Galapagos det mest ”exotiska”.

IMG_8726
Vilket ljuvligt bemötande – Stilla Havet låter oss segla på platt vatten med låång dyning under 7 upplevelserika o lugna dygn till havs.

image1
Den sista natten fick vi en fripassagerare som valde att hålla utkik åt oss föröver, den rödfotade sulan. Helt orädd för fotografering o samspel. Vilken kompis.

Jag vill gärna dela med mig av alla upplevelser till er sedan jag mönstrade på Nerthus i december. Lägger gärna ut bilder, hellre det än lång text.

Nu lämnar jag ” Nerthus + crew” för att göra en ny mellanlandning i Sweden. Jag behöver helt enkelt vara nära min familj. Jag inser att allt blir annorlunda ombord.  Efter 1 mån med oss 6 pers ombord blir det en nystart för Carl, Tomas & PE. Misstänker att det kan bli ovanligt harmoniskt!  Jag känner att ni är kapabla att genomföra den kommande extrema seglingen, bl a tre veckor till havs!

De två sista öarna på Galapagos fick ett rikt innehåll. Det var lugnande att stanna vid ön Sta Cruz en hel vecka, trots att dyningen rullade in i bukten där alla båtar ankrar. Vi var tillåtande mot varandra att, förutom arbete med Nerthus, även göra halvdags upptäckter av ön både över och under vattnet. Mycket vandringar och några taxiguider. Och att ha tid att träffa människor som har valt annorlunda sätt att leva. Allt ifrån fam Angermayer till ensamseglande Australiensare Cam eller Dansken som seglar med betalande gäster på väg mot Söderhavet. Otroligt att vi är en del av denna annorlunda tillvaro. Fantastico.

// Maria

Reflektioner från Isabella

Hängt i St Cruz ca en vecka i och med att Maria skulle av först den 24/4. Micke mönstrade av redan den 23 och for i förväg till Isabella där han hittat hotell på stranden. Man är alltid ivrig att komma vidare och allra helst eftersom Santa Cruz är oerhört turistiskt och riktigt jobbig sjö på ankringsplatsen. Inte alls sunkigt men man tröttnar fort där.

Bunkring är en av orsakerna att komma dit. Man kan också köpa dagsturer till Floreana vilket Micke och jag gjorde en hel dag. Byn bestod av ca 20 hus, tre små hotell och ett par lazy restauranger. Micke och jag beställde lunch en timma o förväg och sedan oerhört god juckasoppa samt fiskrätt.

En dag hade jag fått kontakt med Teppy Angermeyer då Micke och jag var inne tidigt på morgonen och åt deras frukostbuffé med obegränsat med frukter, bacon bland hans andra gäster på verandan. Googla! Vi mötte honom då och han hade vänligheten att bjuda in oss på em fika med bästa saftigaste chokladkakan ever!!!!! Teppy är verkligen en fantastisk konstnärlig och kreativ person sannolikt riktigt duktig på affärer vars far och hans bröder flydde Tyskland och Hitler innan kriget på båt.

Bröderna kom till Galapagos som i princip var obebott bortsett från några norska valkokare. De var kraftfulla och lade i grunden det samhälle som nu är St Cruz. Teppy har varit oerhört driftig och driver en fantastisk anläggning här på Galapagos på distans i o m att han och hans fru, båda ögonläkare, arbetar i Köpenhamn på sin fritid.

Vi spenderade flera timmar tillsammans på hans veranda där han verkligen bjöd på fantastisk historia. Tomas hade även med sig bilder samt dagboksanteckningar från Almas besök här med Alma för nu 38 år sedan då det knappt fanns någonting bebyggt på St Cruz som han delade med sig av.

Nåväl, till slut efter att PE följt Maria till flygplatsen så kom vi iväg till ön Isabella dagen därpå. Nu är vi en helt ny härlig konstellation ombord med kapten PE, Tomas och jag. Vi har egentligen aldrig seglat tillsammans bara vi tre tidigare.

