som ger ström till kyl och water makern så har vi fått igång den samt även ordnat med elkopplingarna i elmotorn som driver högtryckspumpen till watermakern. Har varit en orolig tid innan vi fått positiva svar på vårt arbete med generator och elmotor.
Hälsningar
PE

Niue

Niue har förändrats en hel del ser vi. Inte bara att det passerat 38 år utan även ett antal orkaner som ställt till med ordentlig skada. Nästan alla husen i samhället är nya och påminner inte mycket om de som blåsten tagit. Dessutom har befolkningen minskat från 3500 då vi var här 1978 till i dag ca 1500. Hamnen med sin kran finns kvar och påminner om förr även om backen upp till vägen har hittat ny sträckning.

Då vi anlände i går morse och rundade den södra udden möttes vi av knölval. Då vi var här senast minns jag inte att vi såg valar här, medan det i dag finns gott om just Knölval den här tiden på året. De är här med sina ungar och kommer alldeles när båtarna som ligger här.

Då vi kom närmare Alofi, huvudorten på ön, såg vi att det låg ca 10 båtar här redan. Alla låg vid mooring balls och det fanns en till oss också. Vår erfarenhet av mooring balls här på Niue är som ni vet inte så goda, men vi valde ändå en. Tomas kontrollerade de synliga delarna av arrangemanget under ytan och vi känner att vi kan lite på hållbarheten. Ett snålt ställt ankarlarm och täta kontroller nattetid hjälper för att känna oss trygga.

För er som undrar vad som skedde för 38 år sedan och varför vi inte gillar moorings kan jag berätta att vi just här förlorade vår segelbåt Alma Mater. Det som skedde då var att den mooring vi tilldelats hade dålig kätting längst ner på botten och att den brast på natten då det kom en vindkantring med kraftig vind. Vi hamnade på revkanten och båten gick inte att rädda. Alla ombord klarade sig och vi tillbringade fem veckor med att dyka och plocka upp utrustning och personliga tillhörigheter. I den efterföljande sjöförklaringen lades skulden på den mooringen vi hänvisats till av myndigheterna och vi lastades inte alls för det som hände.

Dramatiskt som ni förstår men nu är vi tillbaka och kommer snart att dyka på den plats där olyckan skedde. Fyra av sex i Nerthus besättning idag, jag, Maria, Tomas och Birthe, var med 1978 vilket är ganska fantastisk måste jag säga. Om några dagar fortsätter vi den för 38 år sedan avbrutna seglingen!

I dag har jag jobbat med utrustningen ombord, ett arbete som löpande måste göras för att hålla allt i trim. Vädret är ganska tråkigt med regntunga moln o ganska kyligt. Eftersom det är söndag är hela ön tillbommad så det passar bra med en arbetsdag. Jag har kopplat brustna elledningar i elmotorn som driver högtryckspumpen till watermakern samt rensat en luftventil till invattnet till spolning av toaletten. Täpps den ventilen igen finns risk för hävert varvid havsvatten riskerar komma in i båten bakvägen. Not good!

Sitter just nu med Maria på ett internetställe och har köpt en timmes internettid. Öppet dygnet runt. Allt är faktiskt inte stängt i dag söndag, även en indisk restaurang här intill är öppen, utan gäster ser det ut som.
I morgon måndag följer Maria och jag med vännerna på Randivåg på en biltur runt ön. Ska bli roligt att se omgivningarna igen. Undrar hur mkt vi kommer att känna igen.

Hälsningar
Per-Erling

Vi närmar oss Niue

Nu har vi ett viktigt etappmål i sikte. Vi havvindar i 10 ms och god fart in mot sydliga udden för att falla av norrut mot Alofi och ankringsplatsen. Känslan som infinner sig är speciell och det är med lite pirr i magen vi efter 38 år ska möta den plats där vi förliste med Alma Mater.