Varje ny konstellation har sina egenheter vilket är oerhört spännande! Det känns som tur är riktigt riktigt bra med tanke på vad vi har framför oss. Jag har visserligen känt mig oerhört stressad och pressad i o m att vi nu blir tre istället för som planerat fyra ombord. Mitt bekymmer är den sammanhängande dygnsvilan som jag är i starkt behov av. Istället för 9 Tim mellan vaktpassen om tre Tim så blir den bara 6. Dessutom matdag var tredje dag mitt i allt mot vart tredje. Lyxbekymmer förstås för alla men för just min del en stark oro. Det måste bara gå.

Klockan 05.00 den 24/4 tog vi upp ankaret till slut och en underbar tyst morgon utan massa båttrafik i sun upset!
Ingen vind utan gick för motor fram till lunch då vi kom fram till Isla Tortugas (googla)som är en gammal vulkankrater vars ens sida har kollapsat. Bråddjupt och ingen möjlighet att landstiga eller ankra. Vi lade oss i lä om ön och turades om med någon ombord att snorkla utanför bergssidorna med fantastiska fiskstim, hajar och annat kul. Inga egentliga korallformationer syntes. Bergssidorna helt vilda och otillgängliga men otrolig häckningsplats för mängder av fåglar som sulor, boobies, fregatter, paradisfåglar(googla) samt havsiguanas utmed hela vattenbrynet.

Slutligen gick vi in med båten i direkt anslutning till kratersidan och fick en makalös upplevelse från båten 50 m bort. Havet formligen kokade upprört en diameter om hundra meters cirkel. Det var ett fiskstim som troligen massor av stora Tunas jagat ihop och nu attackerade hårt. Sjölejonen, sulor och annat löske hängde friskt på. Det hela varade i ca 20 minuter och sedan var det över.
Riktigt uppskakade till sinnes efter upplevelse gick stäven mot byn på Isabella där Micke har sin bostad på stranden.

Isabella är tydligen den enda ö där det fortfarande finns ett bestånd kvar av pingviner. Tomas hämtade upp i sittbrunnen boken om att de finns på Isabellas västkust där vattnet är kallare. Plötsligt säger Tomas då han tittar ut att ”kan det där vara pingviner som jag ser” från sittbrunnen. Med kikaren i hand ser vi en koloni på lavaklippor. Vi kunde komma så nära som 10 m med dingyn på väg in senare. Man ser dem ibland flygande som stridsplan i vattnet kring båten. De är väldigt små däremot.

Massor av stora Spotted eagle rays (googla) drygt meterstora i stim.

Isabella är den bästa ön hittills med sitt lugn men San Christobal hade mer fart avseende djurliv och då egentligen mest med alla sjölejon där.

På kvällen i solnedgången tog sig jag och PE in till byn och åt under lysrören god lokal mat ute tillsammans med Micke. Väldigt mycket mexikansk vilda västern känsla i byn och coolt. Måttligt med turister. Vi hade en fantastiskt rolig kväll tillsammans.

Återtåget till Nerthus fick en mer problematisk karaktär. När vi väl hittat dingen så stod den helt på botten med motorns frmåtdrivande delar långt ner i dyn! Genom att krypa på några kringliggande hala fiskebåtar lyckades vi komma ner i dingen och lirka bort motorn. Att det var ngt så obekvämt som ebb har ni säker gissat. Vi fick staka oss ut i ljuset av min iPhone med årorna.

Väl ute på lite djupare vatten, med det menas decimeter kunde motorn sänkas ner. Det var då resan började att i mörkret lotsa oss fram i mörkret. Att sikta rätt på båten var också ett misstag vilket ledde till att jag mitt i natten fick kliva ur jollen och släpa loss båten från en sandbank. Sedan lotsade vi oss fram genom en vid båge mellan vulkanrester och sandbankar. En och annan sköldpadda såg jag sova på botten och en stor haj intill båten.

Elektronik:
Tomas 4 kameror, Mac, trimmer
PE tre datorer samt kameror
Jag en iPod och min kamera
Alla navigationsinstrument inkl VHF
Alla har sina telefoner
Allt ska laddas!!!!!!!!!!!!!!!!
Vi har en generator som körs dagligen en stund första hand för kylskåpen men även alla andra elektroniska produkter.
PE spenderar väldigt mycket tid framför datorn ombord i navkappen med navigationen, infoinhämtning och kontakt med omvärlden. Telefoner, datorer och elektriska prylar kan vi egentligen hålla på med hela tiden. Ändå har vi inte tillgång till internet utan massiv satellitkostnad i onödan.
Förra resan fanns inget och idag jagas wi-fi samt sitta med elektroniken stora delar av dagarna i-land.

Konstellationer är oxå intressant. Små egenheter kan bli irritationsmoment som man får hålla tillbaks med. Behov av enskildhet är heller inte alltid lätt. Logistiken i hamn alltid pyssel. Tider att passa. Jag personligen vet om massor av svagheter i min personlighet och är på det stora hela förvånad att jag får vara med över huvud taget.

Ytterst är det alltid kapten Evensen som kung och Gud bestämmer allt och står för ansvaret vilket verkligen inte kan vara lätt. Stort mått av demokrati råder tack och lov och vår Kära Ledare är fantastisk på att hålla ihop allt som spretar med sitt lugn.

Allt är heller inte kul! Stopp i avlopp, bajs och diskbänk som ska rensas, diplomati, bunkra, sortera, städa, matdagar, starka viljor finns gott om ombord med tanke på att vi kommit så här långt, olikheterna kan framstå mer än likheterna, integritet, när ska man markera avstånd, hänsyn till varandras olikheter och hur mycket man skall stå ut med, olika konstellationer, enskilda kan ha dåliga dagar, irritationsmoment, olika preferenser kunskap och intressen samt rena behov.

Som ung mer formbar men efter ett vuxenliv utvecklar nog var av oss en viss excentricitet och förändras stort genom åren till helt andra personligheter men inte personer. Det definitivt helt inte bekymmersfritt förstås men vi verkar lösa de problem som uppstår vartefter och med stor respekt för varandra går det bra.

Vi hjälps hela tiden åt på ett fantastiskt sätt och kompletterar varandra på många vis. Båten är dessutom så pass stor att man kan gå undan för sig själv både ute och under däck i detta klimat. Jag känner mig glad att få vara med mina kompisar ombord inför seglingen till Polynesien för de är fantastiska var och en på sitt sätt.

Vi har det gött och nu kör vi!!!
/Carl

Mot mytomspunnen ö

Efter drygt två veckor på Galapagos börjar det dra ihop sig för avgång mot Pitcairn. På fredag fm lättar vi ankar. Tiden här har fyllts av upplevelser som ligger utanför verkligheten. Bara under förmiddagen i dag onsdag har jag fått snorkla bland simmande leguaner, rockor i stim om 10 st, papegojfiskar o sjölejon. Runt Nerthus har vi hela tiden sköldpaddor, små hajar (upp till en meter), pingviner o sjölejon. Ovanför oss pelikaner och fregattfåglar. Attgöralistan bockas av och nu är det bara några punkter kvar, som att byta oljan i utombordarens växelhus, spola igenom utombordarens kylsystem med sötvatten, tömma paddle boarden på luft o stuva den i förpiken, kolla vädret o bästa passagen genom stiltjebältet ner till passadvinden vid ca 5 grader syd samt inhandla bröd o kanske färskvaror om det går att hitta. Pitcairn ligger avsides från de vanliga rutterna väster ut. Det är dessutom inte säkert att vädret tillåter att vi kan komma iland. Vågor o vind måste vara på vår sida eftersom det saknas hamn. Vi tycker det är värt ett försök och skulle vi gå bet ligger franska Polynesien och Gambier i södra Tuamotos bara ca 400 Nm bort. Googla på Pitcairn så ser ni varför vi vill till världen mest avlägsna och bebodda ö. Hälsningar Per-Erling