Vädret är mulet med regn hängande i luften. och alla är på benen för att se Niue närma sig, just nu 7 nm från sydudden.

Hälsningar
PE

Palmerston akterut

I dag lämnade vi Pamerston vid 10.15 med kurs mot Niue.
Palmerston var verkligen en intressant atoll. Här bor ättlingar från Mr Marsters som under 1800-talet byggde upp samhället på ön med sina tre polynesiska fruar. I dag bor det ca 60 personer där och nästan alla heter Marsters i efternamn.

Välkomnandet var helt otroligt och på ön var det en ära att ta hand om oss yachties som valt att besöka deras avlägsna paradis. Efter en enkel inklarering blev vi bjudna på lunch, båda dagarn vi var där, vilket alla båtars besättningar blir. Det ingår helt naturligt i deras värld att alla luncher intas tillsammans med värdfamiljen.

Vi behövde aldrig sjösätta jollen heller eftersom dom ville köra oss ut och in via den svåra passagen genom revet. Vi ankrade nämligen utanför revet men i bra lä från den höga sjön. Vattnet var alldeles stilla runt Nerthus även om vinden blåste mellan 8-14 ms då det inte fanns land med palmer som skyddade oss just där vi låg.

Allt är inte på topp tyvärr. Vi har problem med generatorn som efter överhettning inte vill ta in sjövatten via impellern. Impellern är bytt och vi har kollat att vägarna är rena fram till avgasutsläppet. Med assistance av en kille från land lyckades vi i går få det hela att fungera då vi antog att det var en luftfickia som spökade.

Bytte även termostat eftersom det kunde vara en del av problemet som orsakade överhettningen. Temostaten var verkligen i dåligt skick och vi bytte till den vi hade i reserv. När vi gick till kojs i går trodde vi att problemet var löst då generatorn och kylningen fungerade igen, men tji, i dag var vi tillbaka på ruta noll och impellerna fick inte in kylvatten från havet. Tyvärr behöver vi generatorn för att watermakern ska fungera. Som tur är hade vi fyllt tankarna just innan problemet uppstod.

Hur som helst så seglar vi vidare och hoppas lösa problemt framöver. El och en kyl kör vi på solpanelerna så det är inga problem med elproduktion. Vatten kan vi fylla på då vi besöker öar och samhällen. Så här det ju fungerat tidigare. Vi får dessutom vara mer sparsamma med sötvattenkonsumtionen..

För er som blir nyfikna råder jag att kolla upp Palmerston på Google eller kanske Wikipedia.

Hälsningar från oss alla ombord.
Per-Erling

Atollen Palmerston Cook Islands

Vi fyller våra dagar med ständigt nya upplevelser. Nerthus och vårt liv ombord är förstås en stor del av vardagen. Därutöver får vi vara med om en sådan annorlunda vardag att det är knepigt att formulera i ord.

Vi lämnade atollen Aitutaki, där Birthe kom ombord, och seglade vidare västerut, två dygn till havs. Tidigt måndag morgon siktade vi vårt mål, atollen Palmerston. Vi ankrade bredvid en båt med ett ungt par från San Francisco. (Vi har samma rutt och ses då o då) Via vår kortvågsradio fick vi kontakt med öns chef, Bob och tull, Arthur.

Tullmyndighet i flytväst

Tullmyndighet i flytväst

Efter ngn timme kom de ut till oss genom revets smala ut/inlopp i en sjövärdig aluminiumbåt med stark utombordare. Vänliga och intresserade av oss, bjöd de oss att komma med in till ön. Färgerna i korallvattnet, akvariefiskarna (inga hajar), det polynesiska sättet att leva, människorna..alltihop är overkligt fint.

Familjefadern Bob med sonen Henry

Bob med sonen Henry

Familjfadern Bob, förklarade för oss att nu när vi har stigit iland så är vi en del av familjen. Så har man alltid gjort här på Palmerston. Därför blev vi + unga paret inbjudna på lunch under soltaket vid deras boplats. Kvinnan Tubo och farmor Tepu lagade maten. Kycklinggryta, ris, nudlar med grönsaker, kokosplättar, små vetepannkakakor, färsk paprika och förstås ung kokosnöt fylld av gott vatten, en nöt per person.