Invånare och nybyggare

image

Galapagos är på sätt och vis tvärt om! Man kommer hit och förundras över att hitta städer med tusentals mäniskor i som gör människosaker hela dagarna. Sen kommer man på att man inte kan göra så många olika saker. Man kan gå gatan upp och ner, äta på restaurang, bada på stranden med djuren och åka med guide till ett par olika utflyktsmål.

image

Sen när man står på vulkanens topp och tittar ut över de vidsträckta landskapen där djuren bor och där vi inte ens får sätta vår fot, så förstår man att det är vi som är fiskarna i skålen och att djuren är dom som bor i vardagsrummet.

image

image

Från Nerthus i hamnen i Santa Cruz tog  Calle och jag båttaxi till den tyska stranden: baja alemagne (eller nåt liknande). Först snorklade vi i ravinen Las Gretas.

image

Sedan under frukosten på restaurang Angemayer slog vi oss i slang med den sköne ägaren som påminde om en Dudley Moore i hawaiiskjorta.

image

Han heter Teppie Angemayer och är son till tyske Gus som byggde stället med två tomma händer när Santa Cruz bara bestod av två hus och en massa pingviner. På fritiden bor Teppie i Malmö och jobbar som läkare på Rigshospitalet på andra sidan bron.

image

Faktum är att några av de första nybyggarna här på Galapagos var ett gäng tyskar samt invånarna i en liten norsk by som blev hitlurade av en PRinriktad diplomat från Equador i början av förra seklet. Norrmännen hamnade först på ön Floreana men de chockades av det primitiva livet bland lavablock och konstiga djur, och eftersom de inte lyckades hitta dricksvatten flyttade de vidare till andra öar i gruppen.

image

Idag på Floreana bor ett hundratal personer och Calle och jag tog speedboaten för att hälsa på dem.

image

image

De har ett kommunalhus med inplastade flaggor och utan personal.

image

Vi åt en underbar trerätters som enda gäster på den enda restaurangen och hittade en ormgrop av marina iguanor.

 

För min del börjar resan lida mot sitt slut. Så även för Maria som tog flyget hem igår. Nerthus kärntrupp Calle, Per Erling och Tomas förbereder sig för att korsa Stilla Havet mot världens mest avlägsna boplats: den lilla ön Pitcairn.

image

Själv har jag tagit in på ett litet hotell i Puerto Villamil på stranden av den största Galapagosön Isabella, där jag lyssnar på vågor och skriver manus.

image

image

På stränderna står ödlorna i kö bland lavaklippor som är väldigt pedagogiskt utförda med tydliga vallar från den tid då de fortfarande var flytande.

imageimage

Stämningen här är lite sovande mexikansk vilda västern. Dammiga breda gator, skjul och halvbyggda hus.

idag ska jag bestiga vulkanen Sierra Negro och sen kommer Nerthus hit och stannar i tre dagar. Då ska vi festa loss i juicebaren på stranden.

image

 

 

Segling till Santa Cruz

En dags god segling hit och lång sjö. Mojnade mot kvällen. Under passagen ett par fantastiska erfarenheter. Upprepade tillfällen såg vi enmeterstora Tunas som hoppade som projektiler kring båten Två meter högt. Bäst var att se en stor grupp riktigt stora Dorados grönskimrande tillsammans jaga mindre och glänsande fiskar i kvällssolen nära båten. Reklambild men sånt hinner man aldrig ta kort på. PE såg i går en blue marlin i luften bakom. Napp? Ingenting! Utgår från att det finns så mycket annat gottis i havet istället för alla de löjliga plastbitarna vi försöker locka med!!!

Just söder om Santa Cruz på väg in i hamnen utfärdades det via VHF en Tsunamivarning vid  21-tiden pga en jordbävning i Ecuador. Alla båtar gått ur hamnen och ca 6 distans utanför på djupt vatten. Allt rätt surrat och stängt och vi var inte speciellt oroliga med normala säkerhetsåtgärder. Djupt vatten är rätt plats för då bryter inte eventuell våg. Först kl 24 får vi gå in i land och kasta ankar. En tsunami färdas ca 500 m/P/h men vi märkte inget.
Peter lämnat idag och vi fortsätter snarast till Isabella som enligt tips är bästa ön. Igår var alla rejält sänkta och magsjuka efter en middag på lite för gammal färs. Nu har livsandarna vaknat på nytt. Noterade då jag läste mitt senaste blogginlägg att jag slant på tangenterna och skrev om mitt jobb. Dessutom såg det ut som om jag kan vara bitter. Texten hör inte hemma på en reseblogg men väl min egen blogg framöver .
Jag kan verkligen inte känna att jag är bitter utan tvärtom stolt och glad över att starkt ha bidragit till en förbättring inom sjukvården. Jag har ju skapat Sveriges första Husläkarmottagning och mot alla odds har det gått riktigt bra. Nu när jag går in i en ny fas av livet så kan jag inte låta bli att göra vissa reflexioner. Tid över och möjligheter till detta äventyr och så mycket annat.
Varit på Santa Cruz nu tre dagar och ganska mycket turister men välordnat. Wifi urkass. Lyckades prata på FaceTime med Francoise hemma. Förstår inte hur man klarade sig förr och ändå klagade vi inte….
Skäms lite över att tidigare ha hackat på barnen för att de hela tiden höll på med sina telefoner. Nu är det istället vi vuxna som är wi-fi-junkies ständigt letande efter kontakt stirrande ner på sina telefoner utan samtal i baren uppslukade av våra skärmar. Kidsen är idag har ett helt coolare förhållningssätt till sina lurar och umgås.
Igår gick vi igenom båten inför passagen till Pitcairn. Tomas hissades upp i riggen för att kolla att allt är ok. Visade sig vara en fantastisk utkik för stor galapagoshaj som strök hungrigt kring båten. Oljan på utombordaren bytt samt fett rörliga delar, spolat av båten och skurat av salt med sötvatten, Tomas inventerat förråden(svettig beundransvärd insats) samt ny inköpslista. Vattenlinjen skrubbas då det växer bra men inga barnikels konstigt nog. Snack med andra båtar med allmänt tugg om erfarenheter, problem samt prognoser och byta filer med sjökort och uppslag. PE fullt upp med planeringen hur att angöra Pitcairn och Gambier, massor av dokument och praktiska detaljer som vi tryggt överlåter till vår trygga kapten. Alla i omgivande båtar har sin egen unika historia i vår subkultur.
Kvar är att smörja mekaniken förstagen och spirbommarna samt bunkring på välförsedd supermercado och lämna in tvätt.
Micke och Tomas har sedan snart fem veckor fortfarande en pågående diskussion angående Slussen och dess framtid! Den kan nog fortsätta fem veckor till men Micke kliver av om ett par dagar då vi går vidare mot Isabella, nästa ö. Vi blev fast flera dagar här i o m Marias hemfärd som är först den 24/4.
Micke hittade ett hippiepang för 25 dollar natten samtidigt. Lätt val mellan detta och ett uppmarket hotell med billigaste rummet 532 dollar och 14 cent per natt. Där bodde F ö bara enstaka blåhåriga amerikaner samt ett gäng feta sjölejon som ockuperat hotellet solstolar. Det enda riktigt genuina här i byn annars är fiskmarknaden med innehavare som i sin tur kliver över ett sjölejon som passar fisken om ngt skulle trilla ner. Ett flertal jättestora pelikaner står före oss i kön framför disken.
Det finns en fantastisk beach med svall här som heter Tortuga bay. Adde hade tyckt detta vore svincoolt! Djäklar vilka justa vågor! Tre km promenad och sedan öppnar sig havet där blue feeted boobies skickligt fiskande som missiler. I slutet av stranden mangrove och massor avhavsiguaner som imponerar i sin orädsla och fullständiga stillhet. Man kommer så nära och enstaka går i vattnet med smidiga rörelser.
Idag för första dagen molnigt men inget regn på oss sedan vi klev på vilket får anses som mycket ovanligt. Terrängen är snustorr och brandrisken uppenbar! Skulle vara skönt med lite regn!
Idag är det min matdag och lyckligtvis råkar det finnas flera restauranger typ hål i väggen att välja på.
Annars riktigt skönt att komma vidare till Isabella herr we come härifrån men först om några dagar med nya spännande upplevelser framöver!
Det jag saknar är annars familjen så sjukt mycket!!!!!!!!
/ Carl