Utsikt från familjens matplats

Utsikt från familjens matplats

Farmor har just flyttat tillbaka till äldsta sonen Bobs familj efter att ha bott o arbetat 45 år i Nya Zeeland. Där bor också hennes andra 6 barn och barnbarn ännu. Hon får pension från NZ och vill njuta av livet på ön som pensionär. En charmerande kvinna med nära till skratt.

Farmor Tepus pensionärsbostad.

Farmor Tepus pensionärsbostad.

Vi har också fått en rundvandring på ön till bl a skolan med 22 elever 6-12 år. Här jobbar 4 lärare +kvinnlig rektor. Alla elever har egen studieplan som är anpassad för att de ska kunna studera vidare på huvudön Rarotonga. Här bor 59 pers just nu, i ett helt fungerande samhälle. Fantastiskt. Deras inkomst kommer av fisket. De fångar ”papegojfisk” i stor mängd både med nät och med harpunering. 80 ton under året lyckas de fånga, filea + djupfrysa. Den skeppas var 3:e månad till Rarotonga där restauranger väntar på superfina vita fiskfileer.

De yngsta barnen leker fritt hela dagen.

De yngsta barnen leker fritt hela dagen.

Vi dröjer kvar under den gemensamma lunchen idag tisdag. Sen sätter vi segel mot vår ö Niue, dit vi når på 4 dygn till havs. Vi har hört att Niue har utvecklats vidare sedan vi var där med Alma Mater. Flera av de seglare vi mött ankrar där och stannar några dygn på väg till Tonga.

Kram /Maria

Staffans bloggpremiär

Vaknar och går rakt upp och ut för att känna in morgonen. Lyssnar in ljuden och hör bruset från motorvägen långt där borta. Men nu är det ju inte motorvägen vi hör, det är havet som bryter över revet som omger det turkos-blå paradis vi angjort kvällen innan. Den nu uppåtgående solen lägger sitt mjuka släpljus över bukten som lyfter fram hela spektrat av färg – från mörkare blått till ljusare till rent turkost och nästan vitt vatten över sandrevets korallsand.

Ombord på Nerthus sedan någon vecka tillsammans med Otto efter att ha fått en fantastisk möjlighet att delta i en drömseglats i Söderhavet (bara en sån sak), från BoraBora till Tonga via öar med närmast magiska och drömska namn som Maupiti, Mahupiaa, Aitutaki och Niue.

Att få vara ombord igen på en långseglare och uppleva känslan att ”på egen” köl närma sig nya kuster, öar och nya länder är inget annat än, helt, enastående. Det torde inte finnas ett bättre sätt att resa och upptäcka nya platser på än med en segelbåt. Det handlar om att resa mjukt och långsamt. Om att stå på däck och bedöma en ny kust, om att gå i land och sakta ta in det nya, bit för bit. Det handlar om att resa i ett värdigt tempo. Jämfört med komma med en flygmaskin, droppa ner på en flygplats, ta bussen in till den stora staden.

Vi kommer i stället till Maupiti med vindarna över Det Stora Blå tillsammans med våra nya seglarkamrater och båtägare Per Erling, skillad skipper, Maria och Thomas.

Tillsammans med dem har vi redan, och i praktiken, lärt oss förstå hur Söderhavets vulkanöar med de fantastiska omgivande korallreven fungerar och så väl skyddar mot havet. Vi har lärt oss att det inte är motorvägarna som brusar här ute. Och vi har mycket kvar att upptäcka tillsammans.

Tack också till Calle Tevell som initierade möjligheten för oss att få tal av en liten bit av Nerthus jordenruntseglats.

Hälsningar
Staffan