Santa Cruz

Som ni kanske läste på bloggen var vi med om en tsunamivarning i lördags kväll.
Vi hade lämnat San Cristobal mitt på dagen för att segla de dryga 40 Nm till Santa Cruz. Vinden var svag men med god hjälp av strömmen loggade vi lite över sex knop ända fram till klippön som ligger lite drygt halvvägs, där tog vinden slut och vi startade maskin och fortsatte på lågt motorvarv. Ute på öppet vatten märker man inte mycket av den kraftiga och enormt långa dyningen som har tagit sats långt ner i södra Pacific. Då vi passerade ön med sina branta klippor kunde vi se hur dyningen omvandlades till enorma kaskader som kastades upp då dyningen kraschade in i klippkanten. Jag bedömer vattenkaskaderna var ca 100 m höga och besättningens kameror gick varma. Det var dessutom ett fantastiskt kvällsljus.
Helt plötsligt ser vi kraftiga plask och vatten som piskas upp på öppet vatten intill Nerthus. Det är enorma Dorados och Tonfiskar som jagar sitt byte nära vattenytan. Ce 10 m från Nerthus ser jag hur stora tonfiskar flyger rakt upp ur havet och nästan vilar i luften innan den landar i en kaskad av vatten. Detta upprepar sig om och om igen och besättningen står på däck och bara tjoar av glädje.
Lite senare då det börjar bli mörkt skruvar jag upp VHFen för att följa radiotrafiken inför att vi i mörker skall gå in i viken på Santa Cruz. Det är en ganska livlig radiotrafik på spanska men helt plötsligt kommer det in en röst på engelska som upplyser oss om att det utfärdats en tsunamivarning efter ett jordskalv i Ecuador och att alla fartyg och båtar skall lämna hamnen för att gå ut på djupt vatten 6 nm från kusten. Vi får ingen ytterligare information på ett bra tag men förstår att de spanska rösterna är uppspelta och vissa ord förstår vi rör varningen. Jag går ut på kanal 16 och frågar om det finns mer information på Engelska. Vi får svar från en passagerarbåt som upplyser oss om att varningen gäller och att vi måste avvakta 6 Nm ut från kusten. På vårt digitala sjökort där vi ser alla fartyg som sänder sin position via AIS och hur dessa lämnar hamnen och sprider sig som en solfjäder ut på öppet hav. Vinden och sjön är stilla så vi avvaktar ny information ute till havs medan vi går igenom vår egen säkerhet ombord. Vad kan vi göra för att vara förberedda på det värsta. Sedan tidigare har vi vår plan klar om något allvarligt händer ombord. Livbåt, nödsändare och vår grab-bag för att bara nämna något av vad vi måste tänka på. Vi stängde nu alla luckor och låste dem varefter vi samlades i sittbrunnen och gick tillsammans igenom situationen. Alla var lugna och vi bevakade vår radio och följde utvecklingen noga allt medan vi sakta drev med strömmen i på det lugna havet där det var var ca 150-200 djupt. Första varningen vi hörde kom 20.30 och kl 23.30 kom slutligen beskedet att vi varningen var avblåst och vi kunde fortsätta vår färd in mot ankarplatsen.
Måndag 18 april
Det visade sig att vi i mörkret hade ankrat mitt i leden för tenderbåtar som for fram och åter mellan piren längre in i viken och de små kryssningsbåtarna som går ut med turister på organiserade turer. Vågorna från båtarna rörde om ordentligt så vi ankrade om och lyckades få en bra plats med betydligt bättre sjö. Den agent vi hade avtalet med dök inte upp o inte heller svarade hamnkaptenen på våra anrop. I dag måndag får vi veta att all kommunikation efter jordskalvet låg nere under söndagen liksom all annan verksamhet som på något vis hade kopplingar till fastlandet. Det är klart att alla här påverkas även mentalt då landet drabbas så hårt.
För Peter blev det en annorlunda dag i dag, han reser nämligen hem till Sverige, en resa som började med båttaxi från Nerthus kl 06.30. Det har varit trevligt att lära känna Peter och fått ha honom med i besättningen ombord på Nerthus.

Per-Erling

Mötte på en stenig stran

Mötte på en stenig stran

Micke lagar köttbullar i 32 gradig värme, mmmmm

Micke lagar köttbullar i 32 gradig värme, mmmmm

leguan på sten1

Lite försiktig kanske

Lite försiktig kanske

Avblåst

Nu är tsunamivarningen avblåst, kl 22.40 lokal tid. Vi går nu in mot hamnen på Santa Cruz för att ankra. Planerar droppa ankaret vid 24.00.
Per-Erling

Extra

Vi gör ett extra inlägg på bloggen för att skingra ev oro.
Kl 19.30 (02.30 svensk tid) fick vi ett meddelande via radion (VHF) att det utfärdats en tsunamivarning efter ett jordskalv i Ecuador. Alla fartyg och segelbåtar har dirigerats till djupt vatten 6 nm utanför kusten. Just nu ligger vi på säkert vatten/djup och inväntar ny information. Vi är flera segelbåtar och större fartyg inom synhåll av varandra.
Nu är kl 21.00 hos oss och vi fick just veta att varningen gäller två timmar till.
Återkommer när vi fått ny info.

Tillstånd för Galapagos.

image

Ok. Det är inte gratis att besöka Galapagos. Det ska tydligt sägas. Flera hundra dollar per skalle kostar det att få licensen att kuska runt bland öarna i egen båt. Man ansöker och får tillstånd om man har tur. Idag på morgonen i sittbrunnen fick vi vår licens och Nerthus får besöka tre av öarna i arkipelagen under Max 30 dagar.

image

En skojig detalj är att jag, i spåren av den konstanta språkförbistringen, i de officiella Equdorianska rullorna blev utnämnd till skeppets kapten. Helt oförtjänt måste jag medge ?

image

Vi sticker om ett par timmar vidare mot ön Santa Cruz som ligger ca 40 distans eller en dags resa rakt västerut. Det är det stora avståndet mellan vulkanöarna i ögruppen som gör att finkarna har olika näbbar och de stora sköldpaddorna har olika sköldar och som bidrog till att Darwin drog sina sköna slutsatser om arternas uppkomst och därmed till att vi slipper leva  våra liv som oupplysta kreationistmuppar.

image

Vi har som sagt redan betat av en massa bra möten med ögruppens urinnevånare.

image

image

image

Vi har badat med sköldpaddor, dykt efter hammarhajar( som givetvis lyste med sin frånvaro). Vi har gjort utflykter med pickuptaxi till ett jättestort klätterträd med ett hus i. Det är Per Erling i vitt som står vid foten.

imageimage

Vi har ätit gott på lokal lysrörsrestaurang och har även ätit upp mittpartiet av en lokalt fångad tonfisk som vi inhandlade för sju dollar och tillagade i det gastronomiska centret i Nerthus ruff.

image

Nu är det dags för nya upptäckter på nästa ö. Tyvärr  blir vi där av med Peter Kruse som måste åka hem och ta hand om vekligheten. Då finns inte heller någon som kan lyssna på Calles och mina snarkningar i förpiken men det får vi försöka leva med ?

image

 

San Christobal

Så var det dags igen med några små godbitar från det verkliga livet. Långt borta från datorer och tider att passa. Inte så dumt. Dagarna rusar iväg och det finns alltid något att göra eller som skall göras. Imorgon är det min matdag men för ankar skippar vi luncher. Gott majsbröd till frukost finns på bageriet. Man kan inte använda jollen här. Orsaken är att så fort man inte är i den så fylls den snabbt med sjölejon. Jollen är därmed upphissad i riggen.  Istället så finns ett system med Båttaxi som beställs på kanal 14 och kostar en dollar varje tur per person oavsett hur många man är. Från morgon till kl 22 på kvällen.

Jag har konsekvent satsat på middag iland om det finns ngn krog som verkar ok då jag har matdag. Då slipper jag både disk och matlagning. Är bra på att diska men usel stressad kock. Första dagen lärde vi oss att leva i symbios med sjölejonen och det finns långt fler i byn än människor. Bänkar, stenar, kajer är upptagna av fetingar som sover och slöar med sin integritet som markeras av ett bröl om man kommer på rangen ca 2 meter. Ibland kliver man nästan på dem men då blir det bröl. Dessa otroligt klumpiga varelser på land är missiler i vattnet. Simmar man så är de intill men aldrig direktkontakt. Rekordet för djup är ca otroliga 500 meter. De äter 8-15 kg fisk per dag. Hittat ett par villa barer att sitta med öl i kvällssolen. Igår taxi över ön och besökte en fantastiskt gin anläggning med massor av Galapagossköldpaddor landlevande. Att filma var ingen idé utan stillbilder räckte i deras stilla tillvaro. Den äldsta vi såg är 150 år vilket innebär kläckning samtidigt med amerikanska inbördeskriget!!

Ett stop och vandring upp till en vulkansjö där man såg hela ön uppifrån i en sval bris. Vi väntar fortfarande på visum från Kito så vi kan inte gå vidare i arkipelagen innan dess. Troligen klart imorgon.

Micke, Maria och Peter reser hem härifrån så vi är fyra ombord inkl herr Olsson till Pitcairn. Denna ö är efter Antarktis världens mest otillgängliga platser med ett 50-tal invånare.

Igår var en fantastisk dag med dykutflykt Kickers Rock!!!!! Se bilder på google så förstår ni! Vi gjorde ett övningsdyk och sedan 2 st 25-minuters dyk ned till 25-30 meters djup (får inte dyka djupare enligt min privata sjukförsäkring om den ska gälla). Jag ska erkänna att det var lite läskigt då det var länge sedan jag dök med tuber. Det handlar om en klippa mitt i havet med sulor, fregattfåglar och ett helt makalöst djurliv under vattenytan tillsammans med sjölejonen som leker nyfiket kring oss. Vi såg haj, rockor, sköldpaddor, muräna och myriader av fiskar av olika sorter och storlekar. Man blir ödmjuk! Kanalen mellan klipporna hade ett djup på ca 20 meter. Annars dök man utmed bergsväggarna och stupet ner är direkt 2-3 km djupt. Besättningen och dykledarna var fantastiska och de ville verkligen att vi skulle ha det bra och säkert. Därefter bjöds det på lunch i lä om Kickers Rock.

Sedan ca 40 minuters båtresa österut och till en strand, nog den mest fantastiska strand jag någonsin sett och jag har sett en del inklusive Praslin. Svarta vulkanklippor med helt vit korallsand på stränderna. Det var så förvirrande vackert att inte ens min kamera förmådde att fokusera. Då man badade så kom det stora pelikanare samt Bobies och dök efter fisk så nära som ett par meter. Efter ca ett par timmar där båtresa åter till Nerthus. Först lite drinkar iland och sedan hade Maria lagat god middag för tomma magar. Inte helt lätt att komma ombord eftersom balkongen är barrikaderad av fendertar (den sk lejonfällan) för annars är det fullt av sjölejon och de vill inte flytta på sig annat än om man spolar med vattenstrålen från slangen. Lejonungarna tycker bara det är kul och fort upp igen.

Idag är det min matdag så en del pyssel ombord samt i byn men vakande öga på båten. Komplettering bröd och mjölk behövs. Jag vet inte hur många Tb vi har vi har bränt på pippisar och konstiga djur. Människorna här är underbart vänliga och glada men tyvärr ingen engelska. Galapagos är en fantastisk skatt!!!

Carl